Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat

Onyanserats favoritfilmer – 2002

Christians val

Punch-Drunk Love

Christian säger: ”Paul Thomas Anderson är en av vår tids absolut bästa regissörer. I Punch-Drunk Love visar han att han kan göra en väldigt liten historia intressant, gripande och vacker. Vi får heller inte glömma att han lyckas framställa Adam Sandler som en riktig skådespelare. Ren klass!”

Christophers val

Bowling For Columbine

Christopher säger: ”Vare sig du håller med om Michael Moores budskap eller inte, så kan du aldrig förneka effektiviteten i Moores filmer. I mitt tycke den absolut bästa av hans ”dokumentärer”.

Alex val

Bubba Ho-Tep

Alex säger: ”Bruce Campbell spelar åldrad Elvis Presley  som bekämpar tusenårig mumie som slukar pensionärers själar på ett ålderdomshem i Texas, till sin hjälp har han en svart man med JFK’s hjärna och en rollator… kan det bli mer underhållande? Skulle inte tro det!”

Måns Lindéns val:

Guds Stad

Måns säger: ”En film som med bultande hjärta och glimrande teknik sveper med dig på en fantastisk, brutal och känslomässig resa upp på kullarna och ner i den undre världen, i Rios allra dekigaste favela. Filmen påminner om ”Maffiabröder” i sin struktur med tillbakablickar, drivande berättarröst och hisnande kameraarbete. Ett av 2000-talets första mästerverk. Se den.”

Ingrids val:

Tala med henne

Ingrid säger: ”Tjurfäktning, balett och känsliga män. Det här är en mustig och hjärtskärande historia, med fantastiska skådespelarinsatser. Pedro Almodóvar gör återigen en i grunden skruvad historia som ändå på ett storartat sätt skildrar allmängiltiga känslor som kärlek, svartsjuka och vänskap.”

Måns Lindmans val:

The Pianist

Måns säger: ”Det vackra är fult och vemodigt. Det hårda är mjukt och transparent och i centrum står ett hjärtslitande människoöde som är både varmt och innerligt. Aldrig har väl så många motsägelser verkat i en sådan perfekt symbios som i detta cineastiska mästerverk av Polanski. Tittaren bjuds på en 2,5 timmes lång emotionell berg och dalbana av hopp och förtvivlan där varje scen är en egen historia. The Pianist är viktig, verklig och visuell och får aldrig falla i glömska.”


3 COMMENTS

  1. Av ovanstående filmer jag sett är det egentligen bara Bowling for Columbine som är en favorit för mig. (Har inte sett Punch-Drunk Love eller Bubba Ho-Tep, men jag lägger härmed till dem i att se-högen.) Andra favoriter från 2002 är Être et Avoir, L’auberge espagnole, Lilja 4-ever, Rabbit-Proof Fence och Secretary.

  2. Kan ni inte lägga upp en poll så vi läsare får visa vem av er vi håller med?

  3. Står mellan Ingrid och Måns Lindman.
    Ojämförliga.
    The Pianist är allt Måns skriver och allt jag önskar av en riktigt bra film.
    Tala med henne har den där faktorn som inte går att upprepa. Trots sin enkla historia så lämnar den en känsla av att saker är allt annat än enkelt. Almodóvar har en hemlighet och jag tror aldrig vi kommer veta exakt vad den är. Bara bevittna.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Wannabe rockstjärna som älskar amerikansk independent och blir uttråkad av actionrullar. Önskar att jag hade fått regissera Knubbigt regn.