Senaste Kommentarer

Top Commenters

ZOMBIEVECKA: Fear the Walking Dead

Inlägg av Emil Viksell den 14 oktober 2015 i

TV

Fear the Walking Dead 3 copy

The Walking Dead är när det har hänt, spinoffen Fear the Walking Dead är när det händer. Eller, ännu mer exakt: under apokalypsens upptakt – i alla fall utifrån det som ryms inom den korta förstasäsongen.

Zombies är hårdvaluta numera, och med tanke på vilken massiv succé The Walking Dead varit för AMC var det inte mer än logiskt med en spinoffserie. Nu för tiden gör man ju serier på vilka märkliga premisser som helst – bra serier dessutom. Många håller säkert inte med mig, men jag måste säga att det gått en del slentrian i originalserien. Rick Grimes (Andrew Lincoln) och hans possy utsätts för samma problem hela tiden. Utöver att det ständigt är stora horder av levande döda som vill äta dem hamnar de oavbrutet i mer eller mindre civiliserade samhällen som till sist bågnar under zombietryck – ofta i kombination med trycket från mänskliga tillkortakommanden. Och de ger sig ut på vägarna igen.

Fear the Walking Dead 7

Man skjuter lite hoops, sedan är man helt plötsligt uppäten.

Detta upprepningsförfarande slipper man i Fear the Walking Dead. Även om det går lite för fort från en stämning av ”det otäcka komma skall” till ”det otäcka är här”. Den kusliga orosstämningen hade kunnat mjölkas ännu mer och det ganska långsamma berättartempot dragits ned ytterligare ett snäpp. Risken är att Fear the Walking Dead alldeles för snabbt blir sin systerserie. Fördelen med spinnoffen är ju just att den kan spela något mer på de pre-apokalyptiska atmosfären med dess laddade vetskap om vad som väntar.

The Walking Deads karaktärsgalleri har växt och krympt om vartannat beroende på dödsfall. Men har genomgående varit ett ganska intressant galleri. Karaktärerna är primärt utplacerade så att både inre (inom Rick Grimes gäng) och yttre (andra gäng) konflikt ska uppstå, men någon djupgående karaktärsstudie har det aldrig varit tal om. Visst, den stress och press Grimes (Lincoln) känner som ledare för ett överlevnads-crew lyfts och hur världens förändring har förändrat individerna diskuteras. Men primärt är det bara figurer som har som syfte att placeras i actionsammanhang. Köttigt våldsamma sammanhang.

Fear the Walking Dead 8

Karaktärerna i Fear the Walking Dead är blekare. Det är seriens största problem. Den lutar sig inte mot action, och har inte heller särskilt många starka karaktärer. Det som återstår är stämningen – som förvisso är magiskt kuslig. Pundaren Nick Clark (Frank Dillane) är egentligen den enda minnesvärda karaktären. Varje serie ska väl ha en rättskaffens tjomme, här representeras han av Travis Manawa (Cliff Curtis). En urbota bedrövlig karaktärssort, ett annat exempel på en sådan är Jack Shepard (Matthew Fox) i Lost. Ofta fungerar denna typ av karaktär likt en balansspelare i fotboll, hen står mellan spetskaraktärer som exempelvis tidigare nämnda Nick Clark (Dillane) och mer kraftfullare karaktärer som Liza Ortiz (Elisabeth Rodriguez) – exfru till Travis (Curtis) och mamma till deras gemensamma son Chris (Lorenzo James Henrie).

Fear the Walking Dead 5

Clarks, Manawas och Salazars.

Karaktärernas blekhet är måhända ett medvetet stilval. Figurerna i spinoffen har ännu inte hunnit bli hårdhudade, postapokalyptiska (anti-)hjältar likt Mad Max. Vilka som är överlevare har ännu inte bestämts, vilka som är ”starka” under de nya omständigheterna har inte utkristalliserats. Karaktärerna är mest som gemene man. Vilket också avspeglas i kläderna. Rick Grimes (Lincoln) med vänner sportar ett illaluktande hopplock av plagg utifrån en mix av improvisation och funktion, med en liten touch av dieselpunk. Travis Manawa (Curtis) med vänner ekiperar sig utan större åthävor i vardagskläder. Även här är det bara Nick Clark (Dillane) som skiljer ut sig, i för stora farbrorskläder som han lyckas lägga vantarna på. Hans uppenbarelse fungerar emblematiskt för serien. Ett slags skevhet som smugit sig in i normaltillståndet.

Fear the Walking Dead 2

Travis Manawa (Curtis) samt Madison (Kim Dickens) och Nick Clark (Dillane).

Vad gäller det socialdramaturgiska upplägget utgörs ensemblen av två sammanblandade, utifrån skilsmässor arrangerade, familjer: Manawas och Clarks. Därtill familjen Salazar. Handlingen kretsar kring dessa och de är på väg att bli samma typ av människopossy i zombietid som Grimes gäng.

Nu har jag bashat serien en del. Men precis som The Walking Dead är det en serie med massa brister som enkelt kan förbises, då de båda kommer med en närmast droglikt kittlande känsla. I originalserien genererad av att civilisationen fallit och en känsla av att allt är möjligt, att allt kan hända; otäckt som spännande. Ungefär samma känsla som när ett långt kärleksförhållande tar slut: hemskt och kämpigt, men inte utan närvaron av möjlighet i luften. I spinoffen en känsla av kusligt obehag. Dessa stämningar bär egentligen helt båda serierna, och räcker liksom för att få mig att fortsätta titta, närmast berusad.

Hela första säsongen av Fear the Walking Dead finns på HBO Nordic.

 

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg