Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Fast and Furious 6 – Recension

FAF1

Ta en noggrann titt på bilden ovan och fundera lite på vad du ser. Jag vet, det är en bild med många dimensioner och det är väl kanske också lite oklart vad som egentligen sker. En stridsvagn, en halvt mosad Californiavit muskelbil, en fullt funktionsduglig asfaltsslickare med retrostripes och där uppe i luften hänger något. Är det en fladdermus? Är det ett plan? Är det Superman? Nej, det är en vanlig snubbe med kriminell bakgrund som förflyttar sig från punkt A till punkt B på ett högst oortodoxt vis. Ni förstår, han hoppar alltså från det Californiavita åket som är på väg att slukas av stridsvagnen för att senare landa på taket på den blå bilen som just här bränner gummi i en hastighet som ligger på en bra bit över 120 km/h.

Är detta verkligen möjligt undrar säkert någon. Kan man göra så här om det skulle dyka upp en internationell terrorist i kanonförsett militärfordon, säg runt Mjölby på E4? Svaret är givetvis nej. Hade det varit jag som hoppade där så hade min lekamen garanterat legat som en våt fläck på den heta asfalten, om jag nu ens lyckats ta mig ur fordonet vill säga. Men i den sjätte delen av den populära bensinslukarserien Fast and Furious är det fullt möjligt. Faktum är att det till och med är ganska enkelt. Det mesta är faktiskt ganska enkelt. Allt från våghalsiga street race mitt i natten till att kapa ryska lastflygplan stora som planeter. Ja, de säger faktiskt så. ”It’s not a plane. It’s a planet.” Fyndigt värre. Genom muskler, snabba bilar torra one-liners och rejält skitnödiga dialoger som så gärna vill låta känslosamma genom storvulna tal, tal som ömsom viskas fram och ömsom vrålas ut för att vi skall veta att nu jävlar är det känslor som gäller vare sig ni vill det eller ej, har tre av vår tids träigaste skådespelare lyckats trollbinda en actiontörstande publik genom fem delar och nu är det alltså dags igen. Den här gången skall en ondskefull britt försöka ödelägga vår samtid.

FAF2
Rejält med hästkrafter i Fast and Furious 6

Gänget eller familjen som de föredrar att kalla sig själva drog ju hem storkovan senast. 100 miljoner dollar per skalle landade utbetalningen på och det lever man garanterat rätt bra på. Något som illustreras med all tydlighet när vi får följa Roman (Tyrese Gibson) i ett privatjet med stekig destination, givetvis packat med unga gold diggers i stilettklackar och välfylld bröstkorg. Dom Toretto (Vin Diesel) har slagit sig till ro på Kanarieholmarna med en blond Brasiliansk fotomodell. De grillar och ligger med varandra. Brian O’Conner (Paul Walker) valde familjelivet och har nu blivit pappa till en liten parvel. Livet går helt enkelt sin gilla gång lite varstans i världen och man har lagt rånarluvorna på hyllan för gott. Ja, men eller hur? Rätt var det är står han ju där på farstutrappan med en tjurnacke bred som min midja och armar som trädstammar. Han ber Toretto om hjälp att fånga in en överlägsen fiende men Luke Hobbs (Dwayne Johnson a.k.a. The Rock)  och Toretto är som bekant inte de såtaste av vänner men med lite övertalning samlar Dom åter sitt beryktade gäng då den sedan tidigare avlidne familjemedlemmen Letty Ortiz (Michelle Rodriguez) visar sig vara vid liv likt förbannat. Nu skall hon minsann hämtas hem. Torettos nya flickvän tycker att det är helt okej att han åker och hookar upp med sin gamla kärlek och O’Conners fru och nyblivna mamma var lyckligtvis förstående hon också. ”Nej, men det är väl klart att du skall ge dig ut och jaga skurkar. Jag stannar hemma och tar hand om vårt barn, tänk inte på det du.” ”This is who we are” ”Ride or die” o.s.v.

FAF3
Rejält med muskelkraft i Fast and Furious 6

Något som skiljer Fast and Furious 6 från sina föregångare är att det inte bara handlar om knytnävsslag, vapen och bilar… Nej, jag driver med er. Det är två timmar knäckta näsben, helmantlade kulor och turboaggregat. Det är race på dagen och det är race på natten. Det är lättklätt runt bilarna och dansmusiken pumpar i takt till V8:ornas muller. Som vanligt är stadsfotot hänförande vackert och ett London by night, upplyst endast av neon och strålkastare i rörelse är en häftig upplevelse. Slagsmålen är långdragna och välkoreograferade och när Captain America (Hobbs) och en dansk skalle i form av en brutalstor snubbe vid namn Klaus drabbar samman är det förmodligen med flest kilon sedan Ivan Drago och Rocky Balboa rök ihop i ringen på det glada 80-talet.

Jag skrev i samband med trailern att någon gång får jag väl ändå nog av vrålåk som kraschar i full hastighet, oövervinnerliga muskelknippen som parerar stridsvagnar med ett krokben och luftfärder som Christer Fuglesang skulle avundas men inte ännu och det stämmer faktiskt även så här med facit i hand. Trots att Fast and Furious 6 är en symfoni av floskler och motorvrål på högsta volym så funkar konceptet fortfarande överraskande väl. Tyvärr räcker det dock inte hela vägen fram över mållinjen eftersom två timmar fortfarande är lite väl saftigt och precis som i förra filmen så hade man även här lätt kunnat få ner speltiden genom att plocka bort ett antal scener som mest stod och gick på tomgång men för den som håller ut väntar en schysst överraskning i slutet.

Fast and Furious 6 har biopremiär 24 maj

betyg3

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."