Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat

Filmmusik – ett urval

Jag älskar film av många skäl. Det kan vara att en känsla, en åsikt, kanske ett nytt synsätt eller en diskussion som mullrar fram tack vare filmen eller så är det bara ett perfekt sätt att döda tid på. Det finns helt enkelt jävla många sätt som en film eller tv-serie kan påverka en och ibland glömmer man den lika lätt.

Det finns dock en speciell del som jag alltid gillat med filmer/serier – och det är musiken eller soundtracket om man så vill.

Ofta noga utvald och ibland specialgjord enkom för ett speciellt sammanhang så används det som förstärkning av filmen som höjer scenen till den nivå som gör att håret sakta reser sig. Och du vet att alla känner likadant. Ofta tätt sammanbunden med scenernas dramaturgi och kan rätt låt skapa en oslagbar känsla och få tittaren att upptäcka en hel ny genre/artist eller låt. Och det är väl det sistnämnda jag skulle vilja skriva lite om – artister och låtar som jag upptäckt just tack vare filmens värld. Jag tänkte ge er en osorterad lista över låtar/kompositörer/artister som jag är otroligt tacksam för att jag upptäckt via film. Vissa skulle jag säkert upptäckt på någon annan väg men just dessa var genom film.

Robert och Paul

Film: Butch Cassidy and the Sundance Kid

Musik: Burt Bacharach – Raindrops keeps falling on my head

En av världens härligaste scener när Butch (underbara Paul Newman) väcker Etta (Katharine Ross) för att ta henne på en cykeltur en sommarmorgon. Ett avbrott i Butch och Sundances flykt som visar på att stunder behöver inte vara långa för att vara oförglömliga. Allt från lycka till nästan ren buskis ryms i scenen som med tiden kom att bli parodiserad otaliga gånger. Och det är kult. Bacharachs låt har aldrig passat bättre in och texten är mer än perfekt.

Those raindrops are fallin’ on my head, they keep fallin’ 

But there’s one thing I know
The blues they send to meet me won’t defeat me
It won’t be long till happiness steps up to greet me

 

Mulholland Drive

Film: Mulholland Drive

Musik: Rebekah Del Rio – Llorando

Jag skall vara ärlig. Mitt minne av Mulholland Drive är inte bara blekt. Det är urtvättat. Fastän jag minns att jag gillade den så var det samtidigt en utmaning att se klart hela. Den var stundtals jobbig och frustrerande att se men det var värt det. En av de starkaste scenerna är när huvudkaraktärerna Diane och Camilla befinner sig på Club Silencio och de utgör den enda publiken när Rebekah Del Rio framför Llorando. Låten är en spansk version av Roy Orbinson – Crying men får en helt annan innebörd i den här scenen än om man skulle höra Orbinsons version. Ångest inkapslad i en enda låt och en film som ändrar riktning under loppet av några minuter.

 

 

En gammal pojke

Film: Old Boy

Musik: Cho Young-Wuk – It’s alive!

I min värld finns det nästan ingen film som har så genomgående vackert soundtrack som Old Boy. Samtliga låtar är gjorda av Hyeon-jeong, Lee Ji-soo and Choi Seung-hyeon och har gets titlar efter filmer och nästan uteslutande noirfilmer vilket självfallet är passande. Alltifrån tolkningen av Vivaldis Vintern till The last Waltz är perfekt melankoli och undertrycka känslor som återspeglas av en man som varit inlåst i 15 år.

Ska jag välja en låt som samspelar starkt med scenen är det It’s alive!  där huvudkaraktärren Oh Dea-Su just kommit ut ur sin fångenskap och långsamt sätter sig i en levande Bläckfisk. Medan den ödesmättade musiken sveper in Oh Dea-Sus döda blick så kämpar bläckfisken in i det sista för sin överlevnad. Hur trickfilmade man det hela? Det gjorde man inte. Scenen är autentisk och bläckfisk är en delikatess i Korea.

