Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat

Att trilla ner i YouTube-kaninhålet

Jag vet inte hur det är för er – men jag har ett komplicerat förhållande till YouTube.

YouTube är lite som ett kaninhål en kan ramla ner i och när en tittar upp från mobilskärmen är det två timmar senare och mörkret har lagt sig. Och det enda en har gjort är att klicka på random 10-5-minuters-klipp, eller ännu läskigare, låtit bli att klicka och lämnat över valet till YouTube. Genom det ickevalet jag gjorde bestämmer vilka val plattformen gör för mig framöver. På ett sätt är ens YouTube-konsumtion som det där Black mirror: Bandersnatch-avsnittet i verkligheten. Valet eller ickevalet som formar ens fortsatta väg. Omedvetet skapar jag min egen YouTubeverklighet.

Som idé och plattform gillar jag YouTube, eftersom grunden är demokratisk: Möjligheten att producera och distribuera kultur och nöje (i dess allra vidaste bemärkelse) till folket har aldrig varit så lättillgänglig. Du behöver inte en massa produktionspengar eller ha pitchmöten med oförstående mellanchefer som sitter på medlen. The proof is in the pudding, så att säga. Jag brukar ofta tänka att om jag hade varit tonåring idag hade jag producerat sketchmaterial och lagt upp på YouTube. Om det sedan hade fått några klick är såklart en annan femma, men själva producerandet är så otroligt mycket enklare och billigare än förut. För den kreativa processen hos unga människor utan kontakter eller medel, är YouTube absolut ett sätt att nå ut.

 

Om inte YouTube funnits hade jag inte förstått vare sig Kristen Wiigs eller Kate McKinnons storhet, eftersom utan SNLs kanal hade jag bara haft deras filmroller att gå efter, och det är inte i de sammanhangen de glänser. Sketchkomedi är väsensskilt från komedi i långfilmsformat, varken bättre eller sämre, bara olika sorters humor.
Om inte YouTube hade funnits hade jag inte konsumerat eller hållit koll på all den dragqueenkultur jag nu har fått ta del av, från Trixie Mattels och Katyas briljanta show UNHhh till skakigt filmade dragshower i typ Toronto. Jag hade inte vetat om den underbara och lättsamma kändispratshowen Graham Norton show. På det sättet känner jag mig berikad.

Men. Kanaler som till exempel WatchMojo eller WhatCulture är djävulen personifierad. De har tagit klickbaiting till en helt annan nivå, och kapitaliserat på tanken ”äsch, det är ju bara fem minuter långt, det gör väl inget”. Dessa kanaler håller nästan enbart på med att lista olika saker. Listor som ”10 plot twists that made no sence”, ”1o things wrong with 10 easter eggs from Black mirror”, ”Top 10 movie villains”, ”Another top 10 movie villains” osv osv osv. I all oändlighet. Och jag uppskattar listor, det är därför jag klickar på klippen. Men de har på riktigt stulit timmar av mitt liv! Dessutom infinner sig ofta en känsla av tomhet efter ett tag. Dels eftersom det är så otroligt Hollywoodcentrerat och USA-centrerat, vilket i och för sig är förståeligt eftersom det som sagt är klickbaiting. Det ska tilltala så många som möljigt. Men det är också superhjälte-centrerat, en genre som jag inte är så jätteintresserad av, vilket gör att jag kommer på mig själv med att ha sett listor på filmer som jag A: inte har sett och B: inte har något intresse av att se. Men nu vet jag en massa om dem och också andras åsikter om dem. Många listor är dessutom bara versioner av varandra men med olika titlar, så egentligen har jag sett samma bildmaterial, åsikter och formuleringar om något jag egentligen inte är så intresserad av – tre fyra gånger.

Det är då känslan av meningslöshet infinner sig. Och frågan ”vad gör jag här egentligen?” uppstår.
För att inte tala om de jättekonstiga ställen en kan hamna på – när en upptäcker att man helt plötsligt sitter och tittar på ett konspirationsteori-klipp som kopplar ihop Disney, Illuminati och utomjordingar producerat av någon målbrottstonåring.
Vetskapen om att den här avkroken av Youtube som jag hamnat i kommer bestämma vad YouTube föreslår i framtiden skrämmer mig. Så du gillade det här konspirationsklippet? Vad sägs om ett klipp om Scientologikyrkan, Obama och messengerkatten Pusheen? Och om jag klickar på det klippet tar det mig till en om möjligt ännu konstigare plats.

YouTube. Hur. Fan. Hamnade jag här egentligen.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sykunnig exskådis och filmvetare som gillar roliga replikskiften, snygga dramaturgiska linjer och medveten välgjord kostym. Letar efter det överraskande familjära.