Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Film Recension

Don’t fuck with the Chuck!

Code of Silence är enligt många Chuck Norris bästa film men hur mycket säger det egentligen? Ja, för att kunna svara på den frågan måste vi ha en liten historielektion.

Chuck Norris är för de flesta ett mysterium och ett fenomen. Någon sade en gång till mig att Chuck Norris är som Paris Hilton fast med skägg. Personen i fråga menade då att utan att ha gjort någonting speciellt för att förtjäna sin stjärnstatus så finns det likt förbannat hundratusentals sidor på nätet om Chuck. Nu är detta givetvis inte sant. Chucken är tung, problemet är bara att få är medvetna om varför.

Chuck Norris, eller Carlos Ray Norris som han döptes till för dryga 70 år sedan tjänstgjorde i amerikanska flygvapnet på en bas i Sydkorea och började där träna Tang Soo Do. Tio år senare blev han världsmästare i Karate, en titel han höll ända fram tills han drog sig tillbaka som obesegrad världsmästare. Han var förste icke-asiat att uppnå högsta graden i Tae Kwon Do och innan han uppfann en helt egen stil, Chun Kuk Do så hann han med även med att dominera i både Jiu-Jitsu, Muay Thai och Shotokan. Så för att sammanfatta Chucks coolhet utanför skådespelarkarriären: Krigsveteran, femårig obesegrad världsmästare i karate och grundare av sin egen kampsport. Att Steve McQueen sen var en av hans elever gör honom ännu mer LEGEN… wait for it…. DARY!

Så under nästan 30 år var Chuck Norris det hårdaste som fanns. Han gjorde roundhouse-sparkar som ingen annan och var så hård att det faktiskt inte fanns några ord. Det var först i modern tid som man kom att kunna beskriva exakt hur hård Chuck var och det kan vi tacka internet för. Det finns idag över 100 ”Chuck facts” figurerande på nätet, den ena mer absurd än den andra. Vissa jänkare hävdar till och med att det var Chuck Norris som låg bakom tillfångatagandet av Bin Ladin. På den nivån är det.

"Hello David Guetta. What did you mean by The World is Mine?"

Hans första klassiska fight scene, som också gjorde honom berömd var mot Bruce Lee i Way of the Dragon. Här satt alla vi 70-talister med hyrd movie box och dräglade över den brutalt välkoreograferade tungviktsfighten på Colosseum. Efter detta följde film på film, ingen var väl egentligen direkt bra men eftersom Chucken var så bisarrt hård så gick man ändå och köpte rullarna på Laserdisc under dess storhetstid. Vilka tider!

I mitten av 80-talet förändrades filmerna. Från att ha varit kampsportsbaserade så började Chuck Norris att använda skjutvapen. Givetvis fanns det alltid åtminstone en boss-fight som avgjordes med knytnävar och sparkar men större delen av filmerna dominerades av skottstrider i djungeln, på gatan eller vart som helst faktiskt. Om detta var bra eller dåligt tvista de lärde om och jag kan heller inte riktigt bestämma mig men jag tror i alla fall att det var mer eller mindre nödvändigt för karriären.

No need for a text here.

1985 kom då Code of Silence eller som den heter på svenska, en snut snackar inte (!). Tagline för filmen är briljant: ”Eddie Cusack’s a good cop having a very bad day”. Eddie Cusack är Chicagos hårdaste snut som hamnar i mitten av ett gängkrig, en kidnappning och en intern konflikt där en av hans poliskollegor har skjutit en oskyldig pojke i en knarkrazzia. Cusack vägrar ta kollegans parti och blir därmed både hatad och övergiven av sina mannar. Detta gör att Chuck måste ikläda sig  rollen som one man killing machine och gå bärsärkagång med en icke oansenlig mängd vapen samt en polisrobot som skjuter missiler. Denna polisrobot är troligtvis byggd i plywood och målad av ett gäng fjärdeklassare så låt oss säga att specialeffekterna inte är filmens största behållning. Så vad är då filmens största behållning? Bortsett från den fantastiska filmmusiken så är det Chuck såklart! Han är fåordig, han har en enastående hårhjälm, ett rekorderligt skägg, skjuter innan han talar och går omkring och är allmänt stenhård. Han är helt enkelt Chuck Norris and you don’t fuck with the Chuck, period!

Betyg:

Filmen

Chuck



LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."