Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

2 dagar i New York – Recension

För fem år sen mötte vi Marion (Julie Delpy) när hon tog med sig pojkvännen Jack (Adam Goldberg) till Paris för att träffa hennes familj – och oundvikligen också en mängd kindpussande expojkvänner. Sedan dess har Marion och Jack fått en son, men gjort slut.  Nu lever Marion med radioprataren Mingus (Chris Rock), och den här gången kommer hennes franska familj istället till New York för att hälsa på. Och precis som i 2 dagar i Paris från 2007 innebär det i 2 dagar i New York  en hel del kulturkrockar, språkförvirring och neurotiska familjerelationer.

Det är rätt oväntat att se Chris Rock i en sån här film,  men han är riktigt bra och charmig som New Yorkiga radioprataren Mingus som får stå ut med Marions excentriska franska familj – en smågalen men snäll pappa som inte talar ett ord engelska, en syster med en väldigt otvungen inställning till nakenhet, och systerns nya korkade pojkvän, som också råkar vara Marions ex. Men framför allt är det ju Julie Delpys film – precis som förra gången har hon skrivit manus, producerat, regisserat och spelar huvudrollen. Och hon är grym!  Och precis som förra gången är det hennes riktiga pappa (Albert Delpy) som spelar hennes pappa i filmen (hennes mor Marie Pillet har tyvärr avlidit sen förra filmen).

Uttrycket Lost in translation har sällan passat bättre än i samtalen mellan Jeannot (Albert Delpy) och svärsonen Mingus (Chris Rock)

Egentligen haglar ju klyschorna i 2 dagar i New York, men det gör inte så himla mycket, för de riktas liksom åt alla håll. Att Julie Delpy själv är fransk, nu bor i USA, och arbetar på både engelska och franska, gör ju också att man lätt köper att det faktiskt bygger på nåt verkligt… Och det blir dessutom ofta väldigt roligt att driva med bilden av fransmän som frigjorda croissantfrossare och amerikaner som pryda – inte minst när det är så kärleksfullt gjort av Julie Delpy. Och jag älskar hur Marion och Mingus relation inleds, att de efter hennes uppbrott med Jack blir nära vänner, vilket bland annat innebär förtroliga samtal där Marion berättar om förlossningsinkontinens, knipövningar och andra härligt osexiga ämnen. Och sen blir de ihop. Känns ovanligt trovärdigt!

Jag får lite Woody Allen-vibbar av både 2 dagar i Paris och 2 dagar i New York, fast utan gubbigheten. Pratiga komedier som inte har så jättemycket till handling, men där folk är neurotiska, krånglar till grejer och hamnar i pinsamma situationer. Och där regissören också har skrivit manus och spelar huvudrollen.

2 dagar i New York är rätt ojämn, det blir väl lite för mycket buskis ibland, men på det stora hela är det en charmig, lite obekvämt underhållande film. Och med en självutlämnande och jävligt rolig Julie Delpy.

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.