Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Film Recension

The Summit – Recension

TS1

På gränsen mellan Pakistan och Kina ligger alla bergsklättrares snötäckta dröm och mardröm. Visst, Mount Everest är högst i världen men K2 är utan tvekan jävligast i världen. Det är en obarmhärtig miljö med sylvassa bergstoppar, lömska snömassor och en syrefattig atmosfär. En av fyra dör. Läs det där igen. En av fyra dör. Det är 25 procent eller en fjärdedel. Inga roliga odds direkt.

Då kan man ju undra vad det är som driver en grupp människor att chansa på att man tillhör de där övriga procenten. Ingen aning men jag gissar på att man kan slänga in ord som utmaning, frihet, adrenalin och ära utan att göra bort sig. I dokumentären The Summit får jag nästan reda på vad som hände den där ödesdigra dagen år 2008 när dussintalet klättrare omkom i en tragisk olycka. Jag vet inte om ni minns men jag kommer ihåg när nyheten basunerades ut världen över och jag tänkte väl som många andra ”Men skyll er själva. Vad skall ni där uppe att göra?” men samtidigt minns jag hur jag förundrades över hur bedriften faktiskt överskuggades av tragedin. Vi snackar trots allt 11 personer som nådde toppen på världens farligaste massiv. De stod där i flera minuter och såg bergstoppens skugga falla över Kina. De tog foton bärandes nationens flagga, med is i skägget och skojiga attiraljer som man tagit med sig hela vägen upp enkom för det här ögonblicket. Det var män och kvinnor från hela världen och i alla åldrar som tillsammans hade besegrat K2. Varför nämnde man nästan ingenting om själva prestationen? Svaret är givetvis att tabloiderna väljer olycka och död framför framgång och ära varje dag i veckan. Hur som helst. Berget tog många människoliv den där dagen och orsaken har varit höljd i dunkel fram till nu för även om jag inte får hela sanningen så rätas ändå flera frågetecken ut men framförallt får jag lära mig en del om livet och de drivkrafter människan kan uppvisa i extrema situationer.

TS3
Pressat läge

Nick Ryans The Summit lägger fokus vid de sista 48 timmarna på berget som skulle kantas av nybörjarmisstag, nonchalans, en övertro på sin egen förmåga och förmodligen även en hel del otur. På strax över 8 000 meters höjd ligger det område som kallas ”death zone”. Här stannar man och förbereder sig inför den sista ansträngningen och den värsta slutsträckan moder natur kan uppbringa. Smaka på det namnet. Death zone. Det är i sanning ett respektingivande namn som borde ha en hyggligt avskräckande effekt. Har man dessutom läst på innan vet man också vad ”death zone” gör med en människokropp. Här uppe är luften så syrefattig och kall att lungor och hjärna sväller och får du inte gjort det du skall i tid, då är det kört. Du kan packa inför den sista färden. Det som gör det hela ännu jävligare är att du inte kan råda över vädret. Ändrar sig väderleksrapporten så är det inte mycket du kan göra. Stanna inne i ditt minimala tält och försök överleva isorkanen där utanför och hoppas på att du inte tappar alltför många timmar.

TS2
Kalla snubben

The Summit bygger på ett antal olika skildringar, berättade av överlevande och familjemedlemmar och det är en story som innehåller allt. Kärlek, skräck, absolution, konflikter, nagelbitarspänning, magnifika vyer och mysterier. Vi bjuds på uppslupen stämning med glädje, skratt, gemenskap och upptåg som ju längre in i filmen vi kommer byts till panik, utmattning, död, sorg och uppoffring. Kan man önska sig mer? Ja, faktiskt. Det finns en enda sak man hade kunnat göra betydligt mycket bättre. Fördelningen och kanske framför allt tydligheten i vem som är vem, vem som gjorde vad och när. Det blir nämligen rejält rörigt ibland och det kan vara svårt att veta vilka de olika personerna var och vilka team de tillhörde samt när den specifika händelsen inträffade. Det är nämligen inte bara 2008 som avhandlas i The Summit. Nej, det är viktigt att hålla isär de olika delarna och teamen som bestod av norrmän, koreaner, amerikaner, serber, italienare, spanjorer och en hel del sherpas eftersom de alla agerade på olika vis uppe på berget och de har alla sina egna berättelser. Ryan blandar även in tidigare klättringsförsök och går så långt tillbaka i tiden som 1954 och när berättelsen dessutom består av både foto från expeditionen från 2008 och rekonstruktioner som är så verklighetstrogna att det är svårt att skilja dem från de äkta blir det svårt att hänga med.

Nej, det gäller det att hålla koncentrationen på topp hela tiden annars riskerar man att tappa fästet, något som 11 personer fick erfara den där ödesdigra dagen i augusti år 2008.

The Summit har biopremiär 1 november 

http://onyanserat.se/wp-content/uploads/betyg3_5.jpg

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."