Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Film Recension

The Gift – Recension

TG

Skådespelaren Joel Edgerton har sakta men säkert skördat framgångar och tålmodigt arbetat sig upp i Hollywood-hierakin. Nu har han just debuterat som regissör och det är med en rejäl smäll som han ställer ner skåpet där det skall stå och visar att även en tröttkörd genre kan få nytt liv och nytt blod med lite jävlaranamma och en rejäl portion skrämseltaktik. Det hade ju varit så enkelt att göra en Ingrosso. Att trycka ut något som redan har använts trehundra gånger om men som direkt känns igen av publiken, skriva ner de tröttaste och mest simpla textraderna någonsin och bara casha in på sitt namn men The Gift är ingen ”Sun is shining and so are you” nej det är snarare en ”You better start swimming or you’ll sink like a stone, for the times they are a-changing.” Edgerton har verkligen ansträngt sig för att hitta både substans och kontext i ett välbekant uppslag. Problemet är bara att jag inte vill skriva någon recension.

Betyget blir högt men The Gift är inget modernt mästerverk. Så bra är den inte, framför allt på grund av ett något billigt slut men det är samtidigt en film så full av liv och överraskningar att jag ändå inte vill döda den genom en halvdan beskrivning på en filmblogg. Nej, den gör sig klart bäst helt utan bakgrundskoll. Inga trailers, inga filmbloggar, inga recensioner. Lås in dig och lämna inte hemmet innan premiären. Det är så du vill ha denna härligt otäcka bioupplevelse. Det är dessutom bra att öva på inlåsningen redan nu. När du väl kommer hem efter visningen så lär du vilja låsa om dig för det kommer att bli en nervös natt med svettiga lakan och sinnen på helspänn. Men jag måste så klart skriva något, vad vore jag för filmkritiker annars? Det blir kort och spoilerfritt men som sagt, spara gärna den här recensionen tills efter filmen. Det är mitt bästa tips.

TG1
Pressad stämning.

“You may be done with the past, but the past isn’t done with you.” säger Gordo (Edgerton) till sin gamla klasspolare Simon (Jason Bateman) efter att de har återförenats genom slumpen efter 20 år. Simon har precis fått ett nytt jobb och flyttat från Illinois till Kalifornien med sitt livs kärlek Robyn (Rebecca Hall) och stöter på gamle Gordo i inredningsbutiken. Han känner först inte igen honom men efter lite klargörande surr så är de snabbt up to speed och lovar att höras av i veckan. Ni vet så där påtvingat som man gör när man egentligen skiter i vilket men ändå vill vara artig. Nej, Simon funderar väl inte så mycket på det där men plötsligt dyker det upp presenter. Den ena dyrare än den andra och till slut dyker även karljäveln upp hemavid och tränger sig på. Han är inte otrevlig eller så där, bara extremt obehaglig. Det ligger liksom något där och kokar. Man känner det i hela kroppen och det är svårt att sätta fingret på vad som är fel. Han är ju både generös och artig men varningsklockorna ringer och det börjar med en fot men snart är han inne med både kropp och själ. Simon är svårflörtad och försöker att hålla honom på avstånd men Robyn är mer lättillgänglig och snart börjar hon tvivla på sitt egna liv. Vem skall hon lita på? Sin make sedan många år eller denna nyfunna vän som sitter med en helt annan story än den hon hört. Till slut finns bara grannarna uppe på gräddhyllan som enda tillflykt.

The Gift bygger på ett välbeprövat gammalt koncept. I grund och botten är det en klassisk home invasion-rulle, vanligtvis både förutsägbar och repetitiv men Edgerton har fyllt rockärmen med ess och överraskar ständigt sin publik genom att gå riktigt old-school för att skippa effektsökeri och i första hand leverera ett förstklassigt skådespeleri med en uthållighet som mer påminner om Farlig Förbindelse än The Purge. The Gift är en psykologisk thriller i ordets rätta bemärkelse där filmens stämning och nerv långsamt byggs upp för att slutligen ligga farligt nära ett sammanbrott. De små detaljerna skapar ett persongalleri som du tror på. När Gordo oinbjuden dyker upp och vinkar lite barnsligt med ena handen och med ett brett leende på läpparna så känns han som vilken trevlig middagsgäst som helst men när situationen helt plötsligt vänder så känner du enbart obehag. Obehag eftersom filmen är så välregisserad att du tror på det du ser men också för att verkligheten kan se ut så här. Det här är ingen överdrift eller moralpredikan. Det här är livet och Gordos subtilt spöklika närvaro avslöjar allt fler sprickor i ett till ytan perfekt äktenskap där Simon och Robyn hamnar i smärtsamma maktkamper som gör att The Gift ibland mer liknar ett kammarspel än en thriller. Smart och känslosamt.

Tempot är långsamt när Edgerton låter berättelsen få ta sin tid och pulsen sakta öka. Han stressar inte fram någonting men då och då, när du minst anar det trycker han på din redan ömma bionerv och levererar en sådan där hoppa-högt-i-stolen-scen som vi alla älskar att hata.

TG2
Gå och se The Gift så får du veta vad det är i paketet.

Utan ett fenomenalt skådespeleri så hade inte The Gift blivit någon lyckad regidebut. Det är hårda papper men så är det. Trion ger liv åt den här historien och alla tre personligheterna passar perfekt för respektive aktör. Batemans Simon är en självbelåten, uppblåst domptör som alltid fått som han velat. Omgivningen kanske inte alltid har varit medveten om det men genom en påklistrad charm och oemotståndlig svada har han lyckats ro hem storvinsterna i livet. Halls Robyn är en utmaning värdig namnet men hon undviker skickligt att bli reducerad till ett nervknippe som bara sitter hemma och väntar in sitt öde genom att gradvis skjuta över offerrollen och sin skräck på sin man. Och så har vi Edgerton själv då. Ända sedan Animal Kingdom har jag följt Joels utveckling och han gör sällan en dålig roll men här når han helt nya höjder. Gordo är omöjlig att beskriva i text, han behöver upplevas. Det kommer inte att vara någon bekväm bekantskap men en förbannat angenäm sådan om man som jag känner adrenalinet pumpa när någon levererar pur magi på vita duken.

The Gift är årets mest obehagliga bioupplevelse. Det är en studie i manipulation och lögner och den får mig att tänka efter. Vad händer egentligen när jag unfriendar någon störig jävel på Facebook?

The Gift har biopremiär 2 oktober

betyg4

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."