Senaste Kommentarer

Top Commenters

Serien jag ångrar att jag kollade på

Inlägg av Redaktionen den 20 februari 2019 i

Listor & Tips Serier & TV

Lost

Avsnitt efter avsnitt plöjdes, trots att vi var less. Varför fortsatte vi att titta? Hur kom det sig att vi inte satte stopp? Kanske känner du igen dig i detta märkliga beteende. Här har vi (Embla, Anette, Cissi, Lindman och Therese) valt varsin serie som vi verkligen ÅNGRAR att vi tittade på. Är det något sömnpiller som vi har missat? Vilken serie slösade du bort din tid på?

Emblas val – Walking Dead

Walking Dead

Jag har tänkt mycket på vilken serie jag ska välja till denna briljanta rubrik. Det finns ju så mycket skit. Nyss såg jag till exempel serien Keeping Faith, som började bra men blev så usel att jag blev förbannad att jag ändå hade lurats in och därför ville se slutet av någon märklig anledning.

Jag var sjukt nära att välja Game of Thrones som på pappret verkar superspännande, men som är sexistisk och har ömsom seg ömsom extremmycket sex/ultravåld i en kavalkad man har lätt att tacka nej till och stänga av. Walking Dead är dock ännu mer spot on för mig. Här stängde jag nämligen inte ens av och gav upp!

Säsong efter säsong gick, trots att min lust att se det lilla förnuftiga barnet i cowboyhatt slitas i stycken av zombies överträffade nästan all lust jag har någonsin har känt fortsatte jag att kolla! Varför? Knappast för möjligheten att detta skulle hända till slut. Nej, för att jag var (och är) svältfödd på zombies. Till slut tog jag ändå tillbaka min tid och nu vill jag inte ens räkna det antal timmar jag ändå hann förlora på den serien. Jag kunde ha skrivit åtminstone en bok till. Inte för att jag hade blivit rikare av det, men ändå.

Anettes val – Lost

Lost

Säsong 1 var bra, men varför jag och Pål fortsatte att kolla på de 5 (!) resterande säsongerna är för mig en gåta som är så mycket större än luckor i marken och nummerserier. Gång på gång under årens lopp minns jag att vi diskuterade och ifrågasatte vårt agerande för att vi tyckte att Lost alltför ofta var så otrolig seg. Serien bara tuggade på, inget hände, vi togs ständigt bakåt när vi ville framåt. Vi vägrade dock att ge upp hoppet om att det kanske skulle bli bättre, men så blev det ju aldrig – även om det såklart glimrade till i någon episod här och där ibland.

Och sen kom slutet… åh… jag kan knappt minnas en större besvikelse. Har faktiskt förträngt slutet helt. Vill inte minnas. Det blev tydligen hela 118 avsnitt under år 2004-2010. Vill verkligen ha merparten av dessa bortslösade timmar tillbaka!

Cissis val – Nip/Tuck

Jag var ett stort fan av Nip/Tuck om plastikkirurgerna och vännerna Sean McNamara (Dylan Walsh) och Christian Troy (Julian McMahon) som var en långkörare mellan åren 2003-2010. Tyckte om hur Sean framställdes som den goda doktorn som ville sina patienters bästa medan playboyen (med uppenbara narcissistiska drag), Christian inte kunde få nog av all kosing han kunde mjölka ur patienterna. Det var en klassisk kamp mellan det goda och onda då dessa två herrar samtidigt var bästa vänner.

De tre första säsongerna var något av det bästa jag har fått nöjet att uppleva men säg den lycka som varar för alltid då det självklart gick utför de sista säsongerna. Man tappade fokus på vem som var ”ond” och ”god” då manusförfattarna antingen ledsnade eller bara fick slut på kreativitet. Till slut blev bara alla karaktärer vidriga varelser, men ändå satt jag kvar till slutet och tänkte ”kan inte sluta nu, tänk om det blir bättre igen”. Men tji fick jag och fick några timmar mindre på livskontot.

Lindmans val – Sunset Beach

Här kan det inte bli något annat än Sunset Beach. Skiten gick endast under två års tid men varje dag och på 700+ avsnitt hände det i princip ingenting. Det sjuka i kråksången var ändå att det var helt omöjligt för undertecknad att inte följa detta tortyrredskap i visuell form. Jag kommer så väl ihåg hur det var. Jag sprang hem från jobbet i panik över att missa det soldränkta saxofonintrot och med andan i halsen bänkade jag mig framför en helt menlös såpa, varenda jävla dag i två år för att i allra sista avsnittet få veta att allt bara var en fucking dröm?! Där och då var första gången jag tänkte på självantändning.

Jag försöker annars att inte fundera alltför mycket på att jag bokstavligen kastade bort två år av mitt liv för att istället följa en flortunn story där den ena usla skådisen efter den andra ständigt berättade för kameran vad han eller hon gjorde. Nu menar jag alltså inte som i House of Cards, där det är ett medvetet konstnärligt drag, utan mer som om publiken vore duktigt lågbegåvad och därmed inte kunde se att Annie öppnade en dörr. ”Now, I will open this door. I really wonder what’s behind.” I nio fall av tio ledde monologen eller den efterföljande handlingen ingen vart whatsoever. Sunset Beach var ett luftslott av sällan skådat slag och skulle man, Gud förbjude råka missa tio till tjugo avsnitt på raken kunde man ändå utan problem hänga med i handlingen, någon hade på sin höjd hunnit byta sexpartner annars var det verkligen business as usual. Detta till trots, Sunset Beach var serien jag en gång älskade innerligt med hela mitt blödande hjärta men nu i efterhand ångrar djupt att jag gav mig in i.

Thereses val – Crossing Lines

Jag skulle kunna copy pastea Lindmans text om Sunset Beach, för även jag föll ner i det såpträsket. Vi var till och med ett gäng som samlades och pratade igenom gårdagens avsnitt. Det hände oftast inte jättemycket av substans ska tilläggas, men viktigt att avhandla var det likväl. Det här är nog serien jag verkligen ångrar bittert att jag såg, på grund av all tid som lades ner för att följa den. Nu för tiden ser jag bara on demand och då blir inte uppoffringen lika total. Nu kan jag mer känna att det var lite slöseri med tid, men inget jag ångrar.

Ska jag däremot nämna någon serie i modern tid som jag skakar huvudet åt att jag faktiskt såg alla säsonger av så är det Crossing Lines, för den är verkligen något av det sämsta jag sett. Jag har skrivit om Crossing Lines tidigare, och även fast jag i varje avsnitt hatade serien och mig själv för att jag tittade på den, så slutade jag ändå inte titta. Kanske var det i hopp om någon förändring som aldrig kom. Eller så var det för att en av mina favoriter från Game of Thrones var med. I vilket fall så skulle jag gärna göra den bingeningen ogjord.

 

Ingrid och Emma har funderat, men i skrivande stund har de ännu inte kommit fram till någon serie som platsar i denna kategori. Vilka lyckostar! Tänk alla timmar de har sparat (eller så är de helt enkelt bara så mycket bättre på att förtränga saker än oss– inte helt fel det heller.).

Skrivet av Redaktionen

Fler inlägg av Maila Redaktionen
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg