Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Dreamcatcher – Recension

poster-dreamcatcher-2015

The Dreamcatcher Foundation är en organisation för prostituerade kvinnor som inget hellre vill än att lämna den ondskefulla och förnedrande värld bakom sig som ständigt kräver liv men inte har någon möjlighet att på egen hand ta sig ur den onda cirkel som ständigt omger dem. Startad i Chicago av före detta prostituerade eldsjälen Brenda Myers-Powell som har bestämt sig för att det trots allt inte är hopplöst är detta kanske den sista livlinan som erbjuds.

Veteranfilmaren Kim Longinotto har följt gruppen och levererat en gripande dokumentär om en grupp människor som aldrig får komma till tals. Dreamcatcher är ett intimt porträtt av en kvinna som ställer sig upp och högljutt protesterar mot ett socialt system som inte har några svar på trafficking, sexuellt utnyttjande och våld och hon tänker inte ge sig innan förändring sker. Longinotto låter människorna stå i fokus och berättar en historia som många väljer att blunda för. Den är inte lätt att lyssna på och jag kan garantera att man sitter där med en stor klump i magen under hela filmen. Illamående och äcklad men det som gör att Dreamcatcher känns så viktig och angelägen är inte bara att offren får komma till tals, det är också att den aldrig känns hopplös. Det finns hela tiden strimmor av hopp och hur kan det inte göra det när det finns kvinnor som Myers-Powell i världen? Kvinnor som hela tiden ingjuter mod i sin omgivning och övertygelsen är äkta, det syns i både ögon och kroppsspråk.

Dreamcatcher2
Brenda Myers-Powell

 

Hon dömer aldrig. Hon lyssnar och hjälper. Det kan vara något så enkelt som att se till att kvinnorna i de mörka gathörnen är skyddade. I en scen åker hon förbi och ropar genom fönstret ”Y’all need any condoms?” Låt oss vara realistiska här. Det går inte att bara plocka bort alla prostituerade kvinnor från gatan över en natt. Det är en lång process och under tiden gäller det att se till att deras arbetssituation är så bra som möjligt, efter rådande förutsättningar. Myers-Powell besöker utsatta kvinnor i fängelser, ungdomshem, skolor och ber dem att inte ge upp. Att räddningen finns där men att den kräver arbete och ömsesidig respekt.

Många av kvinnorna lever under ständigt hot men finns det inga vittnen så finns det heller inget case och därmed ingen gärningsman. Ibland är Myers-Powell det där vittnet. Hon är själv en överlevare. Hennes barndom kan få vem som helst att bryta ihop i tårar. Hon har sett det mesta i Chicagos smutsigaste områden och hon vet mycket väl vad som händer efter mörkrets inbrott, när de flesta brotten begås.

Dreamcatcher3
Chicagos finare fasad

 

Det är lätt att förstå Longinottos fascination kring Myers-Powell. Hon är en dynamo av empati och action. Hon är smart, rolig, älskvärd och handlingskraftig och hon gör inte det här för pengar. Nej, det är ett ideellt arbete som hon är dedikerad till till etthundra procent. Hon åker land och rike runt och kör workshops, inte minst i fängelser för att väcka tankar. Hon pratar med bönder på bönders vis om uttrycket tillåts. ”Rule number 8 in a pimp’s code is never let a ho like another ho.” Kan hon så ett frö av tvivel i en enda kvinna i den där gruppen så är det jackpot.

The Dreamcatcher Foundation är en process. Det är en långsam kamp för överlevnad och i alla kamper behöver det finnas någon form av tro och gärna en success story att luta sig mot. Myers-Powell är den där storyn. En modern superhjälte men utan superkrafter. Med naturens egna vapen kämpar hon mot ondskan och hon lider. I filmens kanske starkaste scen bryter hon ihop totalt när hon behöver ta ledigt i ett par veckor för att genomgå en operation av ett dåligt knä. Samvetet som gnager. Vad skall hända när hon är borta? Vem skall då erbjuda skydd mot mörkrets perverterade furstar?

Dreamcatcher4
Verkligheten för många

 

Dreamcatcher är svår att se. Precis som samvetet gnager i Myers-Powell gnager det i mig. Jag är en människa och man. Jag är skyldig till att det ser ut så här. Det gör ont. När en hallick har tvingat en kvinna att sälja sin kropp till rika bolagsdirektörer sedan hon fyllde åtta år så går någonting sönder i mig. När Temaka, en späd tonåring väljer prostitution framför sin missbrukande mammas hårda knytnävar så krossas mitt hjärta. När en 14-årig kvinna tvingas fly med första bästa man som kan erbjuda henne något bättre än ett hem fyllt av droger och våld så ger jag upp hoppet på mänskligheten.

Som ni förstår är världen i Dreamcatcher brutal och skoningslös. Det är en ond cirkel av generationer. En värld där lagarna skyddar de skyldiga och straffar de oskyldiga. Det är en film ingen vill se men alla bör se.

Det finns i dagsläget inget angivet premiärdatum för Dreamcatcher 

betyg4

 

 

 

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."