Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Onyanserat

Onyanserats oslagbara tips inför filmfestivalen

onyanseratfilmfest

Idag börjar Stockholm Filmfestival – klockan 18 börjar invigningsfilmen 12 Years a Slave (som Emil redan recenserat här), av hyllade Steve McQueen, rulla . Och sen rullar det på – flera hundra filmer i olika sektioner under 12 dagar, så man kan ju lätt bli matt av att försöka planera och välja bland alla möjligheter. Därför har vi valt ut några punkter var som vi inte tycker ni ska missa – eller som vi själva inte vill missa. Onyanserats oslagbara tips inför Stockholm Filmfestival helt enkelt!

Ingrid tipsar:

Xavier Dolans fjärde film Tom at the Farm  vill jag absolut inte missa. 24-åringen från Québec har redan gjort tre långfilmer innan denna, och alla har visats på Stockholm Filmfestival. Alla har också gillats skarpt av mig – jag drog ju till med en 4,5:a i betyg till hans senaste Laurence Anyways (fegade ur, det borde så klart ha varit en 5:a). Den här gången verkar han ha gjort en fulare film, det är till och med svårt att se att det är Xavier på de bilder och klipp från filmen som jag sett (han spelar nästan alltid själv i sina filmer), men man kan nog vara säker på att han inte har lämnat det visuella åt slumpen den här gången heller. Dessutom är kanadensisk franska så underbart fulsnyggt.

Precis som Embla har jag tänkt se indieälsklingen Jim Jarmuschs Only Lovers Left Alive. Vampyrer, Tom Hiddleston och Tilda Swinton – kommentar överflödig.

Kanske är det ett överflödigt tips, med tanke på hur omtalad och hyllad den redan är, men 12 Years a Slave är given för mig. Det är det tredje samarbetet mellan regissören med det mäktiga namnet (Steve Mc Queen) och den fantastiske skådisen Michael Fassbender, och är en skildring av slaveriets råa verklighet. Om man så bara blir hälften så tillsopad som man blev av Shame (SFF 2011) så lär det bli en minnesvärd filmupplevelse.

Sedan brukar jag gå efter devisen att jag kollar vilka tider jag kan gå, och helt enkelt väljer film utifrån det. Eftersom filmerna bara beskrivs med några rader i programmet, och man ändå inte har hört talas om de flesta innan, så är det en perfekt möjlighet att upptäcka något man annars aldrig skulle se på bio!

 Embla tipsar:

Jag har tre måsten, såna där som gör att jag kommer ställa in bröllopsinbjudningar, första titten på kompisen nya bebis och ringa mig sjuk till jobbet. Fifth estate är en brittisk thriller med Benedict Cumberbatch (målet under 2013 måste bli att kunna stava hans namn utan att tjuvkolla på google) som Julian Assange. Jag har nog sagt alla nyckelord där som torde vara anledningar att titta. Escape from tomorrow ska vara en B-filmshyllning av rang där Disneys drömvärld plötsligt blir en mardröm. I’m intrigued. Only Lovers Left Alive är en ny film från en av mina favoritregissörer Jim Jarmusch. Jag hoppas på något i stil med hans gamla filmer, som Night on Earth, Mystery Train och Down By Law.
only lovers

Lindén tipsar:

Valfrihetens tyranni är förlamande. Jag vill som vanligt se alldeles för mycket och tiden är knapp. Mitt rekordår var 2005 då jag såg 49 filmer, men riktigt så många kommer jag inte hinna med i år. Helt klart är i alla fall att jag inte kommer missa Hideo Nakatas (The Ring) nya skräckis The Complex. Den här infon räcker gott för mig: ”en ung kvinna som störs av oljud från grannlägenheten. En dag hittar hon granngubbens lik och upptäcker att han försökt klösa sig in i hennes lägenhet.” Inga frågor på det va?

Sydkorea har länge varit ett favoritland för mig. Alltså, jag har ju inte varit där, men filmerna är ju i regel toppen. Hoon-jung Park har gjort filmen New World som handlar om en polis som under åtta års täckmantel lyckas ta sig till toppen av ett brottssyndikat. Alla som har sett Infernal Affairs förstår att den här filmen är ett måste.

Diskbänksrealism + Oscar Wilde: två totala motpoler möts i Clio Barnards The Selfish Giant och även om Panov förhöll sig ganska neutral i sin recension känner jag att det inte kommer hindra mig.

Mitt absoluta favoritspråk är den brasilianska versionen av portugisiska. Det räcker ofta för att jag ska välja en film från Brasilien, men Rio 2096 – A Story of Love and Fury verkar faktiskt vara något utöver det vanliga. Det är en animerad berättelse om Brasiliens historia som sträcker sig över flera hundra år och knyts samman av en episk kärlekshistoria. Med fyra olika nedslag i landets historia: 1500-talet då portugiser först kom till landet, 1800-talets slaverihistoria, 1970-talet under diktaturen och till sist framtiden år 2096 och kriget om vatten, har man spänt bågen rätt hårt. Antingen är det årets magplask á la Cloud Atlas eller så är det ett mästerverk.

Slutligen ska jag försöka se lite dokumentärer. Mirage Men ger en inblick i hur USA:s regering skapade myten om UFO:s för att dölja sanningen om de militära teknologier som man experimenterade med. Det visar sig att sanningen är mer fascinerande än någon av historierna man kokade ihop för att dölja den. Folkmyter, kalla kriget-paranoia, djurstympningar, hemliga stealthbombare. Jag och övriga foliehattar kommer bänka oss…

Christian tipsar:

Jag har redan tjuvtittat lite (pressvisningar) på några av festivalens filmer och trots att ingen film än så länge har rört om mig ordentligt så är jag övertygad om att det kommer att hända under kommande veckor.

Neil Labute sprängde sig in i mitt liv med sin debut In company of men, en mörk dramakomedi som satte Aron Eckhart på Hollywoods läppar. Uppföljaren Your friends and Neighbours var ännu bättre. Sen gick det tyvärr utför. Nu är Labute tillbaka med filmen Some Velvet Morning. Jag tror och hoppas verkligen att han är tillbaka i gamma god stil.

I dagens samhälle är det väldigt svårt att att komma med fräscha tankar till en film men festivalen ger mig en chans att göra det. Jag undviker programmet så gott det går och dyker in på en film så fort jag har tid. Det är det bästa tipset jag kan ge er.

rio_2096_a_story_of_love_and_fury_press
Rio 2096 – A Story of Love and Fury

Emil tipsar:

Jag måste återigen nämna invigningsfilmen, som redan nämnts ovan, 12 Years a Slave. Det är verkligen ett magslag till film som måste ses.

Jag vill också lyfta Robin Campillos Eastern Boys, som precis som 12 Years a Slave återfinns i tävlingskategorin för den 7,3 kilo tunga bronshästen – världens tyngsta filmpris. Det pratas om sexscenerna, och ja, de är explicita. Men mest intressant är skildringen av beroendeförhållandet i en sexuell relation som också innefattar ett monetärt utbyte. Och hur statusen hos parterna i detta beroendeförhållande kan växla. Även dagens Frankrike och migrationens villkor får sig en välbehövlig skildring. En varm film, men inte utan viss bitter eftersmak.

Svenska super-lågbudget-rullen Losers är en, sett till medlen som fanns till hands, fantastisk och dråplig skildring av arbetslöshet, drömmar och öde vildmark. Hela kalaset gick loss på 650 000 kronor. Att jämföra med Äta sova dö, en annan svensk film med lågbudget-feeling, som kostade 12 miljoner att färdigställa. Roligt, spännande och träffande i fin mix.

Sedan vill jag framhålla den otroliga Enemy, nyinsatt i festivalschemat. Såg den igår, är fortfarande skakis idag. Den bygger löst på José Saramagos bok Dubbelgångaren. Med Jake Hur-snygg-och-cool-får-man-vara Gyllenhall och av Denis Villeneuve. Den Denis som inte imponerade vidare på varken mig eller Ingrid med Prisoners. Men som i all fall imponerade djupt på mig med Nawals hemlighet. Är Jakey Boy på väg att bli för Denis Villeneuve vad Michael Fassbender är för Steve McQueen? – intressant samarbete att följa i så fall.

På festivalen finns ett segment som kallas Face2Face. Det innebär filmvisning och i anslutning till detta samtal med nyckelpersoner som varit involverade i filmen – mestadels regissörer. Publiken får ställa frågor. Jag tänkte pallra mig iväg och lyssna på Mattias Johansson Skoglund och Markus Marcetic, regissörer och manusförfattare till ovan nämnda Losers. Var det en värre inspelning än Apocalypse Now? Nä, antagligen inte, men jag är verkligen genuint intresserad av att höra hur de fick ihop det? Det är rätt många sådana här samtal, kika in här på programmet.

För fler tips kolla in vad jag skrev här direkt efter att programmet släpptes.

Christopher tipsar:

Som det stora Steve Coogan fanet jag är så anser jag det självklart att se Philomena. Coogan har skrivit manus och är producent. Jag finner det också spännande att få se honom i en roll där han inte bara är den tokige britten utan hoppas på en nedtonad ”The Trip- Coogan”. Filmen är baserad på en sann historia om en kvinna (Judi Dench) som åker till USA med en cynisk journalist (Coogan) för att spåra sonen som adopterades bort när hon var tonåring.

Jag kommer inte heller missa The Nun. Filmer om vidriga nunnor har jag älskat sedan jag såg Agnes av Gud med Jane Fonda. Och jag blir barnsligt förväntansfull på nunnemisär när jag läser: ”Suzanne är en ung kvinna som tvingas in i klosterlivet av sina föräldrar, eftersom hon som utomäktenskapligt barn förväntas gottgöra för sin mors synder”.

Vi ses i biomörkret!

losers
Losers

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.