Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Onyanserat

10 skräckfilmsromanser som sket sig

Rose1

Då är den snart här igen. Dagen som ger många med ett förhållande kalla kårar. Det här är dagen då du måste prestera till max. För trots att du öst komplimanger, presenter och väldoftande färgsprakande buketter över din kära året om så är det ändå nu det gäller och är du singel så är det läge att snabbt styra upp något att göra så att du inte sitter hemma själv. Det tyder nämligen på att du är både deprimerad, en förbannat ensam själ och förmodligen också lite eljest.
Du kan sitta hemma och titta på TV 364 dagar om året men inte den 14 februari. Då är det nämligen alla hjärtans dag! Eller Valentines Day för de som känner sig lite moderna och vill stila lite extra på exempelvis sociala medier. Som vanligt är det en högtid som beivrar konsumtion först av allt för varför skall man egentligen mysa just denna utpekade dag. Nej, gör varje dag till en Valentines istället. Då betyder det mer. Hur som helst. För att väga upp sliskighetsfaktorn kring denna hjärtfyllda och rosenbladsprydda dag listar jag här tio skräckfilmsromanser som var dömda att misslyckas. Jag vet, jag är en glädjedödare och en douche men jag kan helt enkelt inte låta bli. Förlåt.

LO1
Love Object (2003)

Love Object: En rätt vissen rulle, dock inte utan viss kultig B-filmscharm. Ja, om man nu kan säga så om en film där en ensam snubbe som saknar sociala skills helt sonika beställer hem en mordlysten sexdocka över nätet. Det hela går rätt bra och ”förhållandet” är stabilt ända tills Kenneth träffar en riktig tjej och dockan plötsligt känner sig övergiven och sviken. Uselt skådespeleri utlovas.

Sleepwalk2
Sleepwalkers (1992)

Sleepwalkers: Här kan vi prata länge om hur obekväm och skruvad relationen mellan Charles och den rejält mycket äldre Mary är. De är uråldriga kattmänniskor, och ja just det, det var ju den lilla detaljen också. De är även mor och son. Nu finns det vissa saker i deras DNA som gör en familjerelation av den här typen möjlig men ändå. Kan man smälta detta bissara faktum så har man här en rätt risig och helstökig adaption av ett av Stephen Kings svagaste verk att se fram emot.

henry
Henry – Porträtt av en Seriemördare (1986)

Henry – Porträtt av en Serimördare:  Don’t end up in a suitcase.” Det är egentligen allt du behöver veta för att kila stadigt med Henry. Han är trots allt en seriemördare och släpar på ett hyfsat hett temperament. Detta stoppar dock inte Becky. Hon hade bra grejer på gång med sin egna lilla psykopat. Men så sade hon de där tre orden… Bortglömd guldrulle med en Michael Rooker i absolut toppform.

Chucky
Bride of Chucky (1998)

Bride of Chucky: Dockor igen men ingen lista är komplett utan den ytterst instabila kärleksaffären mellan de två ondskefulla dockorna Chucky och Tiffany. Han, en kvinnoföraktande seriemördare och hon så förblindad av kärlek att hon inte ser hur Chucky behandlar henne och låter hans handlingar styra henne. En tragiskt nog alltför verklighetstrogen Bonnie & Clydeliknande story som inte slutar väl för någon.

Rosemary
Rosemarys Baby (1968)

Rosemarys Baby: Och på tal om skitstövlar. I Polanskis klassiska skräckis är Guy inte bara elak mot sin fru Rosemary. Han offrar henne till mörka makter för att självaste Djävulen skall kunna födas. Vilket ärkesvin!

HT
High Tension (2003)

High Tension: Hjärtan blöder… och ansikten, halsar, handleder, ögon, ryggar, fötter, magar, bröstkorgar. Ja, i den här rullen blöder i princip allt som kan blöda. I fokus, den psykotiska skönheten Marie som i hemlighet faller handlöst för polaren Alexa och dödar, förlåt slaktar hela hennes familj istället för att bara säga som det är. Här snackar vi verkligen love hurts.

Fluga
Flugan (1986)

Flugan: Det var pressat redan från början när Seth Brundle och Veronica blev ett par men i takt med att han sakta men säkert började förvandlas till fluga blev förhållandet av naturliga skäl mer och mer ansträngt. Hon skall ändå ha rejält med cred för att hon stannade hela vägen fram till ”hej, jag är ett jättestort flugmonster, skjut mig!”

Lagoon
Skräcken i Svarta Lagunen (1954)

Skräcken i Svarta Lagunen: Kärlek mellan två arter funkar sällan och det fick vi bevis på redan på 50-talet när en varelse från Devonperioden som har levt i ensamhet hela livet faller för Kay, en självsäker och handlingskraftig kvinna som råkar hänga i djungeln och forska. Förhistoriska bestar är dock inte riktigt game när det kommer till dejting och snart är avarten inget annat än ett skitjobbigt, klängigt svartsjukt kräk. Men vi som varit med ett tag förstår ju att han precis som alla andra kultmonster bara är lite missförstådd. Här går det precis lika bra att byta ut odjuret mot King Kong om man inte är bekväm med vattenmonster.

Dracula
Bram Stokers Dracula (1992)

Bram Stokers Dracula: Count Dracula, en kvinnokarl och charmör. Här kan man välja och vraka bland romanserna och de flesta slutade ju också med att kvinnan blev föda åt fladdermusen. Men värst hade nog ändå Lucy det. Här har vi en kvinna i sina bästa år som blir förförd av blodsugaren av alla blodsugare. Ett kuckeliku som slutar med att hon blir bortförd, utnyttjad, tömd på blod, förvandlad till vampyr och halshuggen. Love really sucks.

Frankenstein1
Frankensteins Brud (1935)

Frankensteins Brud: Den missförstådda kärleken personifierad. På mer än ett sätt. Ända sedan filmsläppet 1935 så har ”popkulturen” envisats med att para ihop Frankensteins monster med den stackars kvinnan som aldrig ville ha honom. De ses hålla handen och vara nära men sanningen är att hon aldrig ville ha det stora klumpiga monstret. Sedan födseln ryggade hon tillbaka och kröp ihop för att slippa denna styggelse och då var hon ändå gjord för honom, bokstavligen talat. Så låt detta bli en läxa gott folk. Man kan aldrig tvinga på någon kärlek. Är det meningen så är det meningen och det behöver inte alls vara alla hjärtans dag för att det skall ligga kärlek i luften.

 

 

 

 

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."