Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Now You See Me – Recension

NYSM1
Now You See Me

Trots det vilseledande namnet är Now You See Me inget tungt drama där den tårögda partnern försöker göra allt för att själsfränden skall lägga märke till att kärlekslågan håller på att brinna ut. Det är heller ingen budgetrysare där en liten pojke får besök av sin döda farmor som staplar saker på varandra mitt i natten. Nej, istället är Now You See Me en snillrikt konstruerad thriller som kretsar kring fyra magiker som tycks ha valt brottets bana och det är en film där ingenting är som det först verkar.

Lindman: Wow! Hokus pokus, abrakadabra, simsalabim och där var den, kanske inte den bästa men helt klart årets mest underhållande film och precis som förra årets dito, Looper kom det helt oväntat. Visserligen med en riktigt stabil skådespelarensemble bestående av nya stjärnor på väg upp men också gamla rävar som varit med sedan Hollywoodskylten spikades upp men särskilt mycket väsen har det väl knappats varit kring Louis Leterriers Now You See Me. Filmen kretsar som sagt var kring fyra trollkarlar eller mentalister som det heter numera. Alla med sina egna styrkor och svagheter. Daniel Atlas (Jesse Eisenberg) kan utföra stordåd med en kortlek, Merritt McKinney (Woody Harrelson) läser tankar, Henley Reeves (Isla Fisher) är en kvinnlig motsvarighet till David Copperfield och sist men inte minst, eller jo det är han väl förresten, James Francos lillebror Dave som Jack Wilder, en småtjuv som använder billiga trolleritricks för att kunna sno en plånbok eller två. Samtliga är talangfulla men de lyckas inte riktigt utnyttja sin potential tills den dag ett par tarotkort dyker upp på ett mystiskt sätt och tycks säga ”sluta jiddra, börja trolla” och nu gäller det att hänga med i svängarna för här kommer det att hända saker hela tiden och jag måste säga att den här smarta och fartfyllda inledningen spelade mig rätt i händerna. Vad var dina första känslor Måns?

NYSM6
De har en fäbless för storslagna entréer

Lindén: Ja, de första 15 minuterna var riktigt bra. Vi bjuds på rappa presentationer av de fyra magikerna och som den vän av trolleri jag är satt jag och mös. Men när premissen sätts och filmen så att säga börjar på riktigt blir det betydligt sämre. Det första stora numret vi bjuds på utspelar sig på Las Vegas största hotell MGM. Tricket innebär att de teleporterar en i publiken till ett franskt bankvalv där han får med sig 30 miljoner euro som sedan regnar ner över den lyckliga publiken. Mark Ruffalo spelar en bekymrad FBI-agent och sitter i publiken. Han anar oråd. Jakten kan börja.

Det finns ett grundläggande problem med att göra en film om trolleri och det är filmmediet i sig. Med hjälp av CGI och klippning kan man ju skapa vilken illusion som helst och därför uteblir överraskningsmomentet man upplever när en trollkarl uppträder på scen. Det har filmteamet fattat och Now you see me är därför i grund och botten en heist-film. Regissören Louis Leterrier (för övrigt ett bra artistnamn för en trollkarl!) är fullständigt besatt av röra kameran så mycket det bara går samt klippa som en epileptiker, allt för att avleda uppmärksamheten från att det är ett svajigt bygge han basar över. På så sätt lever han som han lär – när en trollkarl pekar åt höger ska man ju naturligtvis titta åt vänster. Problemet är att det inte är särskilt intressant åt något håll. Historien är onödigt komplicerad och vändningarna är lika löjeväckande som många.

NYSM4
Har Isla Fisher tagit sig vatten över huvudet?

Lindman: Intressant, där tycker vi faktiskt helt olika du och jag. Till skillnad från dig så tillhör jag snarare den skaran som tycker att trolleritricks och cirkustält har spelat ut, eller i alla fall är på väg att spela ut sin roll i dagens samhälle. Visst, det kan väl vara kul på firmafesten när någon inhyrd komiker/magiker trollar fram ballongdjur och strimlar sedlar inför en häpen och lätt förfriskad publik men när jag ser Joe Labero göra sin 112:e turné med ungefär samma tricks i 4 timmar så gapar jag stort, inte för att jag är imponerad utan för att jag gäspar. Det är ungefär som Kalle på julafton, man har bytt ut ett eller två nummer annars är allt som vanligt och som sagt, har man sett David Copperfield få frihetsgudinnan att försvinna i direktsändning eller kliva rakt igenom kinesiska muren så blir allt annat rätt beige.

När det gäller magi på film däremot så måste jag säga att det för mig har funkat betydligt bättre. Illusionisten och The Prestige är båda riktigt bra filmer där illusionen fungerar alldeles utmärkt på vita duken och jag upplevde heller inte de produktionstekniska tillkortakommanden i Now You See Me du nämner men förmodligen var jag alldeles för upptagen att bli underhållen för det blev jag. Visst var det lite töntvarning ibland och några logiska luckor gick givetvis också att hitta men i det stora hela så tycker jag ändå att de många vändningarna höll. Budskapet är ju ”titta inte för nära, då missar du allt” och det tycker jag faktiskt stämmer på hela upplevelsen. Efter filmen gjorde jag en snabbanalys och insåg till min fasa eller kanske mest glädje att jag hade fokuserat på vissa detaljer i berättelsen som skulle visa sig vara något helt annat. Det var en riktigt häftig känsla. Men visst är det en heist-rulle, det råder det inga som helst tvivel om men den gör inte filmen sämre, snarare tycker jag att Now You See Me innehåller det mesta man kan önska sig av en modern actionthriller. En nervig biljakt, en imponerande koreograferad fightingscen och givetvis mängder av sköna karaktärer. Du nämnde Mark Ruffalo och han håller ju som agent men vad tycker du överlag om skådespeleriet?

NYSM5
Mark Ruffalos buttre FBI-agent är kvartetten på spåren

Lindén: Skådespelet är både ojämnt och förutsägbart. Michael Caine ringer in sin roll och är väl förmodligen bara med som en homage till den på alla sätt överlägsna The Prestige. Det är en fullständigt briljant och lite förbisedd film vars hela struktur ligger i linje med dess löfte. Där har du ett manus som verkligen håller vad det lovar vilket inte är fallet med det här tramset. ”Några logiska luckor” kan vara det snällaste du någonsin skrivit här på Onyanserat. Hela filmen läcker ju som ett såll och när man i slutet av filmen får reda på vad den egentligen handlat om baxnar jag inför den forcerade komplexiteten. I övrigt upprepar Jesse Eisenberg sin roll som Mark Zuckerberg – arrogant och oskön, Morgan Freemans självgodhet står mig upp i halsen och Woody Harrelson spelar i vanlig ordning sig själv.

Problemet med budskapet ”titta inte för nära, då missar du allt” är ju att som publik har man inget val. Min snabbanalys direkt efteråt var att även om jag hade sett om filmen direkt hade jag ändå inte lyckats knäcka nöten. Och det beror på ett slarvigt skrivet, manipulativt korthus till manus där författarna är så sjukt nöjda med sin humorlösa kreation att de inte ser hur de sjabblade bort en fantastisk premiss. För det är det. Idén om trollkarlar som med hjälp av sin yrkesskicklighet begår brott är riktigt bra – men karaktärerna är för tunna och deras drivkraft vägt mot riskerna rimmar illa. Vi ska ju inte avslöja för mycket, men tycker inte du att ett mindre intrikat tillvägagångssätt för att åstadkomma samma effekt hade lirat bättre? Eller i alla fall varit mer trovärdigt?

NYSM3
Men Jesse Einsenberg är inte knekt för det

Lindman: Nog för att Morgan Freeman är självgod och även bär öronringar i guld men, hey han är trots allt rösten. Nej, men skämt och sido. I den här rollen som ”mystisk avslöjare av magiska trick” tycker jag nog att det passar rätt bra och själv håller jag Jesse Eisenbergs prestation högt och hans iskalla persona som verkar sitta kvar sedan The Social Network precis som du säger är klockren för karaktären Daniel Atlas. Jag gillar också ljus och färgsättningen genom hela filmen, det ger den en glamourös känsla som inte ligger långt ifrån Oceans-filmerna. En viktig detalj att nämna är att till skillnad från The Prestige är Now You See Me inte rakt igenom gravallvarlig och tur är väl det, då tror jag att det här korthuset som du kallar det hade rasat hårt. Den uppsluppna stämning och lagom kaxiga attityden kryddad med små sköna interna trätomål är i mitt tycke perfekt avvägd för den här typen av film. Michael Caine däremot, där håller jag med dig. Honom kunde de gott trollat bort.

Kan det ha varit så att The Four Hoursmen, ja de kallar sig så i filmen i själva verket var riktiga illusionister och genom hypnos faktiskt lyckades dupera mig att tro att jag tittade på en riktigt bra och underhållande film när det i själva verket var ren dynga jag beskådade eller var jag de facto så genuint imponerad av det höga underhållningsvärdet i filmen att de två timmarna helt enkelt bara försvann. ”Poff, just like magic.”

Lindén: Ok, om du närmar dig mig ska jag inte vara sämre. Visuellt sett är Now you see me riktigt trevlig och berättartempot är högt – jag har inte tråkigt under de två timmarna som filmen tar i anspråk. Mitt största problem är att filmen utger sig för att vara en smart historia med massa ”oväntade” vändningar fast den i själva verket är lika trovärdig som Jimmie Åkessons nolltolerans mot rasism. Jag känner mig blåst på en potentiellt bra historia och det är ett trick jag ogärna utsätter mig för.

Now you see me har biopremiär 10 juli

Lindmans betyg:

 betyg4

Lindéns betyg: 

betyg2

 

Vi lägger med trailern men rekommenderar starkt att INTE titta på den om du vill få ut så mycket som möjligt av filmen.

4 COMMENTS

  1. Ursäkta men titeln anspelar på ’Now you see me, now you don’t’…sånt som sägs under magiska framträdanden. Kopplingen till kärlekshistorien var därför inte relevant.

  2. Jo tack, jag förstod det. Jag tänkte mest belysa att de små orden
    kan ha så många olika betydelser och för den oinvigde så är trollerifilm
    kanske inte det första alternativet. Faktum är nämligen att när jag berättade
    att jag skulle på pressvisning av just NYSM (här använder jag mig av en förkortning av titeln så att jag slipper att skriva ut hela namnet) så var det en person som sa; ”jaha, är det den där läskiga filmen” och en annan som sa ”nej, den känner jag inte igen men det är väl något sånt romantiskt skit va?” Detta är alltså inte mina egna ord utan jag citerar här två personer.

    Hur som helst så tänkte jag i min enfald att det kunde vara ett kul sätt att starta recensionen på men jag inser ju nu att det kan ge upphov till missförstånd. Hoppas ändå att du fann recensionen givande i övrigt och tack för att du läser vår blogg.

  3. Oj sorry, trodde ärligt att det var en miss!

    Ja absolut, kul grepp med två personer som tycker till i samma recension!

  4. Jag tyckte filmen var riktigt grym! Har uppriktigt sagt inte haft så kul på bio på många år – såhär ska film vara!

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."