Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

The King´s Speech – Recension

Colin är pressad

Colin Firth spelar den motvillige monarken George VI som efter att hans bror abdikerat tvingas axla den kungliga manteln. Eftersom detta var en tid då varken TV, Facebook eller Twitter existerade är den främsta kanalen till undersåtarna radio. Detta faktum gör George om möjligt ännu mer motvilligt inställd till sitt uppdrag. Varför? Jo, han stammar och blir omåttligt pressad då han ska tala inför folk. Titeln syftar både på hans talfel men även på det viktiga tal han ska hålla till nationen inför det kommande kriget mot tysken.

Hans fru (utmärkt spelad av Helena Bonham Carter) tar honom till diverse talpedagoger för att bota åkomman. Givetvis fungerar det inte. Hon vänder sig därför till den (surprise surprise) excentriska Dr. Lionel Logue skickligt spelad av Geoffrey Rush, dock med samtliga sina sedvanliga manér.

”The King´s Speech” är ett bra drama. Inte fantastiskt. Den är välspelad, den har svindlande miljöer och den utspelar sig strax före andra världskriget. En era som britter med styv överläpp gärna minns som den sista ärofulla epoken innan det brittiska imperiet drog sina sista suck. En epok som gjord för att romantiseras på film även för en internationell publik som uppfostrad av BBC lärt sig att brittiskt drama är det absolut ädlaste som existerar. Handlingen är behändigt okontroversiell och förutsägbar och eftersom anrättningen utöver stjärntrion är kryddad med tunga namn som Derek Jacobi, Guy Pearce och Michael Gambon ska det väl mycket till för att misslyckas. Eller?

Colin - fortfarande lite pressad

”The Kings Speech” är först och främst en skådespelarfilm. Colin Firth är fantastisk hela vägen. Kameran ligger ofta tätt och med små medel gestaltar han skickligt den enorma frustration han bär på och den isolering, stigmatisering och ensamhet som präglar hela hans offentliga person. Geoffrey Rush är även han riktigt bra, men regissören Tom Hooper (med den fantastiska Damned United på sitt CV) misslyckas ändå med en avgörande detalj. Han lyckas inte gestalta hur den initiala katt/hund-relation mellan Kung Colin och Doktor Rush övergår till förståelse, vänskap och slutligen frigörelse från handikappet. Kemin stämmer inte fullt ut och manuset tar några enkla genvägar som inte borde behövts. Till och med slutscenen slarvas bort och det är tydligt hur imaginära Oscars-statyetter kan rucka på omdömet då man tror sig skapa storverk. Slutresultatet blir tyvärr bara en habil film som stundtals glimrar till men som allt för ofta visar på sorgligt outnyttjad potential.

Min känsla är att den osannolikt breda hyllningskören både utomlands och här hemma har drabbats av en kollektiv psykos. Man vill så förtvivlat tycka att det här är en magisk filmupplevelse eftersom förutsättningar är sådana att det borde vara det, och man vill inte riktigt acceptera att kejsaren är om inte naken så i alla fall väldigt lättklädd.

The Kings Speech har biopremiär den 4:e februari

SvD: 5 av 6 Aftonbladet: 5 av 5 Expressen: 4 av 5 DN: 4 av 5

2 COMMENTS

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".