Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Onyanserat

Höstens svenska filmpremiärer – pepp och depp

en duva satt på en gren

Varje vinter och varje höst (och ibland även en minivariant inför sommaren) så bjuder Svenska Filminstutet in till en presentation av alla svenska biopremiärer under kommande säsong. Det visas trailers och filmklipp och intervjuas skådisar, producenter och regissörer på scenen.  I går gick detta av stapeln, så en genomgång av vad som presenterades är förstås på plats. Så vad bjuder då den svenska filmhösten på? Tja, ovanligt många dokumentärer verkar det som – nio stycken – och också rätt mycket barnfilmer, av mer eller mindre sagolik karaktär. Dessutom är ju film-Sveriges stolthet Roy Andersson tillbaka!

Tyvärr finns inte trailers tillgängliga till riktigt alla filmer, men kolla in dem som finns (för det var ett jäkla slit att infoga dem), så lovar jag att du får en riktigt blandad dos av intryck.

Spelfilmer med premiär hösten/vintern 2014

Turist (15 aug): Ruben Östlunds film har redan haft premiär och älskats av typ alla, inklusive vår Emil, så läs hans recension här om du vill veta varför den är så bra.

Medicinen (29 aug): Allas vår brittsvensk Colin Nutley is back! Och han pratar fortfarande inte svenska, verkar det som, med tanke på förvirringen när Pekka Heino intervjuade honom i Filmhuset. Hur som helst, det här är en sån film som jag instinktivt känner väldigt stark skepsis inför – liksom, är det inte ett lite fjantigt upplägg att Helena Bergströms karaktär får tag på en medicin som gör att hon blir ”kåt, snygg och självsäker”, istället för att vara den oroade medelålders kvinna med dålig självkänsla som hon är i början av trailern? Samtidigt kom det lite fniss när jag såg trailern, det ska erkännas.

Krakel Spektakel (5 sep): Som sagt, mycket barnfilm på repertoaren och det här ser ju bara underbart ut. En spelfilm baserad på Lennart Hellsings rim och verser om Krakel Spektakel och de där övriga lirarna Kusin Vitamin, Opsis Kalopsis, Herr Gurka etc. Med fantastiska kulissbyggen och kostymer. Och roliga skådisar som Olof Wretling och Shima Niavarani. Jag är ju uppenbarligen inte målgrupp, men blir lite lycklig av att se vad som verkar vara kreativ och fantasifull filmkonst för barn!

Pojken med guldbyxorna (26 sep): Ella Lemhagen gör en filmversion av Max Lundgrens bok från 1967, som ju var en tv-serie på 70-talet, med Harald Hamrell i huvudrollen! Lemhagen och producenten Fredrik Wikström Nicastro berättade vid presentationen att de velat göra en film lite inspirerad av E.T, på det sätt att det ska vara en äventyrsfilm för hela familjen, inte bara barnen. Och det ser rätt lovande ut tycker jag!

Tänk om… (3 okt): Animerad film av Linda Hambäck och Marika Heidebäck för de jättesmå barnen, med Nina Persson på sång och berättarröst. Och redan gjord även i en engelsk version, som ju är Ninas vanliga sångspråk.

Min så kallade pappa (10 okt): Ulf Malmros nya film, som är mindre galen komedi än vad han brukar syssla med. Enligt producenten som var på presentationen var detta något som utvecklades under produktionens gång vilket ju är rätt intressant, att de liksom märkte att berättelsen var mer drama än komedi. Vera Vitali i huvudrollen, henne gillar jag! Och Ulf Malmros brukar ju leverera.

Hallonbåtsflyktingen (10 okt): ”En komedi om en svensk man fångad i en finsk kropp”, regisserad av Leif Lindblom. Jonas Karlsson spelar finnen Mikko, som hatar allt som är finskt och vill vara svensk, och som på något sätt byter identitet med svenske Mikael som tröttnat på den ”jävla svenska lagomheten”. Baserad på en finsk succeroman, och det ser roligt ut, det måste jag säga. Och jag gillar Jonas Karlsson, han är bra på så många olika roller, både komiska och typ psykopater. Och Josephine Bornebusch (i en märklig brun frisyr som ser lite overklig ut) är med, hon är ju också bra på både humor och allvar.

American Burger (17 okt): Svenskproducerad skräckkomedi på amerikanska. Mycket parodi och mycket blod och slafs verkar va upplägget här. Ser crazy-kul ut, även om det kanske inte är riktigt min kopp te. Och svenske Fredrik Hiller är med, han som regisserar zombie-filmen Zon 261. Det är kul med genre-nördar i lilla Sverige!

LasseMajas Detektivbyrå – Skuggor över Valleby (17 okt): Även denna barnfilm ser väldigt visuellt kreativ ut, vilket jag gillar skarpt. Förutom detta vet jag inte så mycket om LasseMajas detektivbyrå, men böckerna och de tidigare filmerna är tydligen väldigt populära. Och Ika Nord, ni vet gamla Ika i rutan, spelar konsttjuv i klassisk mimar-look med banditmask och allt!

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron (14 nov): Man känner direkt igen Roy Anderssons karaktäristiska, surrealistiska, stil. Filmen består av 39 scener, alla inspelade i studio, och alla med den typiska Roy Anderssonska färgskalan. Han har ju en fascinerande arbetsplats på Sibyllegatan i Stockholm, där han både har kontor och spelar in hela sina filmer. Jag var där en gång! Och fick en liten liten glimt av studiobygget, såg till exempel en halv spårvagn som stod där. Det kändes stort. Och visst angränsar det nästan till konstfilm ibland, och inte förstår jag alltid vad han menar i sina scener, men jag gillar verkligen Roy Anderssons egensinnighet, och att han verkligen gör sin egen grej. Denna måste man se i höst. (Klippet är ingen trailer, utan en scen från filmen)

Tjuvarnas jul – Trollkarlens dotter (14 nov): Mera sagolik barnfilm, i denna långfilmsuppföljare till julkalendern Tjuvarnas jul. Som jag inte såg, men det ser ju julmysigt ut detta. Och Gustaf Skarsgård spelar en trollkarl med piratlook.

Flugparken (nov/dec): Kristian, en känslig kille som spelar hockey, är misslyckad som alfahanne men samtidigt präglad av omklädningsrummens härskartekniker. När hans bästa vän försvinner förändras allt. Regissören Jens Östberg har gått från dans och koreografi till film, och säger att filmen bland annat tar upp frågor om könsroller, men också brott och straff. Föredömligt oavslöjande teaser-trailer! Kommer tävla om bronshästen på Stockholms filmfestival, och är en av minst två filmer som Sverrir Gudnason spelar med i under hösten.

Gentlemen (5 dec): Sverrir Gudnason-film nummer två! Mikael Marcimains filmatisering av Klas Östergrens roman är den svenska film jag ser mest fram emot under hösten, väldigt mycket för att den ser så väldigt filmiskt mäktig ut. Mikael Marcimain sa själv att filmen också är en kärleksförklaring till själva filmkonsten, och det ser ju verkligen ut som en storfilm. Och det är ju snyggt med folk som röker i svartvitt. Och Magnus Kreppers lite hesa röst ger en mäktig känsla i trailern, trots att jag inte vet vad han snackar om.

Sune i fjällen (19 dec): Sista Sune-filmen, och den blir säkert en succé precis som de andra.

Micke och Veronica (25 dec): ”Relationskomedi i skärgårdsmiljö”, med David Hellenius och Izabella Scorupco. Njäe. Det kanske blir lite kul, men det sista man kan säga om detta är att det verkar särskilt originellt.

Dokumentärer med premiär hösten/vintern 2014

Om våld (15 aug): Göran Hugo Olsson är tillbaka med en ny dokumentär (som redan haft premiär!) baserad på material från Svt:s arkiv, den här gången handlar det om uppgörelsen med kolonialismen på den afrikanska kontintenten på 60- och 70-talet. Jag gillar Göran Hugo Olssons karaktäristiska stil, där musiken spelar stor betydelse – jag associerar lite till känslan i Kobra på Svt Hans förra film Black Power Mixtape, också baserad på arkivmaterial, var verkligen sevärd.Om våld får olika språkversioner i olika länder – den engelska versionen har Lauryn Hill som berättare, den svenska Shima Niavarani, och en spansk version har Gael Garcia Bernal.

Om Våld trailer 140606 from Story AB on Vimeo.

Camelen (22 aug): Dokumentär om Sveriges Radios mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén, som väcker starka känslor hos lyssnarna. Kan säkert bli intressant, men jag fattar fortfarande inte varför filmen heter Camelen, dessutom med C?

Tusen bitar (5 sep): Den förhandsomtalade dokumentären om Björn Afzelius, som ska vara ett väldigt personligt och utlämnande porträtt. Filmarna Magnus Gertten och Stefan Berg har fått tillgång till ett rikligt arkivmaterial och intervjuat massor med människor som stod Afzelius nära, och säger att de ”inte gjort ett hyllningsporträtt utan en allmänmänsklig berättelse”. Själv har jag ingen annan relation till Björn Afzelius än att han fanns bland Wiehe-plattorna i min pappas skivsamling – och ärligt talat är ju Tusen Bitar en rätt kackig låt – men med tanke på hur stor han var så är det klart att man blir lite nyfiken.

Jag är fan en Panter (13 sep): Dokumentär om aktivistgruppen Pantrarna som bildats för att rusta upp förorten, i Biskopsgården i Göteborg. Filmarna sökte finansiering utan resultat och jobbade istället som personlig assistent på dagarna och klippte på nätterna, för att få ihop sin film.

Långt från Jordbro (10 okt): Sjunde filmen i Rainer Hartlebs Jordbro-serie, där han följt ett antal personer i Jordbro sedan 1972. Den här filmen handlar om Jordbro-barnens barn, och utspelar sig alltså Långt från Jordbro…

Vive la France (hösten): Dokumentär om hur öarna i Franska Polynesien påverkats av de franska atombombstesterna. Bara trailern gjorde att ens tro på mänskligheten blev mindre.

Tiden är en dröm, del 2 (21 nov): Dokumentär om Sverige under industrialismens tidevarv, baserat på arkivfoton.

Jag ser dig (29 sep): Dokumentär av Sylvelin Måkestad om den blinda tjejen Rena, som vägrar bli offer och som vågar bryta nya marker. Sveriges första digitalt syntolkade film!

All we have is now (24 okt): Skådisen Alexandra Dahlströms gör sin första långfilm, efter ett antal kortfilmer och musikvideos. I filmen har hon följt tjejerna i punkbandet Vulkano. Enligt producenten Göran Hugo Olsson är detta något av det bästa han sett. Helt klart svårt att se från denna lilla teaser, men vi får väl hoppas han har rätt! (bra sätt att skapa nyfikenhet om inte annat)

 

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.