Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Stalingrad – Recension

Stalingrad

Stalingrad är den ryska mastodontfilmen som avser att visa hur isolerade bitar av förband från den röda armén svetsas samman och formar sin egen värld i den kaotiska striden om Stalingrad för 70 år sedan.

Filmen tar oväntat nog sin början i vår tid under katastrofen vid Fukushima för tre år sedan. Vi får följa ett ryskt team som hjälper folk som blivit begravda under rasmassorna ifrån jordbävningen. Vår berättare är en av dessa män som tillsammans med sitt team lyckas lokalisera en ung tysk kvinna under rasmassorna och påbörja arbetet med att få ut henne. Luften under rasmassorna är begränsad och för att få henne att spara på luften börjar han berätta om sina fem fädrer och hur han hamnade på den plats han är.

Tillsammans med hans berättelse om varför han har fem pappor så transporteras vi tillbaka till slaget om Stalingrad i november 1942 där ryska bönder och nyutbildade soldater korsar Volga lika snabbt som de skjuts ned på andra sidan.

Det är en magnifik början som visar  hur storskaligt Stalingrad var i relation till en av de största olyckorna i vår tid (utan att trivialisera) samtidigt som det visar hur ändrade roller och världen är när ryska team hjälper nödställda tyskar. Detta följt av mastodontlikande scener när de sovjetiska trupperna korsar Volga för att med största sannolikhet snart möta döden.

Inkastade i ett av husen som ligger mellan Volgas strand och Tyskarnas frontlinje finner vi en sex män (fem av dessa är vår berättares fadersfigurer) som inte känner varandra sedan tidigare men vet likväl vilket strategiskt läge deras byggnad utgör. Tillsammans måste dom hålla huset tills förstärkningar kommer – faller huset så faller Volga och faller Volga så faller allt.

Berättaren leder oss sakteliga in på de olika karaktärerna för att skapa en förståelse för tittaren var han kommer ifrån och det är tyvärr här som filmen fallerar. Att skapa ett slags mikrokosmos i en kaotiskt omvärld trovärdigt kräver att filmskaparen lägger en väv över filmen och målar upp sin värld för tittaren utan att något annat släpps in. Detta kräver att allt agerar i samklang med varandra vilket det helt enkelt inte gör, det orkar inte täcka upp allt. Scenografin är detaljerad men karaktärsporträtten är ytliga och de fördjupningar som sker emellan karaktärerna är inte tillräckliga. Fotot är stundtals vackert och färgpaletten askgrå som förväntat men det hela raseras när slowmotion-effekterna överutnyttjas och scenerna huggs av abrupt. Samtidigt visas kärlekshistorier på båda sidor som skall visa på hur människan – oavsett dess kaotiska omvärld behöver någon slags fast punkt, någon att ty sig till – dessa scener är bland de starkare i filmen om det absurda i normaliteten när allt annat är kaos.

Färgpaletten är endimiensionerad men vacker

Stalingrad har ingen ambition att visa hela kriget eller de avgörande kniptångsstrategierna som användes utan vill visa just hur betydelsefullt ett enskilt hus eller kvarter kunde vara och den värld som kunde byggas upp bland de som bodde där och deras fiender i huset intill. En slags katastroffylld bubbla som kunde vara i några timmar eller dagar och ta slut lika snabbt som det byggts upp. Överallt i staden fanns dessa världar som var för sig kämpade personliga och slutna strider men tillsammans kom att avgöra stora delar av krigets framtid. Det är en fascinerande tanke och situation.

Tyvärr så gör övertygar inte Stalingrad mig om att denna värld finns eller hade någon betydelse i slaget vilket är synd eftersom platsen och historien har all potential för en betydande och unik berättelse. Men inte den här gången.

 

betyg1_5

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fascinerad av det ostrukturerade och det hopplösa. Stadsplanerare som anser att fler filmer borde ses i sin rätta urbana miljö – filmen är bara en del av upplevelsen. Tycker allt blir bättre på danska. Gillar överlag inte TV-serier.