Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Film Recension

Lycka till och ta hand om varandra – Recension

Brådmogen, rebellisk men lite socialt missanpassad tonårsflicka möter ensam äldre man som tappat livsgnistan. Oväntad vänskap uppstår och de inspirerar varandra. Upplägget känns bekant, men det är ändå något visst med Jens Sjögrens debutlångfilm Lycka till och ta hand om varandra.

Pensionären Alvar har blivit änkling, och hans fru efterlämnade en mängd träfigurer som hon snidat. Nu försöker Alvar rekonstruera minnen som egentligen aldrig hänt, genom att bygga de mest fantastiska miljöer för figurerna ute i sin verkstad. Femtonåriga Miriam blir oväntat vän med Alvar, men deras udda vänskap uppskattas inte av alla, framför allt inte av Miriams mamma, som verkar ha allmänt svårt att förstå sig på sin dotter.

Manuset är tyvärr lite svajigt, särskilt i början där det inte lyckas övertyga hur de två egentligen finner varandra. De ses i ett väntrum på en vårdcentral, Miriam bjuder på choklad och frågar vad det är för trägubbe Alvar har med sig.  Och sen dyker hon plötsligt upp i Alvars verkstad och lägger sig i hans göromål. Och sen börjar de umgås. Det går lite väl lätt. Det här är den svagaste delen, vilket ju är vanskligt eftersom det är själva förutsättningen för filmen. Men sen blir det så mycket bättre att jag nästan glömmer hur filmen riskerar att haverera i början. För andra halvan är väldigt fin och rörande, och trots att inte storyn är så originell så lyckas den verkligen engagera. Efter en lite svag inledning är det också fina skådespelarinsatserna från Claudia Neij som Mirjam och framför allt Bengt C.W. Carlsson som Alvar.

Regissören skildrar en småstad var som helst i Sverige, men samtidigt som det är socialrealist-grått så finns det ett sagoskimmer över filmen. Både genom några lite malplacerade drömscener, men framför allt de fantastiska miljöer som Alvar bygger och placerar trägubbarna i, miljöer som föreställer minnen som egentligen aldrig hänt. Relationerna mellan rollfigurerna, som alla är mer eller mindre ensamma, är lätt dysfunktionella, men alla vill ändå väl, fast de inte riktigt lyckas uttrycka det hela tiden.

Det finns ett patos hos regissören Jens Sjögren, men det är ändå lite oklart vad det är för budskap han vill ge med filmen, särskilt när det gäller träfigurerna som Miriam peppar Alvar att börja placera ut på olika ställen runt om i staden. Den kvardröjande känslan är ändå vikten av att bry sig om sina medmänniskor, att acceptera olikheter, att inte trycka ner sina känslor, och förverkliga drömmar. Det kan låta klyschigt, javisst, men det är ändå grundläggande grejer som är värda att upprepas!

Lycka till och ta hand om varandra är en charmig men samtidigt melankolisk film med fint samspel mellan de två huvudrollsinnehavarna- en feelgood-film med sorgkant, kan man säga.

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.