Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Onyanserat

Sett på Way Out West 2019

Här är några korta omdömen om några av filmerna som visades på Way Out West 2019.

Strålande om Siv

Under sjuttiotalet var Siv Wennberg en hyllad operasångerska, specialist på Wagner, och gjorde succé i konserthus runt om i världen. Men hon började få kritik för att vara svår att arbeta med, hennes uppdrag blev färre och färre, och hennes karriär och kändisskap tynade bort. I dokumentären SivanDivan av Gustav Ahlgren och Emelie Jönsson får Siv Wennberg äntligen sin revansch. I en nutid då en kvinna absolut inte längre ska känna ett behov av att anpassa sig till en patriarkal norm slår nu denna paranta dam på 70+ näven i bordet och bara ska ha sin upprättelse. Gamla kassetter ges äntligen ut på CD, en självbiografi får till slut utgivning och till och med comeback-konserten såg ut att vara en succé. Detta är en mustig upplevelse om en härligt bufflig och livfull personlighet som utan att så många vet om det går omkring och gör den här världen så mycket mer intressant. Ge oss gärna fler sådana människor, tack. Och se denna film!

Jarmusch ger sig på specialeffekter

Jim Jarmuschs filmer kan oftast beskrivas som två människor som pratar med varandra. Lite överraskande då att han nu ger sig på att göra en zombiefilm där man faktiskt behöver använda specialeffekter (gjorda i Göteborg förövrigt). Men vad som är sig likt är att Jarmusch kallar in gamla kompisar som synts i hans tidigare filmer, och det är gott om stjärnor (Tom Waits, Iggy Pop, Tilda Swinton, Danny Glover, Steve Buscemi osv). I staden som får zombies på besök försöker poliserna spelade av Bill Murray och Adam Driver upprätta någon form av ordning. Det går sådär då den här historien inte är riktigt lika konventionell som vanliga filmer där det finns hjältar som kan steppa upp. Metahumor bidrar också till en bisarr upplevelse. Men det är ofta det som är bäst med Jarmuschs filmer, när de är skönt knäppa. Kuriosa är förresten att Adam Driver får stå ut med några Star Wars-skämt, ett uppenbart men om man lyssnar noga, det är subtilt, de var rädda för att bli stämda, kan man faktiskt höra ljudet från en Tie Fighter när han kommer körandes med sin lilla bil också.

Sevärt om snälla satanister

Att separera stat från kyrka är givetvis ett smart drag då det rör sig om helt väsensskilda ting. I USA har dock kristendomen nästlat sig in i samhället i hög grad trots att det råder religionsfrihet där. Tänk exempelvis på ”In God we trust” på dollarsedlarna. Den här frågan är central i dokumentären Hail Satan? där vi får stifta bekantskap med organisationen The Satanic Temple (TST). När ett stadshus har de tio budorden på en sten utanför låter TST tillverka en bronsstaty av demonen Baphomet för att resa den bredvid. Självklart väcker en sådan aktion både kraftigt motstånd och uppståndelse, och en diskussion kring religionsfrihet är precis det TST vill åstadkomma. Även om TST säger sig vara satanistiska och en religiös rörelse är det nog mest av mediala skäl, de är mer politiska än något annat. De satanistiska attributen verkar mest användas för att medlemmarna tycker det är kul. Dokumentären är också den rolig, och fungerar effektivt som marknadsföring för en värld med total religionsfrihet.

Poetiskt om hjärtekrossad trummis

Som trummis i tidiga Kraftwerk och efterkommande krautband som NEU! influerade Klaus Dinger flera av världens största artister. Dingers signum var hans repetitiva trumbeat som några kallade motorik, men det tyckte han själv lät för mekaniskt, hans trummande kunde minsann inte ersättas av maskin. Han kunde heller aldrig släppa taget om en svensk kvinna som han hade en kärleksaffär med som ung, och hans frenetiska musik och även hans drogmissbruk handlade sannolikt om att döva och/eller drömma sig bort till Lieber Honig som han kallade henne. Med utgång i en telefonintervju som gjordes redan 1998 och öppenhjärtiga klipp med bland andra Iggy Pop, Wolfgang Flür och Bobby Gillespie har regissören Jacob Frössén skapat dokumentären The Heart is a Drum. Det hela är vackert gjort, stundtals poetiskt, och långsamt cirklar sig filmen kring vem denne Klaus Dinger egentligen var och hur hans musik influerat omvärlden. Men någon som var helt oberörd, av musiken i alla fall, var den svenska flickvännen. Klaus Dinger dog 2008 i en hjärtattack. The Heart is a Drum kan just nu ses på SVT Play.

En högtidsstund för Aretha-fansen

Amazing Grace består av klipp från 1972 då Aretha Franklin, the Queen of Soul, under några dagar gjorde en filminspelning från en gospelkyrka i Los Angeles. Regissör var ingen annan än Sydney Pollack, men av filmen blev intet då utan det är först nu 47 år senare som det hela färdigställts och fått premiär. Då filmen framförallt innehåller Aretha Franklins framförande av religiösa sånger och lite mellansnack är Amazing Grace främst för fans av Aretha och gospel-diggare. Den som vill veta mer om Aretha Franklin blir besviken, och antagligen lätt uttråkad. Publikens och körens hänförda reaktioner när hon sjunger ger emellertid viss behållning, och när Arethas far håller ett brandtal om att Aretha, med massiva framgångar utanför de kyrkliga ramarna som ansågs fult och oförenligt i vissa kretsar, minsann aldrig lämnat kyrkan bränner det till lite.

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.