Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Onyanserat

Manschettbrott och produktplacering

White Collar 2

Alltså, jag har ju snöat in lite på det här med produktplacering. När man blivit något mera medveten om fenomenet är det svårt att åsidosätta den blicken när man tittar på tv eller film. Och ibland räcker det med att vara reflekterande människa för att upptäcka de exponeringar publiken utsätts för.

Jag har också, God forbid, snöat in på serien White Collar. ”Snöat in” är egentligen en överdrift, jag har helt enkelt börjat använda serien som bakgrundsbrus – att ackompanjera min matlagning, mitt skrivande eller annan dylik livsuppehållande och samtidigt vardaglig verksamhet. Serien är egentligen rätt medioker, men innehåller samtidigt någon oförklarlig ingrediens som gör att jag ändå tittar vidare. White Collar handlar om hur den fängslade mästerbedragaren Neil Caffrey (Matt Bomer) börjar jobbar för FBI. Som ”kollega” och övervakare har han g-mannen Peter Burke (Tim DeKay), tillika den ende som lyckats fånga skojaren Neil. De utgör ett omaka par som under seriens gång utvecklar en bromance. ”White collar” refererar i det här fallet till en mera ”sofistikerad” typ av brott, såsom konstkupper, förfalskningar och ekonomisk brottslighet. Att jämföra med den mer råa sortens kriminalitet i form av blue-collar crime. Fristående intriger i varje avsnitt varvas med en grundstory om Neils jakt på flickvännen Kate (Alexandra Daddario).

White Collar
Neil och Peter.

Ni behöver verkligen inte se den här serien. I dessa dagar finns det verkligen annat att lägga sin tid på. Men, som sagt, som bakgrundsbrus fungerar den prima. Och precis som att det inte går att göra sig omedveten om produktplacering när man väl blivit medveten, är det också omöjligt att inte betrakta kulturen med med en viss typ av glasögon när man blivit någorlunda genusmedveten. White Collar är ett haveri vad det gäller skildrandet av könsidentiteter, främst kvinnorna, men även männen framstår i all sin platta och klichéspäckade prakt. Utöver att varje kvinna betraktas som en utsökt maträtt att konsumera – varenda en av dem överensstämmer givetvis strikt med gällande skönhetsideal – är relationen mellan Peter och hans fru Elizabeth (Tiffani Thiessen som spelade Valerie i Beverly Hills, 90210) fullkomligt makaber i sitt sätt att göra kön.

Allt det här åsidosatt fortsätter jag titta. Serien har också nått hyfsad popularitet i Staterna och är inne på sin femte säsong. Jag har än så länge bara sett första. Till ursprungssaken: ett stort bilföretag har placerat sin bil i produktionen, Peter kör den under hela första säsongen. Det där bilföretaget som grundades av den där kontroversielle herren som utvecklade löpandebandprincipen. Inte nog med att bilen figurerar i bild, fordonets specifika produktegenskaper redogörs för också i repliker. Det här är en förhöjd nivå av produktplacering, varumärket inte bara exponeras, utan byggs också in i manus.

Skärmavbild 2014-04-19 kl. 14.41.02

I första säsongens femte avsnitt börjar en av scenerna med att kameran stiger från vägbanan och visar bilens grill samt varumärket. I bilen sitter Neil och Peter. Peter kör rätt slarvigt och Neil påtalar detta i sin oro över att Peter ska köra in i fordonet framför. Peter nämner då den specifika bilmodellen och påtalar att den har en funktion som gör att den bromsar av sig självt när den kommer för nära ett annat fordon – eller antagligen vilket annat föremål som helst.

Döda vinkeln

I första säsongens nionde avsnitt figurerar bilens produktegenskaper igen. Neil är återigen orolig för Peters slarviga bilkörning och varnar för ett fordon i döda vinkeln. Ingen fara, återigen, denna bilmodell har en funktion som gör att den varnar för bilar i förarens ”blind spot” genom en lysdiod på backspegeln.

Allt det här ”är väl som det är”. Problemet är att det känns som att Peters bilkörning inte alls överrensstämmer med hans personlighet i övrigt. Visst finns det ordnade människor som ballar ur bakom ratten, men det känns inte riktigt trovärdigt här. Sedan kan det ju visserligen vara så att Peter ”har råd” att slarva eftersom denna bilmodell uppenbarligen sköter mycket av körningen automatiskt – i sådana fall har ju i alla fall produktegenskaperna framgått i all sin tydlighet, även om det upplevs oförblommerat osnyggt.

Nu vet ni det. Och jag fortsätter givetvis titta. Varför vet jag inte riktigt.

Säsong 1-3 av White Collar finns på Netflix.

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *