Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat Serier & TV

Magicians – En serie att älska och hata

magicians

Vissa serier älskar man. Vissa serier hatar man. Vissa serier, så som serien The Magicians, kan man inte riktigt sätta i någon av de facken. Den är som någon sorts Schrödingers katt, både där och inte på samma gång. Den kan helt enkelt inte bestämma sig för om den ska vara riktigt bra, eller riktigt dålig. Jag har precis sett klart första säsongen och kan inte heller riktigt bestämma mig. Jag försökte sälja in den till en vän, men det gick sådär kan jag säga. Konversationen gick ungefär så här:

Jag: ”Åh, du måste se serien Magicians!”

Vän: ”Okej, kul. Så den var bra alltså?”

Jag: ”Ja! Eller.. jo, det var den nog. Eller inte kanske. Hmm.. Jo men den var nog bra. Se den.”

Inte mitt bästa ”sales pitch” om jag får säga det själv, och jag tror inte att min vän sprang hem för att se den direkt. Vilket han borde, tror jag i alla fall. Ni förstår nog att jag är ordentligt osäker på seriens kvalitet vid det här laget. Jag tänkte nu försöka sätta fingret på vad det är som gör den här serien bra/dålig, så bare with me om ni är intresserade eller rent av sitter hemma med samma kval.

Deppiga Quentin och gnälliga Julia.
Deppiga Quentin och gnälliga Julia.

The Magicians är baserat på en boktriologi och figurerar kring Quentin (Jason Ralph), en nördig kille med lite många äss i rockärmen. Han gör korttrick och umgås med sin bästis, Julia (Stella Maeve), och hennes pojkvän. Han åker in och ut från behandlingshem och är ordentligt deprimerad. Det enda som hjälper honom är hans böcker om den magiska platsen Fillory (tänk Narnia). En dag hamnar han och Julia på en skola för magiker. Skolan heter Brakebills och är en typ av Hogwarts, fast för unga vuxna. Quentin kommer in, men inte Julia. Hennes minne rensas och hon kastas ut på gatan, medan Quentin får påbörja sin magiska utbildning.

Ungefär här började jag tappa intresset. Fillory och Brakebills är jättefåniga namn. Quentin är en riktigt dålig berättare och Ralph kunde nog inte ha presterat sämre. Julia gnäller hela tiden och magikerna gör konstigt fingerrörelser när de trollar. Ett riktigt sömnpiller med andra ord.

Men så hände något.

Jag ryser lite när jag tänker på allt tufft och rått som den här serien ger, och det är verkligen skurken som räddar allt. The Beast.

Bara för att man är ondskan personifierad behöver man inte sakna humor.
Bara för att man är ondskan personifierad behöver man inte sakna humor.

Scenen där the Beast gör entré ändrar allt. Den är så snygg och så lågmäld och så rå att ingen går oberörd. Man vill ha mer. Mycket mer! Det är här serien glänser. Man förstår hela tiden att något stort är på gång och det bara ligger där och väntar på att du ska slappna av. Det är då den tar dig. Den slår dig hårt i magen och lämnar dig sedan med en sur smak i munnen.

Var Magicians faller, däremot, är tyvärr nästan överallt annars. Ni som har läst mina tidigare verk vet vid det här laget att jag är mest av allt intresserad av karaktärerna och deras beskrivningar och egna resor. Här känns det som att alla karaktärer är djupa som hav, men på grund av de dåliga porträtteringarna blir de tyvärr papperstunna. Det känns som att de hastar förbi för att föra handlingen vidare, och till slut så blir vi lämnade med karaktärer vi inte känner något för och därför knappt bryr oss om. Inte ens när de blir brutalt våldtagna, eller förlorar sin livs kärlek. Det är som att man får se omslaget på boken men sedan bara läsa baksidan.

Karaktärer utan det där lilla extra.
Karaktärer utan det där lilla extra.

Det finns en humor i serien som egentligen är ganska briljant. En ärlighet och en självdistans som balanserar väl med mörkret. Tyvärr är den dock så dåligt levererad att den faller innan vi hinner dra på smilbanden. Sen är det smeknamnen de ger varandra. Jag tror att det är för att det ska ge en lite coolare känsla, men jag vill bara dra åt mig skämskudden.

Tyvärr finns det även många plot holes och saker som kan vara störande för en analyserande tittare. Ologiska saker, som att det verkar som att man bara kan knalla in på Brakebills obemärkt, trots att skolan ska vara skyddad av besvärjelser. Och att dessa ungdomar tar sig an det ondaste som finns, när det jobbar mästermagiker bara några rum bort. Sen känns väl supernörd/hjälte-grejen redan gjord?

Trots allt jag ogillar med den här serien kan jag konstigt nog rekommendera er att se den. Ni kommer att vilja se mer! Jag känner att jag längtar efter nästa säsong och kommer nog att börja läsa böckerna vid tillfälle. Förhoppningsvis är de lite mer beskrivande än filmatiseringen.

Hela första säsongen av The Magicians finns tillgänglig på HBO Nordic.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En biolog som vill känna sig invigd och därför alltid letar efter detaljer och dolda budskap. Älskar riktigt bra karaktärsbeskrivningar men hatar övertydlighet. Har även en förkärlek till Will Ferrell och tecknat.