Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Matthias & Maxime är ljuvligt underhållande om kärlek och stark vänskap

Betyg

Xavier Dolan, Xavier Dolan, denna ljuvliga filmskapare! Som nu 30 år gammal har gjort sin åttonde långfilm. Som i stort sett alltid har premiär på Cannes-festivalen och som gör allt ifrån att skriva manus och regissera till att välja kläderna till sina karaktärer. Man kan tänka att han är lite brådmogen. Men så följer man honom på Instagram och får massa fåniga selfievideos med hundöron och fula filter i sitt flöde. Och blir än mer fascinerad av hur i hela friden den här kanadensaren har kunnat göra åtta så väldigt bra filmer under sitt blott trettioåriga liv. Hans filmer är lite yviga men vad gör väl det, när de är så himla fulla med hjärta, stora känslor och humor.

Nu har Xavier Dolan gjort Matthias & Maxime, där han också skådespelar själv (vilket han gjort i flera av sina filmer) Han spelar Max, en runt 30-åring som inte riktigt vet vart hans liv i Montréal ska ta vägen. Han jobbar på en sunkig bar, och tar hand om sin utslagna mamma (Anne Dorval, som spelat i de flesta av Dolans filmer och alltid är lysande) som mest skäller på honom. Och han har bestämt sig för att flytta till Australien för att bryta av den där tillvaron. Men först ska han spendera några sista veckor med sitt kompisgäng, de sex vännerna som alltid umgås. Särskilt barndomsvännen Matt (mycket fint spelad av Gabriel D’Almeida Freitas), vars tillvaro är som en motsats till Max, med flickvän, fin lägenhet och en lovande advokatkarriär. 

Gabriel D’Almeida Freitas och Xavier Dolan som Matthias & Maxime. Foto: Shayne Laverdiere /TriArt Film

Lillsyrran till en av kompisarna i gänget ska göra en kortfilm och på en fest övertalas Matt och Max att vara med i en scen där de ska kyssa varandra. Det blir en händelse som sätter igång massor av känslor. Av osäkerhet om vad de två barndomsvännerna egentligen känner för varandra. Och om tillvaron i stort, vad som är viktigt, vad man får känna och vad man ska göra med sitt liv egentligen. Och veckorna tickar obönhörligen ner till dagen då Max ska resa iväg. Om detta har Xavier Dolan gjort en fin, rolig och lite sorglig film som både är väldigt underhållande och träffar rätt i känslocentrat. 

Scenerna med killkompisgänget känns verkligen på riktigt, stämningen pendlar så där mellan bråk och kärlek hela tiden. Inte så konstigt kanske då skådespelarna som spelar vännerna tydligen är Xavier Dolans vänner i verkligheten också.

.

När han presenterade Matthias & Maxime på Stockholms Filmfestival sa han att han inte hade kunnat göra den här filmen för några år sedan, för då hade han inte vänner på det sättet. En krets vänner som också är nästan som en familj (det verkar alltid finnas en självbiografisk touch i Xavier Dolans filmer). Han hade funderat på hur det skulle bli om något hände som ruskade om dynamiken i de där vänskapsrelationerna. Som att några av vännerna fick andra känslor för varandra. Och ja, det är ju något väldigt speciellt med det. 

Och visst är Matthias & Maxime en kärlekshistoria men det handlar också minst lika mycket om stark vänskap och olika typer av familjer. Familjen som kan vara både din ensamstående mamma som inte kan ta hand om sig själv och som skriker på dig när du försöker hjälpa henne, eller ditt gäng av vänner som alltid finns där. Eller din barndomsväns mamma, som också är som en mamma för dig.  Mammorna finns ju alltid i Xavier Dolans filmer. Till och med i titeln på två av dem: I killed my mother och Mommy. Här är de bästa vännernas mammor, som umgås tillsammans och med sina barn, en av filmens härligaste inslag. Men det finns inga pappor, det gör det nästan aldrig i Xavier Dolans filmer. 

Kompisgänget och lillsyrran som övertalar Matthias & Maxime att vara med i en kortfilm. Foto: Shayne Laverdiere /TriArt Film

En av anledningarna till att jag brukar tycka så mycket om Xavier Dolans filmer är den starka stämningen som han skapar. Och så är det i Matthias & Maxime också. Musik, kläder, klippning, bildspråk, allt tillsammans skapar en upplevelse som jag älskar att få av filmer. Ibland är verkligen ett sparsmakat bildspråk och ingen musik alls precis det rätta för en film, men i Xavier Dolans filmer är det helt rätt med extra allt. Skådespeleriet och dialogen känns dessutom så naturlig, så det estetiska står absolut inte i vägen för historien.

I Matthias & Maxime har Xavier Dolan ändå lämnat lite av sina mest utpräglade stilgrepp, och blivit något mer (och då menar jag något) sparsmakad. Han brukar till exempel gilla långa slowmotionscener till poplåtar, men några sådana finns inte här (istället kör han faktiskt uppspeedad fart i några scener…)

Matthias & Maxime är en väldigt personligt berättad film, med väldigt mycket hjärta och känslor. Det är många upprivande scener, men det är samtidigt en av Xavier Dolans roligaste och minst mörka filmer (trots melankolin). Han har så otroligt mycket energi och berättarlust att det skvätter iväg lite ibland och blir lite ojämnt, men det struntar jag faktiskt i. Jag tycker bara så himla mycket om den här filmen! Och jag vill att alla som inte redan gjort det ska upptäcka Xavier Dolan. För garanterat känslofyllda och personliga filmupplevelser.

Matthias & Maxime har svensk biopremiär 29 november. Den distribueras av TriArt Film, som också har nästan alla Xavier Dolans tidigare filmer på hyr-streaming. Kolla in! 

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.