Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Onyanserat

Summering av Way Out West

Way Out West 2013

Way Out West är över för denna gång, och det är dags för en summering.

För att förstå att festivalen verkligen tar film på allvar räcker det med att titta i programmet som innehåller över 30 filmvisningar. Många exklusiva filmer med både Sverige-, Norden- och världspremiärer, och med en bredd som imponerar. Allt från spelfilmer med action, drama och komedi till musikdokumentärer, videoinstallationer och kortfilm.

Det digra programmet ställde dock till med rejäla planeringsproblem för filmfantasterna. Jag hade exempelvis redan från början räknat med en språngmarsch mellan Monica Z på Capitol till filmen om Henric de la Cour på Hagabion, men då den förstnämnda startade senare än planerat fick jag dessvärre inse, i avsaknad av teleportör, att jag får se filmen om Henric någon annan gång. Den kommer på SVT framöver så det löser sig. Och förseningen av Monica Z berodde på att producenten fanns på plats och pratade lite innan filmvisningen, och sådant uppskattas förstås. Men ett tips till arrangörerna är att försöka lägga in mer luft mellan visningarna så att man kan se en film på ett ställe och hinna till ett annat innan det är försent.

Capitol
Capitol med sin murriga charm i dova höstfärger. Strax är salongen full.

Det är tredje året nu som film visas på Way Out West, och satsningen växer. Nytt för i år var The Bedouin Theatre, ett tält med orientalisk utsmyckning inne på festivalområdet, där delar av programmet visades. Bland annat såg jag Stone Roses-dokumentären där vilket i närhet av entusiastiska musikintresserade gav en härlig inramning. Om jag får önska ser jag dock gärna att tältet blir ännu större till nästa år och får ett mer normalt möblemang med stolar. Nu är det säkert skönt för de som får plats i det mjuka fluffet, men hellre att fler får uppleva film och att färre får träröv av att sitta på hårt golv.

Jag hade hoppats på att hinna se fler filmer på festivalen, det fanns väldigt många intressanta punkter i programmet, men här är de som jag mäktade med till slut (titlarna är länkade till mina recensioner):

  • Frances Ha: mycket charmig film om en färgstark kvinna i svartvitt.
  • Dollhouse: något störig ungdomsfilm utan direkt tyngd och med en märklig final.
  • Interior. Leather Bar.: utmanande film i läderbögsmiljö som ifrågasätter konventioner.
  • The Stone Roses – Made of Stone: strålande dokumentär om det brittiska bandet serverad med stor portion humor.
  • Monica Z: högst troligt den bästa, svenska filmen 2013 när vi summerar filmåret.
Edda Magnason som Monica Z.
Edda Magnason som Monica Z.

Det verkar också som fler och fler börjar upptäcka vilket filmgodis det bjuds på, det var fulla salonger på de visningar jag var på och i Monica Z:s fall var det hundratals som tråkigt nog fick vända i dörren. Men det är ett kvitto på att de ansvariga gör något rätt, levereras hög kvalitet kommer publiken oavsett om det gäller film eller musik.

För mig är Way Out West numera främst en filmfestival, och jag ser framemot nästa års upplaga redan nu.

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Synthare och Arsenal-fan som bygger webbar till vardags. Föredrar intresseväckande dialog före explosioner, och gäspar vanligtvis när det blir för mycket action såvida det inte sker i rymden. Tycker Totoro är det gulligaste djuret som någonsin fångats på film.