Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film

Dokumentärvecka: Bones Brigade

BB2

När jag gick i plugget så var skejtarna ligister. Ja, så var det. Långhåriga drasuter med slitna jeansjackor och nyckelkedjor i byxorna och på rasterna åkte slynglarna omkring i korridorerna och försökte köra på yngre elever samtidigt som de skrattade och kastade suddgummi. Ibland låg de på skoltaket och sköt stålmärlor men en sak var säker, var de än befann sig så lämnade de aldrig ifrån sig brädan. Den var med överallt, i  klassrummet, i skolmatsalen, eller bamba som det ju egentligen heter. Brädorna var prydda med brinnande dödskallar, bombplan och en icke oansenlig mängd svart isoleringstejp och som kontrast till det mörka och farliga pryddes brädan av neonfärgade hjul.
Jag kommer speciellt ihåg en snubbe, vi kan kalla honom Reine som hade ett grönt, ett rosa, ett gult och ett blått hjul och det var skitfräckt. Han var dessutom riktigt skillad och rev ständigt ner applåder från kidsen. En gång hoppade han från taket och ner på en träbänk, visserligen från den lägsta delen av skoltaket men ändå, han gjorde det. Reine hade dessutom redan tidigare gjort sig ett namn genom att hoppa från flaket på en epatraktor i full fart, ja just det, typ 30 knyck samtidigt som han flippade brädan.

Känslan var blandad. Man var imponerad men samtidigt givetvis rätt skraj för man ville ju inte gärna hamna på den där ökända listan som gjorde att man blev inlåst i skåpet. Det var farliga killar det här.

BB3
Bones Brigade då

Nej, skateboard var ingenting för mig och fenomenet verkade dö ut med tiden. Faktum är att nästa gång jag överhuvudtaget hörde någon nämna ordet skateboard var när Per Holknekt gick in i Big Brotherhuset år 2000. Tydligen hade han levt ett trasigt liv med droger och skit så jag tänkte väl, jaha här har vi ännu en stökig person som skejtar. Jag fick helt enkelt vatten på min kvarn och sedan dröjde det tills jag såg Jackass för första gången där Bam Margera körde något sjukt trick som slutade med att han landade i en hög med koskit.
Skejtandet försvann igen men efter ett antal år hände något. Jag blev lycklig ägare till ett Playstation 3 och såg speltrailern till Tony Hawk Project. Jag hade inte en susning om vem den där Tony Hawk var men tydligt var att han var the shit när det skulle åkas bräda och det såg ju vansinnigt kul ut att åka omkring och göra nackbrytartricks i fräsig mundering. Jag köpte spelet och fastnade. Det var inga skabbiga jeansjackor här. Nu var det coola t-shirts och färgglada shorts som gällde och man kunde designa sin bräda själv. Jag satte olika färger på hjulen och åkte som en skållad råtta i ramperna. Tony Hawk var ju dessutom ett sinnessjukt häftigt namn. What’s not to like. Jag varvade spelet och rörde det aldrig igen och Tony föll därmed i glömska.

När jag förra året av misstag råkade se dokumentärfilmen Bones Brigade fick jag äntligen veta vem Tony Hawk egentligen var och vad skateboard verkligen står för. Bones Brigade är den gripande berättelsen om ett gäng ungdomar som blev bäst i världen på en sport som inte ens kallades för sport. De tjänade en förmögenhet i en sport där det inte fanns några pengar att tjäna och de blev en sammansvetsad enhet i en sport där individualismen alltid regerat. Under resans gång uppfann de alla trick som numera varenda utövare känner till. Varför? För att de inte hade något annat att göra och för att ingen trodde på dem. De var utfrysta, utskrattade och hånade. Varje dag kämpade barnen mot religiösa föräldrar, ett orättvist samhälle och sina egna demoner. Visst, det fanns talanger och mediabevakning inom skateboard men ingen trodde någonsin att man skulle kunna livnära sig på att hoppa omkring i en cementgrop på en träbit, tills Stacy Peralta klev in i handlingarna vill säga. Han skulle bli den första att landa ett lukrativt sponsoravtal och leda en liten skara till synes hopplösa ungdomar till frälsning. Han skulle bli en förebild, en ikon att se upp till, en vän, en coach och den fadersgestalt som ofta saknades.

BB4
Bones Brigade nu. I sällskap av Stacy Peralta.

Han ville inte ha några kända namn i sin grupp. Han ville heller inte ha de som var bäst. Nej, vad han sökte var outsiders med potentialen att bli bäst. En potential de inte själva visste att de besatt. Det var hans dreamteam. Tony Hawk var så spinkig att han kunde söka skydd under en elledning när det regnade. Han hade också alldeles för många skydd för att kunna vara cool, något han ständigt blev trackad för. Han var inte heller särskilt vass utan ramlade jämt och ständigt och slog sig till förbannelse men han reste sig igen och försökte på nytt. Peralta gillade det han såg och plockade in pojkspolingen på studs. Steve Caballero var alldeles för kort och lade för mycket tid på sitt band men Peralta såg något ingen annan såg och plockade in även honom i laget. Lance Mountain var klassens clown som såg skateboarding som sin möjlighet att aldrig behöva bli vuxen.

Mest gripande är dock historien om Rodney Mullen. Den lilla killen med OCD  som blev världens mest framstående freestyle- och street-åkare. Hans öppenhjärtiga intervju lämnar inte många ögon torra. Genom sin syn på världen, sig själv och hur skateboard mer eller mindre räddade hans liv har han i alla fall vunnit min eviga respekt.

Bones Brigade är en film med ett budskap som alla kan ta till sig oavsett om man gillar skateboard eller ej. Jag bryr mig egentligen inte om hur många ollies, flips och slides teamet går igenom även om det givetvis är rätt häftigt att se någon snurra tre varv i luften utan att röra vid brädan. Nej, Bones Brigade är så mycket mer, det är en film om samhälle, klass, vänskap och styrka där ett nytt hopp om en bättre värld föddes när jag såg hur ungdomarna faktiskt använde sitt missnöje, ilska och sin besvikelse åt någonting konstruktivt för att skapa sin egen framtid just när allt såg som mest hopplöst ut. Istället för att ta till våld och droger greppade man helt enkelt sin bräda och gick ut och övade i timtal, oavsett tid på dygnet och trots att Reine inte lyckades kanalisera sin ilska på ett lika föredömligt sätt så förstår jag nu att han förmodligen hade det rätt stökigt hemma och att brädan blev hans tillflyktsort.

Bones Brigade finns på Netflix och givetvis att köpa på både DVD och Bluray. 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."