Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Listor & Tips

Onyanserats årslistor 2020 – Cissi

2020 är ett år som kommer gå till världshistorien på så otroligt många sätt, inget nytt med det. För oss filmnördar var det hårt när biograferna stängde och många filmpremiärer ställdes in. Har knappt fått se några filmer i år, speciellt inte på bio vilket jag föredrar. Det har mest varit streaming på menyn och det är inte fy skam men ändå. Jävla skitår för att uttrycka mig milt men nu får vi resa oss upp ur dammet och gå vidare.

Årets käftsmäll – Arabella är en bekymmersfri Londonbo och författare i startgroparna av en strålande karriär. Hon har ett härligt kompisgäng och verkar känna hela London men en kväll på puben ändras hennes liv drastiskt då hon blir drogad via sin drink. Michaela Coel som spelar Arabella är helt makalös i sin rolltolkning av en partyprinsessa vars liv slås i spillror efter att hon blir våldtagen har även skapat, skrivit manus, producerat OCH regisserat I May Destroy You. En berättelse som är väldigt närgången om sex, samtycke, relationer, etnicitet och klass. Det är stundom brutalt som satan när Arabella inser vilket trauma som har drabbat henne. Det är naket om hur samhället behandlar människor som har blivit utsatta för övergrepp (både kvinnor och män) och hur olika instanser agerar beroende på vem personen är som blivit utsatt. En fantastisk serie av en fantastisk kvinna som alla borde se.

Årets finaste – Normal People är en oerhört fin kärlekshistoria som träffade mig rakt i hjärtat. Så fint om den första kärleken, om uppväxt, identitet och att hitta sin väg in i vuxenlivet. Skådespelarna som utgör de två huvudrollerna, Paul Mescal (blev nominerad till en Emmy) och Daisy Edgar-Jones, är fantastiska var för sig men främst i sina gemensamma scener. En berättelse som påminner oss om kärlekens kraft och outgrundliga vägar. Att aldrig låta personen man älskar mest av allt komma undan utan en rejäl jäkla fight. Sann kärlek växer sannerligen inte på träd.

Årets sexigaste – Familjen Bridgerton alla kategorier! Läs min recension här.

Årets våldsammaste – Gangs of London fick väl de flesta av oss att sätta popcornen i vrångstrupen där det från ruta ett var blod och mördande på löpande band. Vad säger det om oss som älskade denna serie? Blir väl inspärrade på obestämd tid men det hade varit värt det då det trots allt blodspill är en oerhört välgjord serie. Här kan du läsa Måns recension.

Årets ångest – A Teacher är en pärla som oförtjänt kommit lite i skymundan. Handlar om en kvinnlig lärare som inleder en relation med sin highschool elev efter att hon utanför jobbet ger honom privatundervisning. Detta får ödesdigra konsekvenser för dem båda. Kate Mara som även är en av producenterna är fantastisk som läraren Claire och likaså eleven som spelas av Nick Robinson. Galet nog tycker man att de är fina tillsammans då kemin mellan Mara och Robinson är spot on, trots ålderskillnaden. Man vet ju hur fel det är när en lärare får ihop det med sin elev och man sitter hela tiden på nålar då man vet att det kommer gå rejält åt skogen, frågan är bara när?

Årets fransos – Den underbara smällkaramellen Emily In Paris har väl inte gått många förbi då fransmännen ”rasade” över hur de blir framställda. De framställs som snobbar, rasister, språkfascister. Lunch är ett gäng cigaretter och att ha en älskare vid sidan om är obligatoriskt. Denna stereotyp av fransmännen serveras endast med glimt i ögat och det är oerhört roligt att fransmännen tar åt sig. De lever upp till stereotypen eller? Skaparen Darren Star (slog igenom med Sex And The City) gör rätt som vanligt när han presenterar amerikanskan Emily (Lilly Collins vars pappa heter Phil) som hamnar på jobb i Paris när hennes kollega får förhinder. Det finns ett litet problem, Emily kan bara säga hej på franska (som de flesta av oss). Detta gör henne till ett enkelt mål för chefen på PR-byrån, Sylvie, underbart spelad av Philippine Leroy-Beaulieu. Det jag tycker så mycket om med serier skapade av Darren Star är att det finns så många härliga biroller, det fokuseras inte endast på huvudrollerna. Att man får njuta av kärlekens huvudstad Paris är bara ett plus och när pandemin är över kommer det förmodligen vimla av Emily In Paris fans där.

Årets överraskning – Trodde väl aldrig jag skulle skriva detta men jag såg en riktigt bra katastroffilm år 2020, med Gerard Butler i huvudrollen (vet ju hur hans filmer brukar te sig annars). Var lika förvånad själv faktiskt! Greenland handlar om en gigantisk komet som är på väg emot jorden och den är gigantisk. Med andra ord, jorden är fucked när den når hemisfären. Den globala katastrofen är ett faktum och då finns det bara ett ställe att ta sig till, kosta vad det kosta vill. Första gången någonsin jag ser en underhållande film i denna uttjatade genre som mest dominerats av urtrista regissören Roland Emmerich.

Årets smygare – Ted Lasso är en serie som flugit under radarn detta år. Förstår inte riktigt varför och då spelar ändå välkända komikern Jason Sudeikis huvudrollen. Som titeln berättar handlar serien om Ted Lasso som varit framgångsrik tränare för amerikansk fotboll men nu hamnat i England för att träna ett ”vanligt” fotbollslag. Fotbollslaget har haft sin glansperiod och hänger på ruinens kant och Ted kan ingenting om fotboll men är irriterande positiv i allt han gör. Överraskande roligt när en jänkare ska träna ett gäng råbrittiska fotbollsspelare.

Årets bästa karaktär 1 – Säsong två av makalöst briljanta The Boys hade premiär i somras och var minst lika bra som innan. Ända sedan karaktären Ari Gold (Jeremy Piven) försvann från bästa sändningstid då Entourage tog slut har jag saknat en karaktär med samma snabba munläder. Det har varit nära flera gånger men inte nått hela vägen fram tills Billy Butcher (Karl Urban i sitt esse) i The Boys kom in i mitt liv. Aldrig stött på en karaktär som kan uttala det kvinnliga könsorganet så många gånger utan att man blir upprörd eller inte frustar av skratt. Är tokkär i denna dåre!

Årets bästa karaktär 2 – Ricky Gervais olyckliga änkeman Tony var äntligen tillbaka. Killen sprutar ur sig oneliners och roligast är när han blir kallad ”pedo” i klippet nedan.

 

Årets farväl – Modern Family spelade sin sista säsong. Är fortfarande för uppriven för att kunna prata om det, saknar ord.

Årets miniserie och året rollprestation – Unorthodox med Shira Haas i huvudrollen. Så makalöst gripande och välspelat att jag var helt dränerad på känslor efter sista avsnittet. Ni kan läsa min recension här.

Årets kreativa idéspruta – Josephine Bornebusch kniper denna kategori utan konkurrens. Hon följer upp fantastiska Älska Mig med en lika bra säsong och dessutom smäller hon till med att göra en film på några veckor mitt i pandemin då hon ändå satt i karantän. Den blev dessutom mycket bra, ni kan läsa min recension här.

Årets antiklimax – Min husgud George Clooney kom med ny film The Midnight Sky , både som regissör och i huvudrollen. Men det var en enda snarkfest och jag fick tyvärr inte så mycket George som jag ville ha. Visst, den var snyggt gjord och skådespelare och regi var bra. Men hjälper tyvärr inte så mycket när handlingen är både förutsägbart och sövande.

Årets sämsta (bland den sämsta smörjan jag någonsin sett) – Pappas pojkar. En remake på norska Hvite Gutter med Youtube trion JLC (Jonas Fagerström, Lucas Simonsson och Carl Deman) i huvudrollerna. Jag tyckte att Lucas Simonsson Instagram var rätt så underhållande när han startade sina sketcher om parrelationer, där han spelar bägge parter. Sedan kom han ihop med Fagerström och Deman vilket ledde till buskis för de under 12 år. Buskiskungarna Stefan och Krister skulle platsa på Dramaten om man jämför med JLC. Detta är utan tvekan bland den värsta smörjan jag någonsin har sett. Och jag har sett min beskärda del av skit under åren. Man kan inte förstå hur dåligt det är innan man ser det, SÅ illa är det ställt. Trodde det var ett skämt först och att de skulle bryta efter fem minuter och säga att de bara skämtade. Men nej, det är ett elände av oproportionerliga mått.

Vad jag ser fram emot 2021 är säsong 3 av världsbästa Succession, filmen Malcolm and Marie, nya bondrullen, säsong två av Familjen Bridgerton, Tunna Blå Linjen och mer The Boys. Speciellt mer Billy Butcher. Vill bara att biograferna ska öppna igen och att denna förbaskade pandemi drar åt fanders.

Foto: Amazon Prime Video.

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.