Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Ritualen – Recension

När jag först såg trailern för Ritualen, ska jag i ärlighetens namn säga att jag inte förväntade mig mycket av Mikael Håfströms skräckfilm. Jag är inte heller ett stort fan av Sir Anthony Hopkins (vilket ni kan få bekräftat här).

Ritualen följer den skeptiska teologistudenten Michael Kovak, som motvilligt går på exorcismskolan i Vatikanen. Under ett besök i Rom träffar han en oortodox präst, Fader Lucas, som introducerar honom för den mörkare sidan av sin tro.

Innan visningen berättar Håfström att filmen, är så ”mycket mer” än en vanlig exorcist film. Den har en mycket djupare mening än att bara driva ut Satan ur besatta kroppar. Han säger också att ”Ritualen” är den filmen i hans repertoar som påminner mest om hans hyllade ”Ondskan”.

Efter att ha sett filmen kan jag säga att jag inte håller med honom överhuvudtaget.

Att nämna Ondskan i samma mening som Ritualen är… låt mig citera Johan Rabaeus från just Ondskan: ”Je ne comprend rien moi” – jag förstår ingenting.

Ritualen är en klassisk skräckfilm. Varken mer eller mindre. Jo, lite mindre kanske.

Filmens största problem, är att huvudrollsinnehavaren (Colin O’Donoghue) är likblek. Och då menar jag inte likblek som i besatt av Belsebub, utan okarismatisk. Han glider runt i Rom och ser konstant olycklig ut, hänger med excentriska Hopkins när denne får folk spotta jesus-spikar ur munnen eller grodor ur halsen, ifrågasätter exorcism, är olycklig, träffar en kvinnlig journalist som är lika blek (takes one to know one) och är olycklig igen.

Ni fattar.

Den djupare meningen? Michael har ett mycket komplicerat förhållande till sin far (gestaltad av Rutger Hauer). Det insinueras saker men man får aldrig riktigt något svar. Det är det enda jag kan finner påminner om Ondskan.

Jaaaah... Dracul... children of the night...

Filmens behållning är… Sitter ni ner? Bra. Filmens behållning är Anthony Hopkins. Utan honom hade den här filmen varit helt ointressant. Säga vad man vill om honom och i filmen balanserar han mellan sin paradroll Hannibal och hans karaktär från Dracula – Van Helsing, men han stjäl varje scen. Han fyller upp hela duken med sin pondus och gör den här filmen lite nervig. Det är inte mycket nerv, men han får iallafall det att pirra lite. Det är också tydligt att Hopkins verkligen njuter av att spela Fader Lukas.

Mikael Håfström är en bra regissör. Inget snack om saken. Jag önskar bara att någon gav honom ett bra manus att bita i. För hantverket besitter han.

Slutligen. Anthony. Förlåt mig mina synder gentemot dig och tack för att du tog hand om mig i två timmar.

Ritualen har biopremiär 4:e mars

Expressen: 2 av 5 : Aftonbladet: 3 av 5 : DN: 2 av 5 : SVD: 2 av 6

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *