Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Listor & Tips

Redaktionens favoriter från oktober

Vi fortsätter att lyfta våra månadsfavoriter, månad för månad. Det kan vara filmer, serier, spel, böcker, musik, poddar eller något annat extraordinärt vi upplevt från den gångna månaden som vi inte har hunnit eller kunnat recensera men som vi knappt kan leva utan och därmed gärna vill tipsa om.

FILMER

🎞 The Guilty – Visst, det danska originalet Den skyldige från 2018 är förstås bättre. Det brukar ju vara så och det här är inget undantag. Dock innehåller den amerikanska remaken Jake Gyllenhaal och då vet man att det brukar bli habil underhållning. Enligt mig tillhör han Hollywoods bättre skådespelare från sin generation och hans val av filmer brukar tilltala mig. Det var därmed en no-brainer att plocka upp The Guilty på Netflix. Det som talade emot den, förutom just det faktum att det är en remake var att regissören hette Antoine Fuqua, som ju mer är känd för sina bombastiska actionrullar än intrikata kammarspel men det fungerar faktiskt förvånansvärt bra. Gyllenhaal spelar polisen Joe, som skall ställas inför rätta och i väntan på detta har mellanlandat på lamrcentralen där han tar emot larmsamtal från medborgare i nöd.  När Emily plötsligt ringer och berättar att hon blivit bortförd av sin man försöker Joe att lösa gåtan och rädda Emily från distans men han skall snart inse att fallet inte är så uppenbart som han tycks tro. Lätt teatral och inte helt trovärdig alla gånger men ändå ett tajt drama som ändå tillhörde de bättre den här månaden. Synd bara att det redan gjorts bättre av danskarna.  The Guilty ligger på Netflix. /Lindman

The Guilty Jake Gyllenhall
The Guilty. NETFLIX © 2021.

🎞 There’s Someone in Your House – James Wan ligger sannerligen inte på latsidan. Förutom Malignant som vi nyligen recenserade så är inspelningen av Aquaman and the Lost Kingdom i full gång, liksom miniserien Archive 81. Mitt i detta är han även exekutiv producent för ett tiotal andra projekt, däribland Netflixrysaren, There´s Someone in Your House och det här är ännu en retro-slasher, han har ju gjort ett par sådana nu, framför allt med Malignant färskt i minnet. Ett av projekten Wan är med i är den kommande TV-serien, Jag vet vad du gjorde förra sommaren, baserad på filmserien med samma namn och den här rullen har norpat större delen av den premissen, på gott och ont. En douchig high school-snubbe är ensam hemma och märker att någon är inne i huset. Vilket är illa i sig men det finns förstås också en backstory där han var delaktig i ett prank som slutade illa och nu är någon ute efter hämnd. Han mördas omgående och nu visar det sig att alla stereotypa elever i skolan döljer något. Det finns inte någon som inte har en hemlighet att gömma undan för sin omgivning. Mördaren slår till på nytt och nytt och nytt. Rinse and repeat. Poliskåren lyser som vanligt med sin frånvaro och det blir i stället upp till Makani (Sydney Park) att lösa mordet på sina vänner. Det finns inget nytt att hitta här men så här i Halloween-tider är det ändå en legit rysare för en mörk natt. There’s Someone in Your House ligger på Netflix. /Lindman

🎞  The French Dispatch Det är ingen dålig cast Wes Anderson har samlat ihop i sin nya film. Halva nöjet med filmen var nästan att sitta och förundras över vilka skådespelare man skulle möta härnäst, och utbrista ”aha, han!” eller ”aha, hon!” tyst för sig själv. Trots att jag ju läst rollistan innan, men det är så många kända skådisar att jag glömt bort hälften av dem innan jag satte mig  i biosalongen. Tilda Swinton, Timothée Chalamet, Benicio del Toro, Frances McDormand, Edward Norton, Elisabeth Moss, ja det är bara ett litet urval. Ett annat mycket stort nöje med filmen är förstås scenografin, kostymerna och miljöerna, som precis som vanligt med Wes Anderson är helt fantastiskt fantasifulla, charmiga och detaljrika. Den här filmen är dessutom växelvis i färg och i svartvitt. Ärligt talat har Wes Anderson tappat mig lite när det gäller engagemanget för själva handlingen i sina senaste filmer — men det är fortfarande väldigt härliga filmupplevelser, och The French Dispatch är inget undantag. Dock kan jag inte helt förlåta honom för att han inte lät Timothée Chalamet säga en enda replik på franska i filmen, trots att i stort sett alla andra pratar franska i hans scener, och hela filmen utspelas i ett fiktivt Frankrike. Sånt slöseri med en så frankofon skådis som Chalamet. Sacrebleu!  The French Dispatch går på bio nu. /Ingrid

The French Dispatch
Revolutionärerna Juliette (Lyna Khoudri) och Zeffirelli (Timothée Chalamet) med journalisten Lucinda Krementz (Frances McDormand) i mitten. Bild: © 2021 Twentieth Century Studios. All Rights Reserved.

