Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Film Recension

Lawless – Recension

Tom Hardy är Hollywoods nya kelgris. Folket fick upp ögonen för den engelskfödda 35-åringen redan i Inception men det var väl egentligen först efter den magnifika prestationen i Warrior, som för övrigt fick alldeles för lite cred här i Sverige, han fick sitt stora genombrott och snart var han Bane med hela världen.

När John Hillcoat bestämde sig för att ge liv åt den verklighetsbaserade sydstats-gangster-storyn om Bröderna Bondurant och deras lukrativa business i hembränningsbranschen valde man att sätta Hardy i rollen som frontfiguren Forrest, familjens äldsta och svartaste får och mycket av förhandssnacket handlade också om Tom Hardy och hur badass han var i sin slitna cardigan.

Det är tidigt 30-tal och alkoholförbud råder. Den stora depressionen ligger som en blöt filt över landet och folket behöver alkohol för att ta sig igenom dagen och det spelar egentligen ingen roll hur dålig spriten är så länge den gör jobbet. Bröderna Bondurant säljer sitt kvalitetsmärke ”White Lightning”, fulsprit som får inälvor att krulla sig. De har köpare från alla samhällsklasser, från utstötta i ghetton till sheriffer. Det är inga stora pengar som rullar in från verksamheten men de får det att gå runt och den lokala myten säger att Bröderna Bondurants är oövervinnerliga. Allt flyter på relativt smärtfritt ända tills någon höjdare får för sig att man måste stoppa smugglingen och skickar den bästa de har, Charlie Rakes. Då och då dyker det upp en sådan där riktigt otäck karaktär som skiljer sig från mängden. En rakt igenom ond men likväl sofistikerad, oftast välklädd eller med på annat sätt utmärkande attribut, inte sällan med en horribel frisyr. Guy Pearce i rollen som Charlie Rakes är definitivt en av dessa och han sällar sig därmed till en skön skara med bl.a. Dennis Hopper (Blue Velvet), Javier Bardem (No Country for Old Men), Christoph Waltz (Inglorious Basterds) och ”The Swede” i Hell on Wheels. En välparfymerad Rakes anländer till den dammiga lilla hålan iklädd skräddarsydd kostym, prickig fluga, en hel burk pomada i det välslickade håret och börjar ställa ultimatum. Detta gillas inte av bonnläpparna men lagens arm är lång och brutal och en efter en ger de efter och snart har man täppt till alla läckande kranar, alla utom en, Bondurants. De tre bröderna Howard, Jack och Forrest vägrar dansa efter Rakes pipa och fejden är i full gång.

"Jag skall nog bena ut det här också"

Jack, spelad av Shia LeBouf är den yngsta av the Bondurants och han drömmer om framgång, rikedom och respekt. Till skillnad från sina bröder nöjer han sig inte med att sälja ett par burkar moonshine då och då, han vill utveckla verksamheten genom att sälja stora partier till den fruktade Floyd Banner (Gary Oldman) men han spelar ett högt spel. Floyd är en till synes hänsynslös gangster, efterlyst i tre stater för mord. En man som utan ett ord, tömmer hela magasinet i sin Tommy gun i sidan på en bil, blinkar med ena ögat, suger lite förnöjt på sitt rökverk och lämnar brottsplatsen leende.

Precis som årtalen vittnar om så är Lawless är ingen western men känslan finns där definitivt. Miljöerna, karaktärerna, musiken andas westernfilm men genom att på ett mycket snyggt sätt mixa upp det hela med ”moderna” detaljer som Charlie Rakes till synes outtömliga garderob med kritstrecksrandiga kostymer, flugor, skinnhandskar och gyllene revolvrar, bilar med V8-motorer och smattrande Kpistar får vi här en filmupplevelse som mycket väl kunde varit signerad Tarantino.

Tom Hardy visar att han är en av vår tids mest mångsidiga och lovande skådespelare när han ännu en gång helt byter karaktär och dialekt. Han är fåordig, grymtar, spottar och muttrar fram sina repliker med en riktigt övertygande sydstatsdialekt. Guy Pearce kandiderar till årets värsta filmskurk och leder just nu det racet och när även det på pappret svagaste kortet, Shia LeBouf överraskar oss alla genom att faktiskt vara övertygande i sin roll som Jack Bondurant så måste det väl vara succé, eller?

"Du ger inte Gary Oldman 10 minuter speltid, du gör bara inte det!"

Nej, inte riktigt. Problemet med Lawless är att filmen helt och hållet räddas upp av nämnda karaktärer. Historien som berättas är helt enkelt inte tillräckligt intressant eller gripande för att den skall fånga min uppmärksamhet. På något konstigt sätt så känns berättelsen om Bröderna Bondurant sekundär och hade det inte varit för förstklassigt skådespeleri så hade förmodligen Lawless varit ett riktigt sömnpiller med sina två timmar om spritlangning. Det hjälper inte heller att man försöker lätta upp stämningen med lite romantik genom att slänga in några fagra damer (Jessica Chastain och Mia Wasikowska) i leken. En annan irriterande detalj är att man inte utnyttjar Gary Oldman. Han får väl knappt 10 minuter i filmen och under dessa minuter är han som vanligt riktigt bra. Det är som att köpa in Messi och sätta honom på bänken i 90 minuter. Jag tänker inte spoila filmen för er men det finns också ett par scener som först ger trovärdigheten en rejäl törn men efter lite research så fann jag att dessa händelser faktiskt skall stämma överens med verkligheten så det finns ingen anledning att reta upp sig. Hur som helst filmen är likt förbannat klart värd sitt biljettpris, inte minst för att få se Tom Hardy vara riktigt badass i sin cardigan.

betyg3_5

Lawless har svensk biopremiär 14 september.

 

1 COMMENTS

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."