Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Illusionisten – Recension

Tatischeff och Alice på promenad i 50-talets Edinburgh

Berättelsen i den animerade filmen Illusionisten, som utspelas i slutet av 1950-talet, är i grunden enkel. Det handlar om illusionisten – eller trollkarlen kanske man kan säga – Tatischeff som inte längre når särskilt mycket framgång med sina konster. Han får mindre och mindre uppskattning, och uppmärksamheten på de teatrar där han uppträder stjäls istället av de nya rockbanden som får tonårsflickorna att skrika av begeistring.

För att försöka tjäna sitt levebröd reser han från Paris till Storbritannien, och hamnar på en avlägsen skotsk ö där han uppträder på en minimal pub i samband med att öborna firar elektricitetens ankomst till ön. På puben jobbar den fattiga flickan Alice, som förförs av magin och följer efter Tatischeff till Edinburgh.

Filmen är baserad på ett manus av Jacques Tati, och regisserad av Sylvain Chomet som 2003 gjorde den prisbelönade animerade filmen Trion från Belleville. Tatischeff var Tatis ursprungliga namn, så det känns inte helt långsökt att tänka sig själva illusionisten som ett slags alter ego för honom själv.

Den i stort sett helt dialoglösa historien är både en skildring av en slags far och dotter-relation, och en skildring av hur tidens gång ibland kan vara ganska brutal. Filmen utspelas i brytpunkten mellan två olika epoker i underhållningsbranschen – de klassiska varietéartisterna lyckas inte längre försörja sig på sitt arbete, utan trängs undan av popband och andra moderniteter.

På väg till the Isle of Iona i Skottland

Men filmens styrka är snarare de fantastiska miljöerna och detaljerna än själva storyn. I stort sett alla scener ser helt fantastiska ut och är otroligt detaljrika. Storslagna naturscener från de skotska öarna, stämningsfulla stadsvyer över Edinburgh – kompletta med tanter med roliga hundar och tidstypiska bilar som kör förbi i bilden. Och inte minst de roliga birollskaraktärerna, till exempel de bedagade varietéartisterna som bor på samma hotell som Tatischeff och Alice.

Det är egentligen en på flera sätt omodern film. Den är tecknad på klassiskt vis (även om det med största sannolikhet är en hel del digitala effekter också…), är ganska långsam, med en lågmäld lite gammeldags humor och en stämning som skiljer sig rätt mycket från det mesta som kan ses på bio nuförtiden.

Men vad gör väl det. Illusionisten är en fin liten film, om inte annat värd att se för de fantastiska bilderna och det softa jazzsoundtracket (som komponerats av regissören Chomet).

Trailer till The Illusionist från rstvideos trailerarkiv.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.