Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Onyanserat

Onyanserats årslista 2016 – Jonas

2016-kopia

Insomnia. Där ligger nyckeln till mitt obscent omfångsrika TV-serietittande.

Förra året började jag även använda en app för att hålla koll på mitt knark. Med TV Show Time får jag reda på när nya avsnitt finns tillgängliga och jag prickar av efter tittande så att jag vet att jag sett något (vilket kan vara lite diffust när man väl gubbdäckat i soffan). Jag har sisådär 60+ serier att hålla reda på så appen är ett närmast ovärderligt redskap nu. Statistik som att jag just nu ägnat 11 månader, 9 dagar och 7 timmar till TV-serietittandes under mitt liv är kanske inte lika ovärderlig, men det är lika kul som skrämmande kuriosa om inte annat. För att hinna ikapp i mitt nuvarande tempo krävs det ytterligare 2 månader, 6 dagar och 9 timmar när jag sett klart de där 1873 avsnitten som fortfarande är osedda. Men listan fylls ju på och på och på, så det kommer ta sin tid det här.

Som tur är håller dagens TV-serier oftast en hög kvalitet. Producenter flyttar resurser snabbt från film till TV då det är där tittarna finns numera. Att hålla koncentrationen uppe en hel film verkar inte folk fixa längre så TV-serie som format är svårslaget. Och med A-skådisar och vassa manusförfattare är det onekligen TV-serier som har den absolut ljusaste framtiden just nu.

Men framtiden är en sak, 2016 är något annat. Här är några axplock från det gångna TV-serieåret.

Årets scen

Wow. Ni har väl inte glömt årets i särklass svettigaste scen? I Game of Thrones säsong 6 episod 9 utspelade sig the Battle of Bastard, med en svinig upptakt signerat fähunden Ramsey och därefter en strid lika kaotisk som välregisserad att jag sidsteppade vilda hästar och duckade för yxor och pilar hemma i vardagsrummet. Här kan ni återuppleva scenen i tre delar. Ståpäls.

Årets kickass

farah-black

Farah Black (spelad av Jade Eshete) i Dirk Gently’s Holistic Detective Agency är en oberäknelig, brute force som man gärna har med i en fight. Om hon är med i mitt lag vill säga.

Årets hejdå

root

Person of interest avslutades med sin femte säsong, och även om precis alla karaktärer verkade komma direkt från modellkarriär med perfekt hy och tillrättalagt hår bjöd serien på en hel del tankeväckande avsnitt. Och jag kommer sakna Root, den coolaste mördarhackern i hela världen.

Årets psykopat

negan

“Do not let me distract you, young man” säger Negan till Carl vilket ju är lättare sagt än gjort när galningen Negan går runt med sitt blodtörstande baseballträ Lucille. The Walking Dead lyckas verkligen hålla liv i de levande och odöda ännu en säsong, mycket tack vare den briljanta skådespelarinsatsen av Jeffrey Dean Morgan.

Årets syntax error

404

Något kompilerade verkligen inte som det skulle när säsong 2 av Mr. Robot producerades. Istället för magi, förvirring. Röstar på format C:/ på den serien nu.

Årets nostalgi

stranger-things

Stranger Things är verkligen fullspäckad med härliga 80-talsreferenser som bara är att pricka av för en som växte upp då. Serien har betydligt fler kvaliteter än så (fint skådespel, spännande handling), men nostalgin gjorde att jag och nog många andra hyllar den kanske lite för mycket. En serie med ett gäng som spelar Dungeons & Dragons i källaren kommer dock alltid ha full pott hos mig.

Årets bästa

quarry

Det kom många bra nya serier i år, men om jag måste säga en så är det Quarry. I ett fulsnyggt 70-talsskimmer skapas en obehaglig stämning när en desillusionerad Vietnam-soldat försöker anpassa sig till verkligheten. Det är en mustig kombination av extremt våld och gripande drama. Varning för framförallt en otäck scen, och då är jag mer avtrubbad än de flesta.

Årets tröjor

pablo-escobar

Det finns mycket att gilla med Narcos. En sak som jag gillar är Pablo Escobars alla tröjor som Wagner Moura bär upp fint med sin ståtliga ölmage. Tröjorna ser väldigt generiska ut, ofta med något emblem som för tankarna till en hitte-på-golfklubb eller ett låtsasuniversitet eller så. Precis sådana man hittar hundratals på Ullared kan jag tänka.

Årets soundtrack

En annan serie som rockade under året var självklart Westworld. Älskade det mesta med den, men grädden på moset var när några absoluta favoritlåtar inkorporerades i avskalade westernversioner; A Forest av The Cure och Something I can never have av Nine Inch Nails. Originalen är givetvis bäst, men A for effort.

Det här missar jag inte under 2017

Det är med skräckblandad förtjusning jag ser framemot följande släpp under 2017:

  • Twin Peaks säsong 3: Att följa upp dvärgar som pratar baklänges, FBI-agenter som gillar körsbärspaj och annan märklig mystik sisådär 27 år senare kan mycket väl bli ett gigantiskt magplask. Men titta kommer jag.
  • Blade Runner 2049: Om nu inte 27 år räcker tycker ni, testa en remake på världens bästa Blade Runner 35 år senare. Förvisso säger vettiga människor som vågat sig på att se trailern att det verkar mycket lovande, men jag väljer att leva med min skepticism ett tag till.
  • Alien: Covenant: Ännu en saga som är helig för mig. Jag litar inte det minsta på att detta kommer bli bra efter debaclet med Prometheus, men ingen blir gladare än jag om jag har fel.

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.