Senaste Kommentarer

Top Commenters

Veckan som gick och Uppdrag granskning.

Inlägg av Embla Sue Panova den 3 juni 2018 i

TV

Ibland brukar jag kosta på mig att summera veckan som har gått i en liten text. Men den här veckan är det ett tv-program som har så diskuterats hett att det vore omöjligt att inte göra som alla andra och ge sig in i debatten. Jag pratar förstås om  Uppdrag gransknings ”granskning” av hur medierna tacklade #metoo i allmänhet och Fredrik Virtanen/Cissi Wallin i synnerhet. Men egentligen handlade det helt och hållet åt att rentvå Fredrik Virtanen. Jag vet inte hur era flöden har sett ut men mitt har varit fullt av delningar kring detta – endast ett fåtal tycker att SVT ha gjort ett bra jobb.

Problemen med inslaget är att många. När #metoo exploderade kom massor med historier upp till ytan. Det är ju omöjligt att veta vad som har hänt i alla de fallen, men lika fort som historierna kom upp började det pratas om drev. Vad vi ska minnas är att det här är en samling berättelser som tillsammans faktiskt blir en rörelse. Att ifrågasätta kvinnors historier är inte det första vi ska göra när de kommer – det enda rätta är att ifrågasätta världen vi lever i och hur det kan ha skett så många övergrepp som dolts.

Vad Uppdrag granskning däremot försöker göra är att granska mediernas beteende fallet Fredrik Virtanen/Cissi Wallin. Och det må väl så vara. Problemet är bara att fokus helt ligger på att granska på alla sätt media misskrediterat Virtanen och hur de eventuellt har släppt igenom Cissis berättelse. Kritiska frågor ställdes till Wallin men inga till Virtanen. ”Tänkte du inte på hans familj” får Cissi kastat i ansiktet tillsammans med oupplysta frågor om hur hon reagerade efter den påstådda våldtäkten, som om det finns något vettigt sätt att reagera, medan Fredrik slipper den mer givna ”hur kan du veta att det inte hände när du enligt egen utsago drack och knarkade friskt vid den tiden?”. Rimlig fråga ändå och nu får vi inte veta vad han hade svarat på det.

Men det sjukaste av allt är kanske ändå att det egentligen är helt ointressant att höra både Wallin och Virtanen. De borde inte ha varit med alls när media skulle granskas. Varför skulle de det? Det verkar ju omöjligt att skapa en rättvis granskning och dessutom blanda in medias sida på en timme? Snabbrättegång à la Judys Domstol, anyone?

Det är verkligen alltid fruktansvärt när någons liv har blivit förstört på grund av falska anklagelser. Men det är det också för den som har blivit utsatt och inte får upprättelse eller blir trodd. Och det är givetvis för jävligt om media har tummat på sanning och rapportering för att sälja lösnummer alldeles oavsett hur det har gått till. Men att granska fallet och media med samma hälta fungerar ju såklart inte, inte ens för att skapa balans.

När det gäller #metoo önskar jag att vi lyfter blicken från allas historier och låter denna rapportering en masse som en jävla varningssignal, en fet röd lampa kring att vi behöver förändring. Om vi istället kan ägna oss åt att granska hur det kan vara möjligt att så många kvinnor (nästan alla jag känner) har blivit utsatta av män på ett eller annat sätt – och hur vi ska vända på detta för slippa en framtid med fler övergrepp – ja då kanske vi kan komma ut annorlunda efteråt. Men ett är säkert. Att ifrågasätta offrens reaktion är inte vägen framåt. Inte någonstans.


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg