Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Film Recension

Half of a yellow sun – Recension

Half-of-a-Yellow-Sun

Chimamanda Ngozie Adichie slog igenom stort med sin roman En halv gul sol 2006, och hon har blivit lite av en superstjärna inom litteraturvärlden sedan dess. På Göteborgs Filmfestival var hon på plats, med anledning av att romanen nu filmatiserats av regissören Biyi Bandele.

Handlingen utspelas före och under inbördeskriget som rasade i Nigeria mellan 1967 och 1970, efter att sydöstra Nigeria utropat sin självständighet som staten Biafra (titeln syftar på just Biafras flagga, med en uppgående sol i mitten). I centrum står Olanna och hennes tvillingsyster Kainene, som kommer från en välbärgad och välutbildad igbo-familj i Lagos (igbo är en av de större etniska grupperna i Nigeria). De båda flyttar från hemstaden- Olanna för att undervisa på universitetet i norra Nigeria, och Kainene för att sköta familjens företag i sydöstra delarna av landet. När kriget bryter ut blir familjen mer och mer splittrad, och filmen skildrar dessa människors relationer, mot bakgrund av det framväxande kriget.

Olanna framstår som snäppet mer huvudperson än Kainene, och det är mest kring henne och hennes liv med den revolutionäre universitetsläraren Odenigbo, och deras tjänstepojke Ugwu, som filmen kretsar. Kainene och hennes brittiska pojkväl Richard vävs dock in mer och mer i historien, och även Odenigbos mamma och hennes tjänsteflicka.

Jag har tyvärr inte läst romanen, bara läst väldigt mycket om den, men jag får ändå en stark känsla av att det här är en film som är typiskt drabbad av roman-blir-film-syndromet. Det vill säga, allt i romanen får omöjligen plats, och filmen lyckas inte riktigt skyla över detta faktum. Jag vet alltså inte exakt vad från boken som inte finns med i filmen, men det är en historia som spänner över många år, och många stora händelser, och filmen lyckas inte riktigt få allt detta att landa. Jag som älskar att se filmer med verkliga historiska händelser i bakgrunden blir lite besviken på att det är så svårt att hänga med här, när det gäller den politiska konflikten och kriget (jag såg också filmen utan text, vilket gjorde det ännu lite svårare). Det är en episk film, som ser påkostad ut, men det är ofta lite för snyggt och polerat. Kläder och inredning ser helt fantastiskt ut – med risk för att låta väldigt ytlig i sammanhanget får jag ha-begär av det mesta (hittar dock inga bra bilder! damn you internet). Å ena sidan är Half of a yellow sun ett relationsdrama, och å andra sidan handlar det om politik, krig och konflikt. Tyvärr lyckas inte regissören få ihop de här två delarna så bra, och de scener som skildrar kriget känns inte riktigt i magen, som de borde.

halfofayellowsun

Men, bortsett från att jag nu fokuserat mycket på det jag inte tyckte var så bra, så var det ändå en fängslande och sevärd film, som gav mig ett sug att veta mer om Nigerias historia i allmänhet, och att läsa Chimamanda Ngozie Adichies bok i synnerhet. Dessutom var det kul att se Chiwetel Ejiofor, som väl är på väg att bli superstjärna i spåren av 12 years a slave, spela en stor roll, som Olannas pojkvän Odenigbo, i en nigeriansk film (hans föräldrar är från Nigeria).

Half of a yellow sun visas på Göteborg International Film Festival. 

betyg3

1 COMMENTS

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.