Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Iron Sky – Recension

Iron Sky har utan tvekan varit en av dom filmer som jag har väntat mest på sen jag såg den första trailern för drygt ett år sedan. Jag blev helt knockad dom visuella effekterna, produktionsdesignen och den minst sagt bizarra handlingen. Det var då fortfarande lite oklart huruvida filmen någonsin skulle bli färdigställd eftersom projektet led av finansiära problem och saknade en dryg svensk miljon för att bli klar. Filmskaparna bad till och med oss ”vanliga” människor om hjälp och med ett enkelt knapptryck på deras hemsida så kunde man donera valfri summa till filmen. Så man kan säga att även jag varit med och producerat Iron Sky… om man tänjer sanningen en aning i alla fall. Eftersom trailern fullkomligt bankade andan ur mig så var jag ganska orolig över om filmen skulle kunna leva upp till dom förväntningar jag hade, på drygt ett år hinner man skapa sig en ganska grandios bild i huvudet och därinne finns det obegränsat med budget och inga begränsningar överhuvudtaget.

1945 skickade Adolf Hitler i hemlighet trupper till månens mörka sida för att kolonisera dess yta och bygga upp en oövervinnerlig armé av bestyckade flygande tefat. 2018 skickar den amerikanska presidenten ut den afroamerikanska astronauten James Washington på ett våghalsigt PR-uppdrag till månen och av en olycklig händelse han i händerna på dom Nazistiska måntrupperna och ger dom dessutom ofrivilligt nyckeln till världsherravälde. Jorden står nu inför ett av dom största hoten någonsin.

Undrar om han lyssnar på Pink Floyd när han är ute och cruisar?

Premissen är lika underlig som den är underhållande vilket lägger en gedigen grund till filmen. Det är i mitt tycke det viktigaste när man bygger upp en film, att ge den något stadigt att stå på, men det är också viktigt vilka byggstenar man använder för att bygga upp helheten och här finns det tyvärr en del att önska. Fasaden är klart godkänd, men går man in och studerar bärande väggar och golvläggning närmre så är helt klart Iron Sky byggd, förvisso med enorm kärlek, men med lite bristande kunskap och stringens.

Renate Richter (Julia Dietze) utbildar framtiden.

En av dom saker som fascinerar och imponerar mig mest är filmens produktionsdesign, den är överlag otroligt välgjord och det är lätt att föreställa sig att det är precis så här teknik och design skulle sett ut om den var inskränkt till ett trångsinnat folk utan några som helst nya idéer mer än att bara bygga vidare på den befintliga. Arkitektur och mode har inte utvecklats nämnvärt och det ger en trovärdighet till det absurda. Scenografer och kostymörer har gjort ett fantastiskt jobb att blåsa liv i nazismens strikta look och det bidrar till Iron Skys styrka. Att nazisternas anläggning på månen dessutom är formad som en swastiska kan ju inte annat än att anses som ett humoristiskt genidrag.

Home sweet nazihome!

Tyvärr så är dock inte allt lika välgjort. Vissa kulisser, framförallt dom på jorden, känns så, i brist på ett bättre ord, ”kulissiga”. Som att väggarna närsomhelst kommer att falla baklänges och blotta en smutsig inspelningsstudio i Helsingfors. Förvisso har hela filmen en något serietidningsaktig look men det hjälper föga när väggarna ser ut att vara gjorda av wellpapp. Även några av dom mer absurda kostymkreationerna som bärs av bland annat presidentens PR-chef Vivian Wagner bidrar till en del rynkor i min panna.

Så här fint kan finnar måla ibland... när dom inte bastar eller super... eller både och.

Det som imponerar allra mest i filmen är ändå dom visuella effekterna, dom håller överlag en hög internationell standard och i kombination med designen så levererar dom något som man aldrig tidigare har sett. Pansarvagnsliknande flygande tefat, jättelika luftskepp i nitad plåt som svävar genom rymden, mastodontiska hangarer fulla av pumpade pistonger och maskineri. Dessvärre så dyker det upp en del CGI som känns hämtade från en dålig Sy-Fy-channel produktion, det är förvisso förståeligt med tanke på budgetproblemen som filmen haft men likväl är det något som drar ner betyget en aning.

Star Wars retro?

Filmens största fel är att den inte riktigt tycks veta vilket ben den ska stå på när det kommer till stil och ton. I grunden så är faktiskt Iron Sky ganska svidande politisk satir som skulle kunna ge bra mycket mer tyngd åt sitt budskap om den hade tagit själv på lite större allvar. Den hade mått bra av att hålla sig till den mörka, satiriska humorn som många gånger briljerar genom hela filmen, men som ibland drar  iväg åt helt fel håll och blir på gränsen till buskis. Det gäller också karaktärerna som varierar mellan trovärdigt finlir till överdrivet pajaseri.

"-Böt jur bläck!"

Udo Kier som säkert många känner igen ger en härlig tyngd och svärta till sin ålderssjuka Wolfgang Kortzfleisch, Götz Otto likaså till sin megalomaniska Klaus Adler och Julia Dietze är perfekt rollbesatt som den naiva och wünderschöna Renate. Samtidigt så blir det ofta OS i överspel när det kommer till Peta Sergeant som Vivian Wagner, Stephanie Paul som Amerikas president och Christopher Kirby som James Washington. Washingtons karaktär är ibland så smärtsamt klyschig att jag tappade tron på karaktären helt. Det bidrar till att hela filmens trovärdighet flagnar i färgen och helhetsintrycket blir lidande. Med andra ord så har filmen även här svårt att välja ben. Trovärdig svärta eller överspelad glättighet?

They're baaaack! Klaus Adler (Otto Götz) och Wolfgang Kortzfleisch gör entré.

Trots sina uppenbara brister så är ändå Iron Sky en film som måste ses, den har tillräckligt många briljanta ögonblick för att vara den mest minnesvärda filmen än så länge det här året och jag tror att den för mig kommer att vara kvar där ganska länge. Utan att avslöja för mycket så tycker jag att slutet är genialiskt och faktiskt en smula tänkvärt, vilket inte är illa när det kommer till komedier. Så har du dryga 90 minuter över för ett biobesök och vill ha ren och skär underhållning så är Iron Sky rätt film att lägga pengarna på. Att den dessutom är gjord i vårt grannland Finland gör ju det hela lite roligare.

 Iron Sky har svensk biopremiär 18 april 2012

3 COMMENTS

  1. Det finns en tv-kanal som heter Syfy som recencenten syftar på:  http://www.syfy.com

    Sen om man nu ska vara noga så ska det förkortas sf och inte sci-fi, om man inte är amerikan dvs.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En cineastisk allätare som framförallt slukar genrefilm och Tv-serier. Tycker att Leonardo Di caprio är på tok för överskattad och har en förkärlek för udda karaktärer. Skriver manus och drömmer om att sätta genrefilm på den svenska filmkartan. Vattuman och en smula laktosintolerant.