Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Onyanserat

SVT:s höstutbud

Skärmavbild 2014-08-19 kl. 19.23.48

Få saker är väl så väl lämpade som termometer i anus på samtiden som SVT:s stora höstpressdag. Så om ni vill veta (nästan) ALLT om just samtiden, och kanske SVT:s nysatsningar inför hösten, är det bara att fortsätta läsa.

SVT påtalar det själva: det är ett förändrat TV-landskap vi står inför. ”Utmaningar”, som förändringar och paradigmskiften kallas på bizniz-lingo. För SVT innebär det rent praktiskt fler nya program i det där märkliga blandformatet SVT Flow – tablålagt möter SVT Play, och program i munsbitslängd (15 minuter). Det linjära TV-tittandet är uppenbart på dekis och webb-TV på frammarsch. ”Nu är krisen här”, som DN basunerade ut (2014-08-11).

Hannah och amanda
Syskonvärvning till SVT.

Rent kvalitativt har det väl inte betytt så där jättemycket, även om det finns ett uppskattat driv i de program som produceras för Flow. Tanken är väl att formatet också ska konkurrera med sådana tjänster som YouTube. Den här nya generationen kan uppenbarligen bara koncentrera sig i korta perioder i ett allt mer fragmentiserat medielandskap. De antas i alla fall kunna fokusera länge nog för att uppskatta program som Modellflickor, Bathinas skilda världar, Taxi, Ginas värld och Ett härligare liv med Hannah och Amanda. Man vet att licenspengarna jobbar hårt när relevanta programledare som Hannah Widell och Amanda Schulman värvas. Visst är Hannah kompetent, otvivelaktigt, men personligen tycker jag att dessa kronor kunde ha lagts på manus och manusförfattare. Realitytrenden från förra seklets slut verkar uppenbarligen inte ha lagt sig, på långa vägar. Taxi framstår däremot som hyfsat intressant. En relationskomedi som utspelar sig i baksäten på taxibilar, med det neurotiska paret Alice (Jennie Silvferhjelm) och Magnus (Anders T Olsson). Manusbaserat och fiktivt, hör och häpna. Woody Allen-vibbar någon?

Modellflickor verkar vara samma grej som Modellpojkar. Modellerna, Linnéa Hellbom och Therese Fischer, står i foajén på TV-huset, innan vi blir insläppta. De slås bara i kvinnlig längd av Eva Beckman. Hur lång är hon egentligen? Det brukar ju vara tvärtom när det gäller folk på film och TV, men den regeln kanske bara gäller Hollywoodstjärnor. Trailern innehåller i alla fall en Teresa Fischer som lite så där, i ett snyggt urval av produktionen, hävdar att ”Sverige alltid känts för litet för mig”. Kontrovers, kontrovers. Kanske kan vi också få lite åsikter om den inbillat svenska företeelsen Jantelagen. Uppenbarligen den största politiska utmaningen vi står inför, viktigare än klimatförändringar, krig och fattigdom (källa: populära bloggar). Och det är även ett tillfälle för public service att visa nakna bröst – vadå, det är ju så där det ser ut, det är verkligheten.

Bathina
Bathinas skilda världar

Bathinas skilda världar handlar om Bathina Philipson som växte upp i förorten med syriska föräldrar och sedan tog steget in i överklassen genom giftermål. Mannen är en tät nisse, äldre – och fulare än Batina själv, men det kanske är underförstått. ”Jag föll för honom direkt, för hans pondus och det liv han kunde erbjuda mig.” Jaha, här hymlas det inte, men det finns säkert kärlek där någonstans. Om inte annat brukar den ju växa fram med tiden. Fokus verkar ligga på skillnader: se så olika det här är jämfört med det här. För alla som tycker att klasskillnader är ett ”skojsigt” och välkommet inslag i vardagen.

matslaget-bert-jpg
Ett matlagningsprogram med Bert.

I TV-husets foajé skär också Bert Karlssons röst genom all typ av mingelmummelljud som vore han den manliga motsvarigheten till Nanny Fine. Han skäms minsann inte för sig. Så genuin och antielitistisk så. Det är bara ta efter ni som har entreprenördrömmar. Om ni också först måste starta ett rasistparti – nä, Bert, jag glömmer aldrig – eller göra big bizniz på asylboende låter jag vara osagt. Det är något matlagningsprogram han ska delta i. Jag blundar och håller för öronen när trailern drar igång. Faktiskt inte på grund av Berts synder, utan för att det är just ett matlagningsprogram med något slags tävlingsmoment. Varför det avsätts licenspengar till att göra PR för Bert övergår mitt förstånd. Snart kanske vi också får se Jimmie Åkesson i någon myzig TV-show: ”Jimmies Sverige” – en fördjupning i husmanskost och folkdräktsmönster.