SPEL

🎮  Hundred Days – Winemaking Simulator – Där det inte finns vin, finns det heller ingen kärlek. Det är ett välkänt faktum som icke kan bestridas och med detta ingångsvärde var det dags att dyka ner i vingårdssimulatorn Hundred Days för att hitta den där perfekta bouqueten men det var verkligen ingen lätt uppgift. Det är nämligen en djuplodande och komplex värld fylld av processer och terminologi där man som lekman kastas in i en värld av maceration, tanniner och bâtonnage men samtidigt är det en business-simulator där det gäller att tjäna pengar på att bygga upp efterfrågan på pavorna och driva upp priserna. Det är en vinglig balansgång mellan matematisk analys och konstform. Det är dock i de inledande timmarna Hundred Days är som allra bäst, i början när allt är nytt och fräscht. När den unika spelidén får ta utrymme och charma mig med välbekanta miljöer och en spännande utmaning som inte liknar något annat jag tidigare spelat. När mina framsteg leder till riktigt bra viner som jag själv inte skulle ha något emot att prova. Jag älskar verkligen hur mycket efterforskning Broken Arms Games har gjort för att kunna producera ett spel som i allra högsta grad bygger på vintillverkning som den faktiskt är. Hela vägen från den initiala formgivningen av min första flaska till min första Grand Cru. Hundred Days är en fenomenal idé, ett lysande upplägg för ett mysigt tidsfördriv. Det är fyllt av kärleken till vin och det är vackert i all sin enkelhet. Finns till Android, iOS, PC och Stadia. / Lindman

SERIER

📺 Billion Dollar Code – Den sanna berättelsen om hur Google skamlöst stal både idén och koden för Google Earth från ett par unga tyska pionjärer. De flesta känner säkert till hur några av världens mest framgångsrika företag med tillhörande grundare ofta har någon annan att tacka. Mark Zuckerberg skall till exempel ha stulit idéen till Facebook från bröderna Winklevoss, ett scenario som David Fincher beskrev med all tänkbar bravur i den briljanta rullen, Social Network. Steve Jobs påstås ha kopierat gränssnittet till Apple från Xerox, ett gränssnitt som sedan Bill Gates skall ha stulit från just Apple för att använda till sitt nya operativsystem, Microsoft Windows. Men just den här berättelsen har av någon anledning inte nått offentlighetens ljus på samma sätt. Det handlar hur som helst om det digitala kartprogrammet, Terravision, hobbyutvecklat av två tyskar Schlüter och Müller. En programvara som tidigt drog till sig intresse från den tyska telekomjätten Deutsche Telekom som stolt visade upp konceptet på branschmässor över hela världen och framgången låg bara och väntade på de unga gossarna när Google plötsligt lanserade en karttjänst som skulle vissa sig innehålla en identisk kod. Tätt välspelat drama om Davids kamp med Goliat. Den lilla hemmakodaren som försöker stå upp mot industrijätten som slukat betydligt större motståndare än så här. Grymt välgjord men som i de allra flesta fall, något för uttdraget. Aber. Alles in allem, super gut! Billion Dollar Code ligger på Netflix. /Lindman

📺 Vigil – Men bäst i oktober var ändå britterna och BBC, som så ofta förr. En skotsk trålare som försvinner och ett mord ombord på atomubåten Vigil. Det är premisserna för ännu ett stycke brittisk krimnalbriljans. I en genre som ständigt kämpar mot att bli urvattnad måste skaparna hela tiden utvecklas och ge oss kräsna tittare något nytt och det får vi i Vigil. Det är inte direkt Morden i Midsomer om man säger så. Nej, i stället är det ångest, frustration och klaustrofobi som står på menyn. Visst kan man ifrågasätta varför just Amy (Suranne Jones), som har det lite körigt med små utrymmen får ta hand om utredningen på en storleksmässigt ytterst begränsad brottsplats men det är som det är och efter ett tag struntar man ju fullständigt i det där. Då har man fullt upp med twistar, suspekta människor, konspirationsteorier och en kompromisslös story. Det återstår att se om den slutar lika bra som den börjar men just nu är det allt annat än ett bottennapp i alla fall. Vigil – Död man ombord ligger på SVT Play. /Lindman

Vigil
Vigil – Död man ombord. Foto: BBC

📺 Dopesick – Miniserie i 8 delar baserat på boken Dopesick: Dealers, Doctors and the Drug Company that Addicted America av Beth Macy om den rådande opioidkris som ett läkemedelsföretag i USA satte igång för att tjäna sjöar av dollars. Ursäkta min franska i förväg men helvetets jävlar vad bra det här är och framförallt sjukt obehagligt att bevittna. Skådespelarna såsom Michael Keaton, Peter Sarsgaard, Michael Stuhlbarg, Rosario Dawson, Kaitlyn Dever, John Hoogenakker bl.a. är otroliga i sina roller. Keaton som en naiv småstadsdoktor som tror blint på en försäljare från läkemedelsföretaget, Stuhlbarg som med mycket små medel förmodligen är den mest obehagliga företagspamp du sett på år och dagar, Dawson som en mycket frustrerad och arg agent som inte tänker läkemedelsföretaget komma undan, Kaitlyn Dever som efter en ryggskada hamnar i ett helvete av missbruk vilket får mig att funderar på om hon faktiskt ÄR tablettmissbrukare på riktigt. Extremt bra och tungt rakt igenom och sanna mina ord, detta vill ni inte missa! Med risk för att ifrågasätta om ni ska ta den där värktabletten eller inte nästa gång du har ont någonstans… Dopesick finns att streama hos Hulu och Disney+/ Cissi

