Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

A Good Day to Die Hard – Recension

Die Hard 5

Bruce Willis är tillbaka som allas vår actionhjälte John McClane. Även den här gången hamnar den hårdnackade New York-polisen på fel plats vid fel tillfälle, efter att ha rest till Moskva för att hjälpa sin son Jack . John och Jack har inte ett helt okomplicerat far- och son-förhållande, och det faktum att Jack är minst lika envis som sin pappa förenklar inte saken. Men med Moskvas undre värld efter sig och med tiden emot sig för att stoppa ett krigsutbrott, måste de trots detta samarbeta och två McClanes visar sig vara en svårslagen kombination…

Dagarna efter 11 september 2001 sa Bruce Willis i en intervju att han inte tänkte göra några fler actionfilmer. Han tyckte att det var opassande och rentav smaklöst i denna nya värld han hade vaknat upp i. Det sades mycket ogenomtänkta saker under de där dagarna i september, för en si så där femton actionfilmer senare är det ju återigen dags för Bruce att bloda ner t-shirten i den fjärde uppföljaren till Die Hard. Det brukar ju vara mer regel än undantag att varje uppföljare försämrar grundkonceptet, men jag tyckte ändå att det förra försöket var ganska bra. Därför hade jag vissa förväntningar på  A good day to Die Hard. Det skulle jag inte haft.

"Bryr du dig lika mycket som jag?"

Sällan har jag sett en mer oinspirerad actionfilm. Det känns verkligen som att ingen i hela filmteamet har brytt sig. Och givetvis smittar det av sig. Kemin mellan Bruce Willis och sonen Jack, spelad av Jai Courtney är helt obefintlig. En treåring kan ju räkna ut att deras initialt frostiga relation kommer tina upp och att Jack i slutet kommer kalla Bruce ”Pappa” istället för ”John” – men det finns verkligen inget som gör att jag engagerar mig under resan. Dialogen är obeskrivligt usel och actionscenerna oändligt långa och de känns koreograferade av någon med svårartad bokstavskombination. Att historien i sig, med korrupta politiker och uran på villovägar, är fullständigt absurd behöver egentligen inte vara ett problem. Man kan komma undan med mycket värre om man bara är konsekvent i sitt tonval. Antingen charmigt med glimten i ögat eller stenseriöst – men kardinalsynden framför alla är att göra actionfilm utan engagemang. Att lita så mycket på sitt varumärke att vad som helst slipper genom är ett säkert tecken på en filmseries nära förestående död.

Det var givetvis jättevarmt i parkeringshuset

Det är slappheten och det totala föraktet för intelligenta lösningar som provocerar mig. I en scen hamnar skurkarna samt far och son McClane i Tjernobyl. Skurkarna har därför med sig en sprayflaska med ett ”magiskt medel” som används för att neutralisera radioaktiviteten. Så enkelt var det! Filmmakarna försöker även lansera en ny catch phrase. Varje gång det blir lite krångligt för John McClane utbrister han ”Jag är ju bara på semester”, för att accentuera det sjukt tokiga i att han ofrivilligt är på främmande mark. Jättedråpligt! När far och son behöver utöka sin arsenal snor de helt sonika en bil utanför en Tjetjensk klubb som liksom bara råkar har bakluckan full med laddade vapen. Rimligt!

Ja, så där håller det på. Bruce Willis kör sina patenterade tics, kisar med ögonen och snörper ironiskt med munnen men inget kan rädda den här själlösa filmen från ett totalt haveri. Årets sämsta film kom redan i februari.

A Good Day to Die Hard har biopremiär 14:e februari

 

 

2 COMMENTS

  1. Hej Måns,

    Vet inte om du vill provocera dig fram kommentarer eller om du över huvud taget har sett action filmer förut och vet vad Die Hard filmerna går ut på 🙂
    Tycker man om en action så är det ju inget fel alls på denna filmen! Action non-stop nästan och det funkar bra med långa scener!
    Du kanske bör hålla dig till skräckfilmerna 🙂

    Den får 3,5 av 5 av mig.. Eftersom du gav den en etta så sätter jag en 4a..

    Mvh
    Jonas

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".