Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

No Escape – Recension

No Escape

John Erick Dowdle är skyldig till ett par riktigt sunkiga skräckrullar, bl.a. den horribelt usla As Above, So Below. En film som undertecknad sågade skiten ur förra året. Nu var det förvisso någon som tyckte att det där var en orättvis recension och att filmen faktiskt inte alls var så dålig, även om personen ifråga tydligt proklamerade att hen inte skulle betala pengar för att se den. Det är högst oklart kring logiken där men nu har i alla fall Dowdle bytt spår och fimpat handkameran och skräckscenen för att istället ge sig på ett actionrykande vardagsdrama där en vanlig familj hamnar mitt i ett upplopp i ett främmande land. Jag hade sett trailern och fått mersmak och nu gällde det alltså att se om No Escape var så pass bra att jag skulle vilja betala pengar för att se den eller ej.

Hemma i staterna har No Escape fått rejält med massmedialt prygel för hur den eldar på den ständigt heta diskussionen om att asiater på film alltid är jätteonda och inget hellre vill än att hänsynslöst döda den stora amerikanska imperialistiska djävulen. Att marxismen är den enda rätta läran och att alla som arbetar för stora kooperationer måste dö. Och visst kan man läsa in den vinklingen i filmen om man vill, eller ja, det är väl mer eller mindre omöjligt att inte göra det. Eller så gör man en mental notering, muttrar lite missnöjt och känner att, ja visst kanske borde Dowdle ha funderat lite på konsekvenserna innan han tryckte på ”save as”, döpte dokumentet till No_Escape_Final_Script.doc och lutade sig tillbaka i Chesterfieldfåtöljen med den tända segercigarren. Men ändå kanske man släpper det där tråkiga och tänker att det faktiskt bara är en film, en film som är gjord för att underhålla sin publik genom att hålla den på nålar från början till slut. Det där får man bestämma lite hur man vill men om man tycker att plattformen är rätt för den första typen av diskussion så kommer man inte att uppskatta No Escape för här haglar verkligen stereotyperna och den vita kärnfamiljen skall räddas till varje pris. Kan man däremot tänka sig att lägga det komplicerade bryderiet åt sidan så kan man se fram emot den svettigaste bioupplevelsen på länge.

no-escape2
Kärnfamiljen i fara

 

Den vita kärnfamiljen heter Dwyer och består av Jack, Annie, Beeze och Lucy. Jack’s företag hemma i Austin, Texas har precis konkat och hela familjen är nu på väg till ett rejält miljöombyte. Det nya kneget ligger nämligen i Sydostasien, troligen Kambodja men exakt lokation är oklar och man kan väl lugnt säga att det mesta går käpprätt åt helvete. Är det inte transportproblem så är det elfel och uteblivna TV-kanaler. I-landsproblemen tycks aldrig ta slut för den stackars kärnfamiljen som har bytt grannsämja och barbecue i trädgården mot offentlig misstänksamhet och riskokare på hotellrummet. Och så var det ju det här med att ingen hos Jacks nya arbetsgivare hör av sig. Här sitter han med hela familjen, i ett främmande land och har ingen som helst aning om var han skall gå. Märkligt kan jag tycka. Att man inte har gjort upp och säkerställt detta innan man sätter sig på ett plan i 24 timmar med hela livet packat i resväskor men å andra sidan har jag själv flugit till Ryssland och blivit helt lämnad åt mitt öde under fyra dagar en gång i tiden så jag får väl köpa det konceptet. Kultur och infrastruktur kan helt enkelt vara lite körigt ibland. Hur som helst, i brist på arbetsuppgifter nyttjar Jack sin ofrivilliga håltimma och drar ner på stan för att försöka hitta lite amerikansk press. Efter att ha skällt ut den stackars försäljaren för att han bara hade en U.S. Post daterad tre dagar tidigare, han kan aldrig ha varit utomlands tidigare stackarn, så hamnar han mitt i ett blodigt upplopp. På ena sidan, polismyndigheten med kravallutrustning, på andra, en riktigt förbannad mobb med molotovcoctails, stenar och tillhyggen. Jack gör som varje sann amerikansk medborgare hade gjort, söker upp alla civilister som riskerar att hamna i skottlinjen och för dem i säkerhet innan han lägger benen på ryggen för att rädda sin familj som är kvar på hotellet. Make way for the american hero! Here I come to save the day! Med halva landets samlade missnöje efter sig flyr han genom trånga gränder och intet ont anandes familjers vardagsrum innan han når sitt mål. Nu gäller det att hålla huvudet kallt och ligga steget före.