📺 The Pursuit of Love – Det kryllar just nu av förträffliga miniserier och detta är en av dem. Alltid lika härliga skådespelaren Emily Mortimer (som har en liten men mycket underhållande roll) har skrivit och regisserat de tre avsnitten baserat på boken med samma namn av Nancy Mitford från 1945. Lily James och Emily Beecham gör huvudrollerna som kusinerna Linda Radlett och Fanny Logan vars liv handlar om romantik, vänskap och sociala förväntningar tiden mellan två världskrig. Linda (James) är den eviga romantikern som med sin skönhet kan hoppa från man till man utan en enda tanke på konsekvenserna. Fanny (Beecham) är den intellektuella och försiktiga av dem båda som avundas Linda hennes fria själ då hon själv inte vågar med rädsla för vad samhället ska tycka. Linda är uppväxt med en Lord till pappa på ett gods ute på den engelska landsbygden. Hennes pappa som spelas av Dominic West har en mindre roll men är hysteriskt rolig med alla sina fördomar om precis allt världen har att erbjuda. En annan underbar karaktär spelas av briljanta Andrew Scott som är den totala motsatsen till sin granne Lorden (självklart hatar Lorden honom, också). Han visar den unga kvinnorna en helt ny värld av aristokratisk dekadens. Jag skrattar och gråter om vartannat och The Pursuit of Love är omöjlig att inte falla huvudstupa för. Bravo Mortimer! Finns att streama på Prime video/ Cissi

📺 Maid – Är en miniserie baserat på självbiografin Maid: Hard Work, Low Pay, and a Mother’s Will to Survive av Stephanie Land. Boken har överförts till skärmen av fantastiska Molly Smith Metzler (Shameless). Maid handlar om den unga mamman Alex (suveränt spelad av Margaret Qualley) vars babypapa (en mycket obehaglig Nick Robinson) inte kan låta bli alkohol och tar ut sin aggression på Alex. Psykisk misshandel som Alex inte kan bevisa när hon försöker bryta sig loss enligt det skeva rättssystem som historiskt sett aldrig varit bra på att hjälpa utsatta kvinnor. Mitt i allt detta finns en oskyldig liten flicka och dennas mormor som är spritt språngande galen. Förmodligen ryms alla psykiska åkommor som existerar i Alex konstnärsmamma Paula (Andie MacDowell i sitt livs roll) som även hon tycker om att missbruka alkohol, droger och även låta sig missbrukas av diverse män. Alex bestämmer sig för att jobba hårt för att skapa en framtid för sig och sin dotter men det är lättare sagt än gjort i ett land som är skoningslöst mot de som lever på existensminimum trots att de jobbar dygnet runt. Maid är en oförglömlig berättelse som fick mig att uppleva alla känslor i registret men framförallt blev jag fly förbannad över vilket jädra skitland USA är om du är längst ned i näringskedjan. Skådespelare (mor och dotter är även mor och dotter i verkligheten), manus och regi är mästerligt och Maid fick mig att inse att inte gnälla över den skatt jag betalar varje månad. Det kan vara så mycket värre. Missa INTE! Finns att streama på Netflix/ Cissi

📺 Säsong 3 av Succession – Äntligen är vår älska-att-hata dysfunktionella familj tillbaka igen efter förra säsongens nervkittlande cliffhanger. Kriget har trappats upp rejält och det är döda eller dödas som gäller, alla metoder tillåtna! Roy vs världens sämsta familjefar Logan – vems sida ska de andra knäppgökarna ställa sig på? Alla vill ha mest makt och framförallt pengar vilket kan göra vem som helst till en galning och speciellt om man tillhör klanen Roy. Jargongen och språket i nya säsongen är måhända ÄNNU råare än tidigare säsonger (hur är det ens möjligt) och det är ännu tightare skådespel (hur är det ens möjligt). Det är fenomenalt med andra ord, speciellt för oss med en väldigt svart själ. Två nya superstjärnor gör entré, Alexander Skarsgård och Adrian Brody vilka passar perfekt in i handlingen. Titta och mysrys kära vänner. Nya säsongen finns att streama hos HBO Max/ Cissi

Kendall Roy (Jeremy Strong) i Succession. Photo: David M. Russell/HBO ©2020 HBO. All Rights Reserved
Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."