Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Sound City – en hyllning till mixerbordet

sound-city-amp-desktop

Kan man göra en film om ett mixerbord? Tydligen kan man det. Dave Grohl hyllar sina rötter och berättar historien om den legendariska studion Sound City i Los Angeles som har producerat allt mellan Barry Manilow och Slipknot.

Filmen Sound City är uppbyggd enligt en klassisk uppgång och fall-kurva. Allt började med att en stenhög Mick Fleetwood snubblade in i studion i början av 70-talet och hörde Buckingham och Nicks soloplatta spelas. Han gillade deras stil och åkte tillbaka till sin bungalow i Laurel Canyon. Några veckor senare stod Fleetwood Mac utan gitarrist och Mick åkte tillbaka till studion och bad om att få tag på den där skickliga gitarristens telefonnummer. Och ja..resten är ju vad man kallar rockhistoria.

002a0065-0000-0000-0000-000000000000_7dcb7f05-2f24-416d-b8d3-5ce208644f77_20130119181643_sound-city

Men filmens egentliga huvudperson är alltså ett mixerbord av märket Neve. En av producenterna hävdar att det bara finns fyra exemplar kvar i hela världen, och det är kring ett av dessa som allting kretsar. Det som gjorde Sound City unikt var dels bordet men även att det gavs perfekta förutsättningar att spela in trummor. Rick Rubin, som borde veta, säger att gitarrer och annat trams kan man spela in i princip var som helst, men trummor är betydligt svårare. Och när man lyssna på låtarna i filmen slås man faktiskt av att det är just trummorna som ger musiken liv. Allt är från den analoga eran då folk köade utanför Tower Records på Sunset för att köpa vinyl och Neil Young håller ett långt brandtal där han förklarar varför CDn är djävulens påfund.

SOUND CITY STUDIOS
Nu

Sound Citys undergång startade i och med att Pro Tools kom in i bilden på 80-talet. Plötsligt ville alla spela in digitalt och ett 24-kanaligt mixerbord kändes som en begränsning för musiker med grandiosa visioner. Det var nu fullt möjligt att spela in en skiva helt på egen hand. Och det är precis det som Dave Grohl vänder sig emot. Tom Petty säger i filmen att musik inte ska vara perfekt – det är något organiskt som händer när människor ställer sig i ett rum och spelar tillsammans. Det är när det svajar som magin uppstår. Filmen är på många sätt en nostalgisk tillbakablick på en tid som aldrig kommer igen – men ännu mer är det en kärleksförklaring till musiken. Den där replokalskänslan som Dave Grohl alltid pratar om. Att hitta tillbaka till den grundkälla som skapade alla stjärnor som figurerar i filmen.

Sound-City-Players
Daves studio

Dave Grohl är en handlingens man och köper helt enkelt loss det gamla avlagda mixerbordet och installerar det i sin egen studio. Filmen avslutas med att Dave och övriga Foos bjuder in sina hjältar för att spela in en riktig skiva. Det är riktigt rörande att se den stramt opererade Rick Springfield förlösas i ett jam och Dave Grohls blick när Paul McCartney kliver in i studion är helt magisk. Studio City vältrar sig tack och lov inte i nostalgisk gegga även om arkivbilderna dominerar rätt friskt. Dave Grohl vill bara göra riktig musik. Så enkelt är filmens budskap. Alla som tycker att det låter som en bra idé borde faktiskt se den här rullen.

Sound City visas på SVT2 ikväll kl 20.00

betyg4

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".