Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat

Göteborg International Film Festival – Lindmans tips

giff1

Det har blivit dags för min tredje filmfestival på hemmaplan och som vanligt brottas jag med samma problem. Så mycket film, så lite tid. Att jag skulle lyckas se allt jag har markerat i programbladet är givetvis en chimär men jag gör väl som jag alltid gör, siktar mot stjärnorna och hoppas på att jag i alla fall landar i trädtopparna eller åtminstone på en sketen kulle någonstans och skall jag gallra rejält och vara så där trist realistisk så ser min önskelista ut ungefär så här:

XL – Dekadens, missbruk och ett sjuhelvetes party. Ja vad säger man, jag gillar helt enkelt filmer där människor tappar greppet om verkligheten och är därmed mycket spänd på att få följa den dekadente politikern Leif Sigurdarson när han balanserar på avgrundens rand. Island brukar dessutom alltid leverera stort i de här sammanhangen.

A Spell to Ward off the Darkness – Här går jag in med förhoppningen om att nå någon form av nirvana. Den här rullen verkar ju helt skruvad, på ett intressant sätt. Två visuella förnyare, bara en sådan sak, förenar sina kreativa krafter och går genom tid och rum. Från hippie i Estland till black metal i Norge. Det här kan landa precis var som helst och jag är redo, tror jag i alla fall…

Shirley – Visions of Reality – 13 tavlor får liv i den österrikiske filmskaparen, arkitekten och experimentelle konstnären Gustav Deutsch film. Inte jättekul på pappret kanske men hallå, vem vill inte färdas genom årtionden och uppleva viktiga ögonblick i amerikanska historien som depressionen, kalla kriget, mordet på JFK och Martin Luther King? Sign me up!

Upstream Color – Årets mest hyllade amerikanska indiefilm är ju självskriven. Shane Carruth’s Upstream Color skall vara något utöver det vanliga där tvångsinhalerade larver och Thoreau-referenser onekligen är en intressant mix men filmen skall också innehålla en storslagen kärlekshistoria som sägs slå undan fötterna på vem som helst.

The Look of Love – Michael Winterbottom vann som bekant ”honorary dragon award” 2012 och nu är han tillbaka på festivalen med The Look of Love. En film som tydligen skall ha mycket gemensamt med brittens tidiga höjdare 24 Hour Party People. Det är 60-tal, skivbolagsmoguler, erotiska shower och Soho-miljö. Utifrån de premisserna förväntar jag mig stordåd.

Til Madness Do Us Part – Lyckas jag gräva fram fyra timmar att spendera så lägger jag dem på mentalsjukhuset i Yunnan, inget snack om saken. Wang Bing, en av världens ledande dokumentärfilmare har skildrat det ocensurerade livet för de intagna i Kina. Mördare, dårar och uppviglare samsas om en liten och smutsig yta i en film som garanterat är allt annat än bekväm i sitt berättande.

FILTH1
James McAvoy i Filth

Pussy versus Putin – Ni kan historien. Tre medlemmar i konstnärskollektivet Pussy Riot fälls för huliganism efter att ha varit lite för mycket punk i ryska kyrkan. I Pussy versus Putin får vi följa medlemmarna från första framträdandet till livet bakom galler.

All is Lost – Glöm Gravity har det sagts om J.C. Chadors All is Lost. Och visst, en vindpiskad Robert Redford ensam i Indiska Oceanen kämpandes mot Moder Jords samtliga element? What’s not to love?

Dallas Buyers Club – Det mesta har väl redan sagts om Matthew McConaugheys nästa hållplats i resan mot upprättelse. Jag älskar sättet på hur han sakta men säkert håller på att ta över totalt och jag tänker inte missa den här rullen heller. Christian Bale har gjort det, Tom Hanks, Matt Damon och Daniel Day Lewis har gjort och nu alltså också McConaughey. Alla har de tappat rejält med vikt för att på ett trovärdigt sätt kunna bära karaktären och budskapet. Idel toppskådisar som ni ser men faktum är att även 50 cent svalt sig själv när han spelade cancerpatient i Things Fall Apart. Hur som helst, Texasfödde McConaughey är på allas läppar nu och det är svårt att förlika sig med tanken att jag för två år sedan skrev en artikel om hur usel han är där i sitt egna lilla romcom-träsk. Där fick jag så jag teg!

Filth – När en film sägs påminna om Trainspotting så finns det ingen annan utväg. Jag måste se skiten! När tag-linen dessutom är Sex, droger och polisbrickor är det bara att springa till biografen med Born Slippy i lurarna. När James McAvoy sedan sägs vara överjävlig som den omoraliska polisen som flyr sina äktenskapliga problem genom en sociopatisk alfahanemask är jag redo att springa över lik.

The Zero Theorem – Terry Gilliam spinner vidare på meningen med livet och trycker ut en dystopi med idel stjärnglans, eller vad sägs om Christoph Waltz, Matt Damon och Tilda Swinton? Matt Damon dessutom i zebrarandigt.

Ettor Nollor – Johan Renck, en gång i tiden känd som Stakka Bo, numera mediamogul och regissör står bakom SVTs nya dramaserie Ettor Nollor. En verklig Göteborgshistoria med välkända ansikten och som vanligt, SÄPO.

 

Vi ses i vimlet movie lovers!

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."