Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat

Keep on Walking

De i särklass minst populära inläggen på den här bloggen är de när jag gafflar om reklamfilm. Men med en dåres envishet ångar jag ändå på med de filmer jag tycker om.

Varför?

För att i de flesta fall är ilskan och avskyn man känner inför reklamfilm befogad. Idéer som kanske till en början var riktigt vassa har kokats ner till en osmaklig sörja, kryddad med konsensus och ängslan. Resultatet vi ser är nästan alltid en urvattnad kompromiss som är tänkt att tilltala alla, men som istället inte tilltalar någon. Man känner sig idiotförklarad. Man hatar produkten de vill sälja. Men lik förbannat konsumerar man den ändå vilket föder självförakt, en urholkad själ och en lite för tunn plånbok.

Men.

I det här fallet tycker jag att allt stämmer. Det är en enkel idé med fantastisk scenografi. Det är ett skarpt och välskrivet manus. Musiken sitter som en smäck och Robert Carlyle levererar med utsökt tajming på sin breda dialekt.

Enligt uppgift satte han den 5 minuter långa monologen på andra tagningen.

Respekt.

1 COMMENTS

  1. Håller med på alla punkter. Så sjukt bra film (för att vara reklam). Jag använder den ofta som ett exempel på hur man måste jobba hårt med sitt manus för att lyckas. Många chefer (oftast äldre män i slips) tror att man kan göra sin filmade presentation från höften. "-det där fixar ni redigeringen" Yeah right!

    P

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".