 

 

Filmmagi

Film: Cinema Paradiso

Musik: Ennio Morriconne

Vissa kompositörer kan göra ett bra soundtrack som förstärker filmer, vissa lyckas göra låtar som blir mer kända än filmen men extremt få kan säga att dom gjort musik som kommit att definiera en hel genre. Ennio Morricone är en, om inte den enda, som gjort detta. Att vissla eller nynna på titellåten till Den gode, den onde och den fule utan att tänka på västern är nästintill omöjligt. Ennio jobbade tätt intill Sergio Leone under decennier och samtliga filmer har ett otroligt soundtrack där varje låt är ett mästerverk. Att välja ut en låt är egentligen omöjligt men jag väljer ut titellåten till Cinema Paradiso som inte bara är en hyllning om kärleken till film men även till ungdomen och allt hopp om framtiden som bara ett barn kan inkapsla. En underbar film med underbar musik. Om du någonsin hör någon gå och vissla på denna i Stockholm någon gång så kan du säga hej för det är antagligen jag som inte kan släppa den.

 

 

Buena

Film: Buena vista social club

Musik: Buena vista social club – Chan Chan

Dokumentär om den legendariska musikern ifrån Kuba, Ry Cooder, som skall samla in Kubas främsta musiker för att genomföra en konsert i USA. Flertalet av artisterna är över 90 år gamla när dokumentären gjordes och deras turnerande efter filmens släpp kantades av flera dödsfall då åldern slutligen hann ikapp dom. Dokumentären är lika fantastisk som musiken som gubbarna framför och den mest kända låten är Chan Chan. Jag kommer ihåg att jag såg den här på en utomhusbio i Portugal någonstans för första gången och när musiken studsade mellan innergårdens väggar visste jag att jag var helt såld. Det var nästan 14 år sedan jag såg den och den ligger fortfarande på mina mest spelade låtar.

 

 

Salma y Antonio

Film: Desperado

Musik: Antonio Banders och Los Lobos – Cancion del Mariachi

Robert Rodriguez’ mexikanska spaghettivästern äventyr är pretentiösa, överdådiga, larviga och helt underbara. Soundtracket gör han oftast själv eller tillsammans med mariachibandet Los Lobos (Vargarna) eller sitt eget band Chingon vilket inte varierar sig mycket musikaliskt men är alltid stämmningssättande. I inledningsscenen till, hans numera kultförklarade film, Desperado så spelar och sjunger Antonio Banderas tillsammans med Los Lobos i baren.

Gillar man inte den här låten så är chansen stor att Desperadotriologin inte kommer ligga en varmt om hjärtat. Eller Once upon a time in Mexico.

 

 

Coolaste paret

Film: True Romance (scen: You’ve got a lot of heart kid)

Musik: Hans Zimmer – Amid the chaos of the day

Gladiator, Lejonkungen, The Rock, Inception. Hans Zimmers musik oundviklig. Ett kreatörsmonster utan dess like som gjort så otroligt mycket och som alltid sätter en unik prägel till sina filmer och återuppfinner sig själv gång på gång. Tillsammans med Ennio Morricone är detta utan tvekan det svåraste delen när det gäller att välja ut en enda låt så jag tog två.  Jag vägde mellan flertalet låtar men kom slutligen fram till Amid the chaos of the day inte bara för att låten är superb utan för att sammanflätningen med scenen i True Romance när Alabama blir våldsamt misshandlad av Virgil är så stark att jag inte kan se dom separerade från varandra. När jag ser filmen hör jag låten och när jag hör låten ser jag filmen. När Alabama ger Virgil fingret och skrattar samtidigt som musiken tonar ned i bakgrunden så ryser jag – varje gång. Spola till 03:18 om du vill komma direkt till scenen.

Låt nummer två blir musiken till The Rock. Musiken är så mäktig att till och med Michael Bay tyckte att detta var over the top. Eller kanske inte. Scenen när Sean Connery öppnar dörren för agenterna och kaxigt deklarerar ”Welcome to the Rock” samtidigt som överdådig testosteronmusik kickar igång. Det går bara inte värja sig.

