Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

The Damned: Don´t you wish we were dead – Recension

Inlägg av Jonas Derne den 15 augusti 2015 i

Recensioner WOW 2015

the-damned

I dokumentären om The Damned med undertiteln Don´t you wish we were dead ställs frågan varför i hela friden inte dessa punkpionjärer slog genom mer än vad de gjorde. De var första punkband att släppa singel och album, och var även först med att turnera i USA. De hade totalt nio låtar på UK Singles Chart Top 40, men ändå driver de nu runt på gatorna som bortglömda gamla musiker och pratar om bristen på pengar och kampen att bara överleva. Vad hände egentligen?

Bandet bildades 1976 i London av sångaren Dave Vanian, gitarristen Brian James, basisten (och sedermera gitarristen) Captain Sensible och trummaren Rat Scabies. En sak står klart ganska omgående, gruppen består av väldigt olika personligheter. Sångaren Dave gillar att klä ut sig i sin gothinspirerade vampyr-outfit, och hålla sig för sig själv. De andra vet mycket lite om Daves liv, men så länge han dyker upp och sjunger som han gör får han hållas. Captain Sensible är händelsevis Daves totala motsats som teaterapa och skämtare. Som Captain klär han sig i enorma fjäderskrudar eller i hans signum, en röd basker. Brian James och Rat Scabies framstår möjligen som mer normala, men som punkband finns alltid ett visst mått av galenskap. Bandmedlemmarna är unga, och hårt festande står högt upp på agendan varje dag.

the-damned-2

Första plattan Damned Damned Damned satte igång allt och rönte framgång, men andra plattan Music for Pleasure (som förövrigt producerades av Nick Mason i Pink Floyd) spelades in på bara några dagar vilket resulterade i ett tämligen uselt album av kritiken att döma. Slitningar inom gruppen leder till att Brian James, som fram till då skrivit det mesta av materialet, hoppar av. Sen följer en kavalkad av bråk och utbytta medlemmar vilket självklart påverkar gruppens möjlighet till medgång, även om följande plattor ändå får hyggliga omdömen. Gruppens stil har dock börjat gå mer mot goth, progg och melodiös rock. Så småningom och fram till idag skapas två fraktioner av ursprungliga The Damned, en grupp med Dave Vanian, Captain Sensible och nya bandmedlemmar, och en med Brian James och Rat Scabies. De fyra har inte spelat tillsammans sedan 1991. Spelningarna de har idag verkar mest bestå av att utgöra det nostalgiska inslaget på diverse punkarrangemang.

När The Damned ändå stod på randen till en större succé, när de hade instrument, utrustning och allt, då saknades, efter alla bråk och stridigheter, istället viljan att spela som Rat vid ett genuint tårfyllt ögonblick berättar. Att de inte lyckades fullt ut är uppenbarligen och fortfarande efter så många år ett öppet sår.

Men är det verkligen en självklarhet att ett band (eller en enskild musiker) vill bli kommersiellt stora? Och som punkare bör det ligga en än större konflikt i den kapitalistiska målsättningen. Skall vi verkligen uppröras över det faktum att The Damned inte blev större än vad de blev? Har deras musikgärning sammantaget tillräcklig kvalitet och attraktion för att nå universal berömmelse? Just detta berörs knappt i denna dokumentär, utan det anses vara en närmast okritisk självklarhet att The Damned minsann alltid borde nämnas i samma veva som mer beryktade Sex Pistols och The Clash. I alla fall om bandet själva och deras närmsta krets får säga sitt. Men en direkt slutsats som jag ser det är att The Damned saknar en megahit att kopplas ihop med. Sex Pistols har sin God Save The Queen och legendariska skivomslag, The Clash i sin tur har sin London Calling. The Damned har låten New Rose som om man känner till den kanske gör det mest som en cover som Guns n’ Roses gjorde.

the-damned-3

Dokumentären innehåller en ansenlig mängd klipp från både förr och nu, och branschfolk, musiker och tidigare bandmedlemmar spekulerar i vad som egentligen höll The Damned tillbaka från det stora genombrottet. Till skillnad från exempelvis Sex Pistols var The Damned rätt skickliga musiker, det kanske inte var punk nog? De erhöll kritik för att inte vara politiska vilket ju är ett av punkens fundamentala kännetecken. ”Why state the obvious?” skojar i vanlig ordning Captain Sensible bort det hela. Interna bråk givetvis, inte minst om pengar och royalties, medlemmar som kommer och går, alkoholmissbruk, cancer, det pratades till och med om att det finns en förbannelse över bandet. Kanske hade det varit bäst om någon dog så att bandet fick ordentlig uppmärksamhet?

Lemmy i Motörhead, som hoppade in i The Damned vid några tillfällen, säger en del saker, men utan textning har jag inte förmåga att förstå vad han säger (eller väser fram snarare). Regissören Wes Orshoski har förövrigt tidigare gjort en dokumentär om Lemmy vid namn Lemmy om nu någon vill veta mer om Lemmy.

Som musikhistoriskt alster har denna dokumentär i alla fall en given plats. The Damned har trots allt ett flertal fans därute, är pionjärer för en musikgenre hur marginaliserad den än må vara, och att inte lyckas kommersiellt är möjligen så punk det bara kan bli när man tänker efter.

När eftertexterna rullar visas ett liveframträdande med en rätt skön låt med bra ös. Men det låter knappast punk om det vilket kanske ändå är svaret på varför The Damned sällan ses som ett av de största punkbanden.

betyg3_5

The Damned – Don´t you wish we were dead visades på Way Out West 2015. Oklart när den dyker upp på annat vis.

Skrivet av Jonas Derne

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.

Fler inlägg av Maila Jonas Derne
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg