Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Sharknado 2: The Second One – Recension

Sharknado13

Yippee Ki Haj Motherfucker! Ian Ziering och Tara Reid är tillbaka i rutan för att sparka seriöst mycket animerad hajröv.

Fin och April (Ziering och Reid) är på väg hem till Fin’s barndomshem i New York. Vi får aldrig veta var. Det är någonstans ”in the neighborhood”. Spelar roll, N.Y. är N.Y. eller hur? Fin är sugen på pizza och April är glad. Hon har skrivit en bästsäljare ”How to survive a Sharknado”. Jodå, så är det. Boken säljer som smör i solskenet. Det går helt enkelt bra nu, stålar rullar in som de skall nu och hon och Fin börjar närma sig varandra igen, relationsmässigt alltså. Vi vet ju sedan tidigare att de är skilda. Borde hon inte se lite glad ut då? Nej, just det, det var ju det här lilla problemet med Botox. Don’t do it kids, just don’t!

Fin är å andra sidan nervös. Riktigt nervös. Han skakar som ett asplöv och rynkar pannan i ett. Han tittar ut genom fönstret, precis som om han har det på känn. Det är något där ute. Någon försöker lugna ner honom, han skrämmer faktiskt de andra passagerarna och så kan vi inte ha det säger den okända karln barskt. Då plötsligt fylls luften av hajar. 10  000 meter upp i skyn håller de till och de äter allt. Flygplanskroppar, armar, ben, skjutvapen och skrikande statister. Det är nu hjältar återföds och Fin spottar i nävarna och landar ett trasigt flygplan i full hajorkan och utan hjälp. Inga konstigheter.

Sharknado23
First we take Manhattan, then we take Berlin? En tredje film är redan på gång.

Nu vilar det stora äpplets framtid i deras händer och proteser och de måste varna New York-borna som, trots att de är där för att få sin överlevnadsguide signerad inte för ett ögonblick tror på den förestående faran. Ni förstår, det som håller på att hända är att flera Sharknados kommer att korsa varandras vägar och bilda en SuperDuperMegaUltraSharknadoapocalypse! Kort och gott en F-5 och det får givetvis inte hända. I mängder av fejkade nyhetsinslag ser vi män i kritstrecksrandiga kostymer peka på kartor och visa färgglada animationer av katastrofen. Någon svänger sig med uttrycket ”bibliska proportioner.” Utanför fönstret glidflyger en vithaj förbi och ler i mjugg. ”Jodå, jag skall ta dig, kanske inte i dag men jag skall ta dig, kostymnisse!”

Jag var inte imponerad sist och hade det funnits någon logik i film så hade Sharknado 2: The Second One varit en ännu större styggelse och en ren kränkning. Vi pratar trots allt en uppföljare till en av modern tids, produktionsmässigt sämsta rullar, en produkt född ur en obeskrivlig hype och ett hashtag-kaos på sociala medier. En film som bjöd på pinsamt uselt skådespeleri och störande många tekniska misstag och logiska luckor. Hur gör man en uppföljare till en sådan film? Borta är överraskningsmomentet och fenomenet Sharknado. Samtidigt kan man ju inte gå ut och göra en seriös film på de premisserna. Man hade helt enkelt allt att förlora men må en hammarhaj hoppa upp bita mig i arslet om inte detta ändå blev bättre.

Sharknado33
Det hjälper inte att Fin är en fena på att simma när det är hajar överallt

I princip är Sharknado 2: The Second One samma film som den första men det märks att Anthony C. Ferrante har fått lite mer cash att bränna och att filmen som helhet är mer välgjord men tro nu för allt i världen att vi snackar CGI i klass med senaste Apornas Planet. Nej, det är fortfarande skrattretande uselt med tydliga missar, inte minst i årstiderna som varierar filmen igenom och klara överträdelser mot allt som heter god smak. Annars har man alltså bara flyttat skådeplatsen från ena kusten till den andra, adderat fler tornados med ännu fler hajar, slängt in ett antal roliga cameos och snyggat till det hela lite. Precis som i första delen så är ungarna i fara, en äldre herre är med på ett hörn och slåss som om han aldrig gjort annat och man jagar hajar med motorsågar och baseballträn. Hajarna är även här av blandad sort och de är både strömförande och brinnande. Det är hajar i tunnelbanan, i kloaker, i trappor och på toa. Överallt tar de sig fram och våra hjältar är inte säkra någonstans.

Nej, det håller fortfarande inte att säga att det är bra för att det är så dåligt. Sharknado 2: The Second One är sannerligen ingen höjdare men den är betydligt bättre än sin föregångare. Om inte annat så är Ian Zierings call-to-arms-speech till de skräckslagna New York-borna ensam värd titten. Det är något speciellt när en avdankad utfyllnadskaraktär från en svunnen tid står bredbent på en brandbil, med en motorsåg i handen och vrålar ut branschens mest överanvända och i särklass tröttaste replik ”There is a storm coming!”

Sharknado 2: The Second One hade premiär på SyFy 31 juli

betyg2

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."