 

Båten

Film: The boat that rocked

Musik: The box tops – The letter

The boat that rocked är av de underbara filmer som många missat som handlade om den illegala radiostationen som levererade rock’n’roll till fastlandet. En underbar film som självfallet byggde på ett gediget soundtrack. Bland alla pärlor så är det just The Letter som jag fastande för som med sin kaxighet och självsäkerhet var en koncentration av hela filmen. Så kort och så intensiv.

 

 

Fish

Film: Fish Tank

Musik: Bobby Womack – California Dreamin

Den prisbelönta filmen om den hiphop-dansade 15 åringa tjejen Mia i England. Andrea Arnolds genombrott som är fylld till bredden med musik som sätter ramen för hela filmen. Det som är konstigt är att det inte är hiphopmusiken som jag minns utan istället är det Bobby Womacks långsamma och eftertänksamma version av California Dreamin.

 

 

Konservativa Clintan

Film: Gran Torino

Musik: Clint Eastwood och Jamie Cullum – Gran Torino

Gran Torino skulle vara Clint Eastwoods farväl till filmen. Det blev det givetvis inte men om det hade varit det så hade det varit ett värdigt avsked. Hans karaktär är  Walt Kowalski – en gammal man med rötter i Detroits en gång så starka bilindustri som nu finner sig fångad i en stad och världsbild där verkligheten förändrats totalt. Som en symbol för den tystlåtne hårda vita mannen som invandrade ifrån Europa för att bygga upp en dröm vars konservativa värderingar sakta men säkert faller samman finner vi Kowalski. Som en säker punkt finns vi hans käraste ägodel – hans nästintill orörda Gran Torino som är en påminnelse om när livet var annorlunda – när den amerikanska drömmen var aktuell. En svunnen tid. Tillsammans med Jamie Cullum ’sjunger’ Clintan här titellåten till filmen. Ett av det årets absolut starkaste OST.

 

 

Lyckliga paret. Alla dör.

Film: About Time

Musik: Nick Cave – Into my arms

Richard Curtis är en mästare på att leverera larvigt ologiska feelgood-filmer och About time är inget undantag. Förvisso så har filmen likt många andra filmer med tidshopp fram och tillbaka stora hål när det kommer till den logiska delen men vad gör det när man blir glad av att se filmen. Som den feelgood mästare han är så vet han att för att uppskatta topparna så måste dalar finnas i filmen och dessa kan förstärkas något otroligt med rätt låt. När Bill Nighys karaktär beslutar sig för att han levt nog så är just Nick Cave – Into my arms som kommer in och sätter tonen för hela scenen.

 

 

Ser dystert ut

Film: Children of men

Musik: Franco Battiato – Ruby Tuesday

I den dystopiska filmen Children of men så är melankolin ständigt närvarande och musikbilden är lika hopplös som den uppmålade världens förutsättningar. Den låt som bäst symboliserar detta är Franco Battiatos version på Rolling stones’ Ruby Tuesday ,som jag inbillar mig, med sin italienska accent adderar en extra nivå i en redan sorglig låt.

 

 

Jag vill bo i öppna landskap

Film: Into the wild

Musik: Eddie Vedder – Long Nights

Into the wild är en av de filmer som nästan alla verkligen älskar soundtracket till. Specialskrivet för filmen och framfört av Pearl Jams sångare Eddie Vedder är varje låt kopplad till filmens handling där både texten och titlarna anknyts till filmen. Long nights, Society och de andra låtarna utgör alla speciella vinklar på hur ensamheten och en alternativ syn på samhället kan vara.

 

 

Bäst.