No Escape 4
Skräcken!

 

Det som gör No Escape till en oväntat positiv överraskning är panikkänslan. Med enkla medel, nästan helt utan specialeffekter lyckas Dowdle skapa en ständigt hotfull atmosfär och en fruktansvärd vardagsskräck som kryper under skinnet på mig och jag kan utan problem placera mig själv där. Ja, det var länge sedan en jakt kändes så här jobbig att se på. Det är en ordentlig påfrestning för nerverna från början till slut och han nyttjar skickligt familjesituationen. Det är så klart varje förälders värsta mardröm att hamna i en situation där utgången faktiskt kan innebära att både du och dina barn dör. Eller ännu värre, att barnen dör och du överlever. För trots att både Beezy och Lucy gör sitt bästa för att se till att den här situationen slutar på värsta tänkbara sätt genom att ständigt göra tvärtom eller föra oväsen när fullständig tystnad är enda receptet för överlevnad så trycker Dowdle på våra empatiknappar och visst funkar det. Jag tillhör normalt den där skaran som irriterar mig på barn som aldrig gör som man skall på film men här har jag svårt att värja mig. Familjen är en enhet och det finns några riktigt pulshöjande scener där jag satt på en hel nåldyna och närmast hyperventilerade. Owen Wilson är egentligen ett märkligt val för den här typen av roll men han imponerar faktiskt som Jack. Han känns helt enkelt trovärdig i rollen som vardagshjälte. Det kändes konstigt att se Lake Bell i annan roll än Donna i Wet Hot American Summer så här tätt inpå men hon levererar stort. Likt en lejonhona skyddar hon sina små utan kompromisser och halvmesyrer. Det är inte tal om att sitta menlös i ett hörn och gråta tills mannen kliver in i handlingarna här inte. Och vad gör man egentligen när dottern behöver gå på toaletten samtidigt som ett gäng kallblodiga mördare patrullerar en halvmeter utanför ditt provisoriska gömställe? Nej, här fungerar verkligen familjen som ett team och det är så jävla uppfriskande att se. Som avlastning kliver även den garvade britten Hammond in i handlingarna. Lysande porträtterad av en mystisk Pierce Brosnan är hans roll i den här soppan högst oklar för familjen Dwyer men de har inget annat val än att lita på honom.

Pierce Brosnan and Owen Wilson star in THE COUP
Kan man verkligen lita på en man med hajtand runt halsen?

 

Den uppretade folkmassan är skrämmande på riktigt. I en värld som är hopplös och sjuk är våldet otäckt nära. Det är ju den här typen av massakrer och besinningslöst våld som fyller varenda löpsedel i veckan och här står det snart klart att inga fångar kommer att tas. Det är avrättning som gäller och det spelar ingen som helst roll om det är män, kvinnor eller barn. Likt zombies drar de fram längs gatorna och helt utan känslor, ånger eller medlidande lämnar de efter sig ett spår av blod.

Det är onekligen många ansiktslösa människor som endast får agera kanonföda och logiken må halta betänkligt då och då men det går ändå inte att sticka under stolen med att No Escape är en nagelbitare av världsklass. Visst kommer den att fortsätta bli ordentligt slaktad på grund av sin bristfälliga politiska korrekthet men jag chockar etablissemanget här och slänger ut en obekväm fyra till många branschkollegors förfäran. Deal with it.

 

No Escape har biopremiär 4 september

betyg4

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."