Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Onyanserat

Fantasy – Vad hände egentligen?

Fantasy

När nu bioaktuella Mortal Instruments floppar för fullt på biograferna har det blivit hög tid att diskutera varför fantasyrullar alltid tenderar att kraschlanda. Jag är givetvis fullt medveten om att Tolkienfilmerna, Harry Potter och Twilight har spelat in miljarder men förutom dessa franchisesuccéer så är det i sanning en bedrövlig statistik för filmbranschen och skall man som ung hungrig filmskapare ge sig ut i världen så gör man nog bäst i att undvika just den här genren. Här är ett urval av fantasyfilmer som har underpresterat å det grövsta när det kommer till omsättning kontra budget de senaste åren:

The Last Airbender, Eragon, Immortals, Spiderwick, Guldkompassen, Bewitched, Dragonball Evolution, Dylan Dog, Snow White and the Huntsman, Jack the Giant Slayer, Mirror Mirror, The Sorcerer’s Apprentice, Hansel and Gretel: Witch Hunters, Conan, Bröderna Grimm, Inkheart, The Seeker: The Dark is Rising och Beautiful Creatures.

Lägg därtill Clash of the Titans och Percy Jackson som med nöd och näppe spelade in sina pengar och därmed blev förärade med uppföljare, uppföljare som i sin tur bombade rejält. Samma sak gäller Berättelserna om Narnia där första filmen gick riktigt bra men sedan dök serien två gånger om men eftersom den första filmen gick så pass bra kan man tydligen leva med bakslagen och ännu en film i serien diskuteras för närvarande.

Som sagt, det är ingen upplyftande läsning för fans av genren och skall man dessutom räkna in Cloud Atlas som väl är ett gränsfall, vissa vill kalla den fantasy, andra sci-fi så sänks snittet ytterligare. Tidernas dyraste indieprojekt kostade över 100 miljoner dollar och lyckades dra in knappa 30. Jag vill dock poängtera att filmerna givetvis kan vara bra eller åtminstone tillräckligt underhållande för att lyckas liva upp en regnig dag i november men faktum är ändå att om film efter film fortsätter att floppa så innebär det givetvis i förlängningen att färre vågar sig på att göra fantasy och istället satsar på säkrare kort. Det som är lite märkligt är att fantasy nästan alltid levererar i bokform men så fort det skall upp på bio då verkar det vila en förbannelse över produktionen.

HG1
Så här med facit i hand borde Hans och Greta ha stannat kvar i boken

Så varför blir det då så här och vad är det som gör att ”de tre stora” har lyckats där alla andra har fallit?

För det första, och kanske mest uppenbara så är filmerna helt enkelt för dåliga. Ja men vadå för dåliga? Det är väl ingen bra förklaring? säger ni nu. Nej, det är det kanske inte men manus, skådespeleri och produktion håller helt enkelt inte. Stundtals är det så skrattretande uselt att det blir roliga timmen över det hela och det går inte att bara skylla på budgeten. Många av ovan nämnda filmer har rejäla budgetar att luta sig mot men det hjälper föga när exempelvis M.Night Shyamalan lyckas bränna 150 miljoner dollar på defekt 3D-teknik och en skådespelarensemble som inte kunde förmedla en enda äkta känsla i The Last Airbender eller när Guldkompassen, en film med en rollista regissörer skulle döda för inte ens lyckas spela in hälften av vad den kostade. Sedan var det ju det här med trolleri och magiska artefakter på film. Det är något med trollformler och förbannelser och speciellt heroiska profetior som uppmuntrar filmare att sikta otroligt lågt. Förutom att stora namn överspelar och ger karaktärerna ett näst intill komiskt intryck så lyckas man heller sällan återskapa den passion och intensitet i boken som filmen är baserad på, något som osökt för oss in på nästa problem:

Filmstudios som aldrig kan låta bli att peta i produktionerna. Det är väl visserligen ett övergripande problem som gäller för alla filmer men här verkar man tro att varje ny fantasyfilm har potentialen att bli en ny Harry Potter och puttar därmed in enorma summor. Summor som givetvis ger bolaget rätten att ändra på vad de vill, när de vill. Ett lysande exempel på det är just Guldkompassen. Har ni tid över någon gång så läs gärna historien bakom adaptionen. Read it and weep.

Som jag var inne på så har ingen lyckats komma på hur man gör magi på bio trovärdigt. Eller rättare sagt, hur man får det att se coolt ut. Inte ens i Harry Potter ser det särskilt häftigt ut när regnbågsfärgade strålar strömmar ut ur en pinne. Peter Jackson har några scener med magiska besvärjelser som funkar hyggligt men i övrigt så blir det bara för fjantigt. Frågan är bara varför. Numera kan vi se Spidey svinga sig genom Manhattan på ett trovärdigt vis. Thor kan kasta slägga genom en hel världsdel utan att jag en enda gång tycker att det ser töntigt ut så varför kan inte magi kännas magiskt på bioduken?

HP1
Hörru Harry, rikta det där tomteblosset åt ett annat håll!

Hur ser då framtiden ut för fantasy? Tack och lov finns det fortfarande hopp, mycket tack vare Game of Thrones. Serien som förhoppningsvis har visat filmbranschen att karaktärsutveckling och trovärdiga miljöer fyllda med verkliga människor med verkliga problem är viktigare än talande djur och trollformler. Givetvis kan man ha både ock men tiderna har förändrats och fantasygenren måste förändras med den för att överleva. Man måste överge den här grundstoryn som finns att finna i varenda fantasyfilm, den där den unga mannen, ibland är det en kvinna men oftast är det en man plötsligt upptäcker att han är ”the chosen one” med en profetia som tvingar honom ut på vandring. Där han plockar ihop lite löst folk och drar till skogs för att hitta något magiskt eller mytomspunnet föremål. Ibland behöver han döda en drake eller något annat otyg. Det var väl kul när Star Wars körde storyn då det begav sig men efter en miljon varianter är det rätt tröttsamt.

Egentligen kan man väl säga att fantasy befinner sig där superhjältefilmerna var innan Singer, Raimi, Nolan, Zucker och Feige klev in i handlingarna och styrde upp verksamheten. Genren var repetitiv, småtöntig och utan stjärnglans men de viftade med sina magiska fingrar där det som mest behövdes och Alakazam! superhjältar är nu hetare än någonsin och kanske är det precis vad som krävs för att det skall bli rejält tryck i fantasykammaren igen, ett rejält stålbad signerat Kevin Feige.

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."