Tv-Serie: Extras

Musik: Cat Stevens – Tea for the Tillerman

Ricky Gervais och Steve Merchants briljanta serie om Andy Millman (Gervais) och hans ständiga kamp om att bli accepterad av de han beundrar men ständigt blir nedskjuten. Varje avsnitt är ett steg framåt med två steg bakåt och även om framgång kom på pappret så krossas Andys drömmar om och om igen. Varje sorgligt avsnitt dog ut med tonerna till Cat Stevens’ – Tea for the tillerman. En låt som jag för evigt kommer förknippa med Gervais modfällda anlete och ständiga kamp för att bli accepterad som bara följs med förnedring.

 

 

Typ norrland

Tv-Serie: Pistvakt

Musik: Weeping Willows – Blue and alone

Pistvakt har ett av de mest minnesvärda introna som jag kan komma ihåg. Tyst och ensligt och bara med några sekunders musik ifrån ovannämnda låt så visar den inte bara ensamheten på berget för bröderna Marklund utan påminner mig även om introt till barnprogrammet Skymmningssagor som gick när jag var liten. En fantastisk låt som passade perfekt med känslan som Pistvakt förmedlade. Du är saknad.

 

 

entourage

Tv-Serie: Entourage

Musik: Kanye West – Good life

Entourage var en stundom grym serie som hade turen att kunna välja och vraka bland hitlåtarna och stjärnorna som skulle synas/höras i serien. Alla ville vara med. Däribland Kanye West och vem mer än den mannen kan symbolisera den materiella lyckan när seriens huvudpersoner i slutet av säsong 4 åker till Cannes och världen ligger vid deras fötter. Tillsammans med flygvärdinnor och höga på sig själva så lyfter jetplanet till tonerna av Kanye West – Good life. En låt som hade premiär just i den scenen.

 

Ekologisk gris.

Film: Dag (Tv-serie)

Musik: Allt

Sist så vill jag ge en stor eloge till tv-serien Dag (Finns på Netflix så kolla in den genast om du inte gjort det). Det finns inte någon annan serie som har levererat en sådan bred gedigen musiklista som Dag har gjort för mig. Musiken har det gemensamma i det svarta i livet, det melankoliska och stillsamma. Givetvis finns det plats för undantag men alltjämt skulle jag säga att melankolin som är perfekt lagd till avsnitten är den gemensamma nämnaren. Thåström och Winnerbäck är vanligen återkommande men likväl Tom Waits, Lill Lindfors, Entombed, Turbonegro m.fl. Bonus är att klippet nedan antagligen är det bästa i hela listan. Om du nu orkat läsa det hela.

 

Jag skulle kunnat väva in otroliga massor här, Virgin Suicides (Air), Amelie (Yann Tiersen), Once upon a time in America (Mer Ennio Morricone), Robocop (Världens bästa intro), Nightmare before christmas (Danny Elfman), Kill Bill (Zamfir – The lonely Shepard), Requim for a dream (Clint Mansell) m.fl. men det bidde inte så som skräddaren sa.

4 COMMENTS

  1. Intressant lista. Skulle kunna lägga till Oblivion och Tron: Legacy från senare år, samt The Matrix och The Talanted Mr. Ripley om vi går tillbaks några år. Bubblare: Still Crazy.

  2. Tron:Legacy absolut, det är ju kul att det va så hypat på förhand eftersom att Daft punk skulle göra det (och även medverka i filmen). The Matrix kommer jag inte ihåg riktigt men visst var det Propellerheads där vid skjutscenen när de går igenom metalldetektorn. Kul att höra dina åsikter!

    //Eduardo

  3. Kul lista. Det var längesedan jag såg The Rock. Älskade musiken då såväl som nu. Blev sugen på att se om den när jag såg klippet här ovan. Själv skulle jag vilja slå ett slag för Patrick Doyle och musiken i Much ado about nothing och Hamlet som, förutom ovan nämnda Cinema Paradiso, tillhör mina absoluta favorit soundtracks.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fascinerad av det ostrukturerade och det hopplösa. Stadsplanerare som anser att fler filmer borde ses i sin rätta urbana miljö – filmen är bara en del av upplevelsen. Tycker allt blir bättre på danska. Gillar överlag inte TV-serier.