Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Extramaterial

Mens – The Musical – Teaterrecension

Mens - the musical

Först kommer ingenting, sedan väldigt mycket.

Liv Strömquist får väl sägas vara den som bröt samtidens fördämningar i den svenska offentligheten gällande mens. Hela hennes sommarprat för några år sedan handlade om fertila livmodersbärares månatliga blödningar. Visst har mens förekommit i offentligheten innan dess, ofta omgivet av hysch-hysch, skam och tabu. Men Strömquist var tidigt ute på att haka på en strömning i kulturen – eller mer eller mindre lanserade den – som nu resulterat i videobloggaren Clara Henrys bok Ja jag har mens, hurså?, teatrar om mens, antologier om mens, seriestrippar om mens, konst om mens och smyckesdesign i form av blodiga tamponger.

Mens
Blodtörstiga djur.

Mens – The Musical gör en viss idéhistorisk genomgång av mensen, precis som Strömquist gjorde i sitt sommarprat. Med betoning på viss. För mer, eller lika mycket, som detta är informativt är det också en musikal som fokuserar på humor. Ganska kul sådan, ibland – ”e som i ägg”, exempelvis.

Med oss på resan finns Barnmorskan (Mia Benson) som ska ”reda ut det”. Hon fungerar som ett torrt, upplysande inslag bland de andra kvinnornas (Sofia Pekkari, Maia Hansson Bergqvist, Asta Kamma August, Rakel Benér Gajdusek) mer eller mindre galna upptåg. För huvudinriktningen är lättsamhet, trots att kristendomen och ”de gamla grekerna” ingår i genomgången. Musikalnumren är av det fläskigare slaget, mycket schlager, hårdrock och varierad kvalitet på sången. Det är lite samma feeling som en skolmusikal. Och det är väl meningen.

Mens 4
Hansson Berqvist som Eva, ja, den Eva.

Pjäsen riktar sig till barn från 13 år (10 år i vuxet sällskap), och detta märks. För undertecknad, som nu för tiden antagligen inte ens inkluderas i Unga Dramatens övre målgruppsavgränsning: ”ung vuxen ålder”, är vissa inslag fullfjädrad ungdomsbuskis – utan att för den skull nedvärdera yngre människor och ett yngre jags preferenser. Annat är bara kul, för alla. Benér Gajduseks insatser som häst (!) är något av det roligaste jag har sett. ”Mens-lotteriet”, där förloraren drar nitlotten: barn, är sjukt kul. Och imitationen av kungafamiljen är klockren.

Mens 5
Djurskådespeleri av det roligaste slaget.

Det finns också plats för (mer) allvar. I ett parti berättar karaktärerna egna ”mensminnen”, av mer eller mindre prövande slag. Här tar skådespelarna ett steg närmare publiken, en rätt gripande beståndsdel bland allt galej.

Till syvende och sist är det en föreställning som både vinner och förlorar på att den är en musikal för hela slanten. Det är roligt, det finns stråk av allvar. Pendlingen mellan dessa två sköts ganska väl, men något färre tokerier och fler djupdykningar i idéhistorien hade inte skadat. Samtidigt är det ju en poäng i sig att ett sådant ämne som mens hanteras så här oömt. Så jag ska sluta klaga. Och sluta skriva. Nu.

Mens – The Musical spelas på Målarsalen, Dramaten till och med 18 november. 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *