Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat

Senna – Recension

”God gave me the race”

Det var förklaringen Senna gav till hur han, inte bara kunde klara av att slutföra utan även vinna Brasiliens Grand Prix 1991, trots det allvarliga växellådeproblem som innebar att han endast hade sexans växel till förfogande under de sista varven av loppet.

Senna är Asif Kapadias gripande dokumentär om världens främsta Formel 1-förare, Ayrton Senna som gav sitt liv till sporten han älskade. Han dog i en våldsam krasch i San Marino, endast 34 år gammal.

Filmen tar oss med bakom kulisserna och i ett unikt filmmaterial får vi uppleva både glädje och sorg, den infekterade relationen med sin främsta utmanare och stallförare, Alain Prost och politikens inflytande i sporten.

Vinna eller försvinna

Livet var aldrig enkelt för Ayrton. Han växte upp i ett mycket fattigt och våldsamt Brasilien och tog sig till Formel 1-världen i ung ålder där han fick starta i Toleman, det svagaste stallet av alla. Hans vilja, teknik och våghalsighet gjorde honom dock till en enastående förare som bara blev bättre när förhållandena var de sämsta tänkbara. Det fanns ingen som hanterade vått underlag som Senna och han slog snart alla tiders hastighetsrekord. Nykomlingen blev snabbt ett hot och när han skrev på för McLaren och blev stallkamrat med dåvarande mästaren, Alain Prost så började han att inse att sporten inte var så ren som han trott. Relationen blev med tiden så infekterad att Prost gång på gång anklagade sin stallkamrat att inte uppträda sportsligt. Det gick till slut så långt att Prost bytte stall till Ferrari.

Kommittén var ständigt emot de säkerhetsförslag och krav som Senna ställde för att han och hans kamrater skulle kunna utöva sin sport i trygghet. Eller ja, så trygga man nu kan bli när man manövrerar ett monster med närmare 1 000 hästkrafter. Senna blev upprepade gånger fråntagen titlar och vinster p.g.a. teknikaliteter som i efterhand visade sig vara väldigt diskutabla. Vid ett tillfälle blir han så förbannad och förnärmad att han reser sig och går ut från en förargenomgång, i ren protest. ”Den här sporten är bara politik och pengar” var ett ständigt statement från Senna. Han struntade i allt det där, han ville ju bara göra det hans hjärta brann för, köra fort och vinna!

Senna i sin klassiska Honda Marlboro McLaren

Till slut hamnar han i Williams, det rikaste stallet med de modernaste bilarna. Han är en seger ifrån att tangera den numera pensionerade Prost när bilen plötsligt får problem och med full hastighet flyger rakt in i väggen av däck och slås i spillror. Döden är omedelbar och idrottsvärlden har förlorat en av sina största personligheter. I hemlandet Brasilien råder landssorg och det lilla hopp, den lilla glädje i tillvaron som fanns för folket dog där på Imolabanan i San Marino den 1:a maj 1994.

Senna är en oerhört välgjord dokumentärfilm om en av idrottsvärldens mest osannolika karriärer. Det är också en mycket intressant inblick i spelet och intrigerna som pågår bakom kulisserna men mest av allt är Senna ett emotionellt personporträtt av en charmerande, något naiv ung man som älskade att tävla och som fick betala tillbaka sin skuld till Gud alldeles för tidigt.

Senna släpps på DVD och Bluray 20:e juli.

4 COMMENTS

  1. Väldigt sevärd! Men varför måste alla dokumentärer sedan The King of Kong ha en så tydlig hjälte och skurk? Hade kunnat handla mer om personen istället.

    En liten rättelse i recensionen, han dog på Imolabanan i Italien, inte San Marino (Däremot var tävlingen San Marinos Grand Prix, förvirringen ytterst förståelig). 

  2. Tack! Du har helt rätt. Senna dog givetvis inte i San Marino utan i Italien. Sorry for the confusion.

    Jag tycker väl inte att det är så mycket skurk och hjälte över historien. Båda förarna var galet tävlingsinriktade och hatade att förlora så till den grad att de inte längre kunde avgöra vart gränsen gick. En dålig kombination helt enkelt. Det finns ju mängder av moderna exempel på detta där man t.ex. plockat två av världens bästa fotbollsspelare för att kampera ihop men det fungerar helt enkelt inte. Personkemi är ofta viktigare än individuell skicklighet och visst lite mer om Senna som privatperson hade absolut inte skadat.

  3. Tänkte snarare på Jean Marie Balestre som målades upp som en person som inte levde för något  annat än att sätta käppar i hjulen för Senna och bumpa upp sin kompis Prost i resultatlistan. Låg  säkert en hel del i det men tycker det blev så krystat konspiratoriskt bara. 

    Vet inte varför man alltid i kommentarform låter så bitter, dokumentären var verkligen sjukt bra. 

  4. Samtliga scener med Prost och Senna skulle passa in under rubriken ”Pressad Stämning”. En annan sak; Sennas sorgsna ögon. Magiskt.

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."