Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Onyanserat

Högst hundra: Dubbelgångare, präriekärlek och marionetter

HH

Denna vecka tittar vi vidare på filmer för en tidspressad vardag. Samtliga filmer är under 100 minuter. Vissa har du säkert redan sett, vissa inte. Har du inte avverkat tipsen är det hög tid nu och har du redan sett dem kanske det var ett tag sedan och därmed dags för en omtitt.

Enemy – 91 minuter

Enemy
Enemy (2013)

En Jake Gyllenhaal i toppform, sedeslös dekadens, rejäla mindfuck och ett av filmhistoriens bästa slut, på bara en och en halv timma? Kan man verkligen få det? Japp, det går alldeles utmärkt. Det är bara att kasta sig in i en av de senaste årens bästa rullar, Enemy. En film som verkar ha försvunnit i mängden, vilket är oerhört trist. Dennis Villeneuve har nämligen här lyckats få in alla de komponenter som jag vill ha i en psykologisk thriller utan att fylla den med onödigt dravel. Från första rutan till det minst sagt överraskande slutet sitter jag som fängslad. Det här med dubbelgångare på film har så klart gjorts tidigare, med ytterst blandat resultat men Jake Gyllenhaal har förmodligen inte varit bättre, eller jo, möjligen i Zodiac men där delade han stjärnglansen med så många andra och det är en film som definitivt inte kvalar in i den här artikelserien med sina 157 minuter. Det är dock en fantastiskt fin rulle, men hur som helst. Enemy. En film man inte vill veta alltför mycket om innan man ser den så vi slutar helt enkelt här. Se den om du inte har gjort det!

Enemy kostar 109 kronor på iTunes och finns tillgänglig på Netflix

Days of Heaven – 94 minuter

DoH
Days of Heaven (1978)

Terrence Malick är ett namn som antingen får det att vattnas i cineastmunnar eller framkalla konvulsioner och svettningar. Lika hyllad som bespottad har han levererat mästerverk och bottennapp om vartannat. Men ingen kan någonsin ta ifrån honom äran för Days of Heaven, ja jag använder originaltiteln här eftersom den svenska översättningen till Himmelska Dagar mer låter som en Håkan Hellström-låt än titeln på av de vackraste och mest sorgesamma filmerna som någonsin gjorts. Nestor Alemdros vann en Oscar för fotot och det måste vara en av de mest motiverade vinnarna sedan galan började. Precis som Lubezki (The Revenant) valde Alemdros att filma nära gryningen och solnedgången, när himlen har en och samma ton och skuggorna ger ytterligare en dimension till naturens skönhet. En till synes oändlig Texasöken, floder, fält, hästar, kaniner. Varje foto smakfullt tonsatt av den mästerlige Ennio Morricone. Detaljer som ger liv åt en mycket ensam saga. En berättelse om förlorad kärlek, hopp, förtvivlan, passion och överlevnad. Days of Heaven är en film som egentligen borde vara omöjlig att genomföra på endast 94 minuter, det är en film som lika gärna skulle kunna klocka in på tre timmar utan att sakna substans men ändå känns den aldrig för kort.

Days of Heaven finns inte på iTunes eller någon streamingtjänst

Team America: World Police – 98 minuter

WPTA
Team America: World Police (2004)

Undrar hur många gånger jag har sett Team America: World Police. Jag vet inte, jag har tappat räkningen vid det här laget men grabbarna bakom South Park träffade i alla fall mitt i prick här Man skickade iväg en kreativ stinkbomb riktad rakt mot patriotismens högborg, USA och dess amerikanska arrogans och övermodiga militarism. Ingen kom undan, armén, landets uttalade fiender, det pretentiösa skådespelargardet fick alla smaka på sarkasmens bittraste frukter. T.A ger också en rejäl känga till hela den amerikanska filmindustrin. Skaparna själva kallade filmen en ”Bruckheimer with marionettes”. Allt finns där, ”ensamvarg-hjälte-begravd-i-trauma-backstory-resulterar-i-manlig-emotionell-blockering-blir kär-vågar inte först-vågar sen och räddar världen.” Sedan har vi musiken. De egenhändigt komponerade låtarna är verkligen spot on. Så jag säger bara… America, Fuck yeah!

Team America: World Police kostar 119 kronor på iTunes, finns inte på någon streamingtjänst

Se tidigare höjdare från artikelserien här:

Kids, kontorsångest och pissregn

 

6 COMMENTS

  1. Lite off-topic kanske, men skulle gärna läsa något om topp 10 bästa (och kanske sämsta) slut (iom att du omtalar slutet i Enemy). Och varför vi tilltalas av vissa typer av slut. För min del ligger Seven (1995) på ohotad topp-plats bland snygga slut.
    Kan inte låta bli att föreslå What We Do in the Shadows (2014) i högst hundra-kategorin.

  2. Bra tips Olof! Du kan därmed se fram emot en härlig lista på både bästa och sämsta filmslut inom en snar framtid. Skall vi säga om två veckor? Det kan dock bli svårt att utveckla på grund av den uppenbara spoilersituationen som uppstår men en lista skall vi kunna få till. Kanske går det att lösa med en herrans massa spoiler alerts i texten. Vi får se hur det blir helt enkelt men något blir det i alla fall!

  3. Lysande! Jag röstar nog på massa spoiler alerts överallt och därefter…well, massa spoilers. Men ska inte berätta för dig hur du ska göra ditt jobb.
    F ö så går det väl inte riktigt att recensera/analysera något på ett vettigt sätt utan spoilers?

  4. Så är det ju men det där med spoilers är ett ytterst känsligt ämne som åtskilliga kritiker fått erfara genom åren och måste därmed behandlas med största möjliga riskminimering.
    Till och med sjävla Roger Ebert fick ju smaka på den offentliga piskan när det begav sig för att han avslöjade mer än publiken ville veta. Och framför allt när det gäller slutet på en film, och i synnerhet då en rejäl twist. För någon som inte sett den kan det ju förstöra hela upplevelsen.
    Själv är jag inte överdrivet känslig men kan ändå förstå frustrationen.
    Tänk att få veta slutet på Se7en innan man skall se den. Det hade ju varit katastrof!

  5. Detta skulle kunna bli en lång och intressant diskussion. Tycker dock fortfarande att det är lite tråkigt om man inte får plocka sönder en film i dess beståndsdelar i sin recension…och därmed spoila den.
    Vill man inte ha det, kan man ju nöja sig med att läsa de tre rader text om filmen som man kan hitta överallt (imdb, streamingsajt etc..), se filmen och därefter glömma filmen.
    Om man väljer att läsa en längre recension av Se7en, innan man själv sett den, tycker jag nog att man får skylla sig själv.
    Å andra sidan är jag inte filmkritiker, så vad vet jag.

    Ovannämnda lista kommer fortfarande, right?

  6. Absolut kommer det en lista! Och jag håller med dig. En ordentlig analys är givetvis intressant när man redan sett filmen. I detta fallet gäller det ju också mest filmer med ett par år på nacken, som de flesta säkert redan sett och då är nog risken för upprördhet betydligt mindre. Hur som helst, en lista blir det!

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."