Gina Dirawi ger sig ut på resa i Ginas värld. I broschyren vi får, med info om höstens program, syns hon på bild med Felicia ”Snoop” Pearson från The Wire. En av TV-historiens märkligaste rollkaraktärer. Personligen tänker jag se just det avsnittet i alla fall. Dirawi är frispråkig så det kan nog bli ett ganska kul  detta.

Cecilia
Cecilia Uddén i Camelen.

I det linjära TV-utbudet ryms en hel del skit och en del som verkar intressant. Som vanligt med SVT: bredd och djup. Breddens absoluta botten representeras av programmet Sveriges städmästare – och det är allt jag tänker skriva om det. Djupets absoluta toppen representeras av en dokumentär om Astrid Lindgren och en om Sveriges Radios Mellanöstern-korrespondent Cecilia Uddén, Astrid och Camelen, båda lovar gott. Lugn i Hökarängen är Kristina Lugn som startar en bokcirkel, i just Hökarängen – första avsnittet: Anteckningar ur ett källarhål, Fjodor Dostojevskij. I sammanhanget, bredvid alla vulgära underhållningsprogram, känns programmet lika sexigt som den betong som utgör Hökis. Det har väl med målgrupper att göra, här kan man väl anta att det gäller äldre kvinnor – vilka mer eller mindre är de enda som läser böcker. Men det hade varit kul med lite raffigare paketering.

Djavulsdansen
Djävulsdansen

Sedan har vi Djävulsdansen med Ann Söderlund och Sanna Lundell. Om medberoende. Ja, vem bättre än Lundell för att skildra det fenomenet. Jag kan bara ana vidden av allt det jobbiga hon gått och går igenom. Men det är knappast Expressens fel att Mikael Persbrandt är pundish. I övrigt hoppas jag på insikter och inte bara frosseri i hemskheter. Vidare programmet Skandal!, om mediestormarna som ”skakade” landet. Bland avsnitten återfinns Makonde Lindes ”rastårta” och Anna Odells Okänd kvinna. Trailern inkluderar en alltid lika självgod David Eberhard – ni vet han överläkaren vars heta, ”underbyggda” tips sällan sträcker sig längre än att han rekommenderar folk att ta sig i kragen. ”Jag skapade Anna Odell”, häver han ur sig. Men han har också tagit tillbaka mycket av det han hasplade ur sig i samband med Liljeholmsbron-debaclet. Det ska bli intressant att höra både hans och Odells ståndpunkter. Fan, det kittlar till och med lite av förväntningar inför den här programserien. Lägg därtill avsnitt om Vilks rondellhund, Kungamyntet, Docklands och Carina Rydbergs bok Den högsta kasten – boom!

Atleterna
Kötta, tävla och låt intellektet vila.

Därefter har vi Atleterna, för er som tycker tråkiga grejer är kul att titta på. Med Kajsa Bergqvist. Och Tidsjakten med Jonas Leksell och tidskonsulten Petra Brask. Vore ju kul med lite filosofiska utsväverier á la Alain de Botton kring samtidsmänniskans tidsbrist i det programmet. Men man kan väl anta att det snarare blir ”lean production” for dummies. GU. SÅ. SPÄNNANDE. Ett Bullen-program för vuxna kommer i form av programmet Brevfilmen, också det med nyvärvade Hannah Widell. Det absolut mest kittlande på inköpsfronten är den italienska serien Gomorrah, hela första säsongen finns på HBO Nordic för den som har det. Mörk och socialrealistisk skildring av maffian i Neapel. Med all samhällsskildring som fanns i filmen, plus psykologiskt djuplodande personporträtt och karaktärsutveckling.

Peter Birro
Mannen med självsotande ögonhålor.

Avslutningsvis då, manusbaserad fiktiv serie – som det ska vara – av Sveriges Ken Loach – eller nåt – Peter Birro, och Viva Hate. Serien hade smygpremiär på Way Out West härförleden. Vi får se inledningen på första avsnittet. En hel del humor, stora känslor, allvar och Göteborgs musikscen i början på 90-talet. Det kryper i kroppen på mig. Det är massa referenser, utöver serienamnet, till The Smiths, Morrissey och massa andra band. Jag känner igen mina ungdomsår som pretentiös popkonnässör. Man bör starkt ogilla sitt yngre jag, annars har man inte utvecklats. Det här kan bli hur bra som helst, eller landa i det där vi nu kan kalla typisk ”göteborgsk patetik” (se bland annat: Hellström ibland och Marcus Birro).

Livsstil, flärd, klasskillnader, tävlingar, resor, fjanterier, skandaler, livspussel, drogberoende och historia. Samtiden mina vänner, samtiden. Och duger inte detta så finns ju andra kanaler, HBO Nordic, Netflix, Viaplay, C More , YouTube, Vimeo…

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *