Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Onyanserat

Tema Skräck! House (Hausu)

Hausu1

– Vad sa du? Har du inte sett House men är sugen på lite asiatisk skräck?

– Precis så! Är det bra grejer? Vad handlar den om? Är det läbbigt?

– Förstagångstittare alltså. Då vill jag börja med att säga att hur du än förbereder dig mentalt för House så går det inte. Du kan inte göra dig redo för vad som komma skall, tro mig!

– Jo jo, men skit i det nu. Vad handlar den om? Jag har försökt hitta någon form av beskrivning men det verkar vara kört.

– Så du menar alltså att du försökt hitta en plot genom att googla? Glöm, bara glöm. Se rullen och du fattar varför.

Ja, ungefär ovanstående dialog ägde rum för ett par år sedan när undertecknad fick frågan om House var något att se och framför allt vad den handlade om. Ni vet ju själva, ibland är det svårt att förklara en film för en annan person. Det kan vara på grund av en komplex historia, säg Inception bara för att dra till med något. Det kan också vara för att det inte går att berätta särskilt mycket eftersom man då avslöjar hela storyn, säg Memento men ibland är det helt enkelt omöjligt att förklara eftersom det helt enkelt inte går. Filmen saknar motstycke och den är bara jävligt skum. Där har du House.

Hausu2
Ett av många avhuggna huvuden i House

Om jag ändå skulle försöka mig på någon form av beskrivning så upptäcker den unga flickan Oshare att farsan tänker dra med sig sin nya flickvän på den årliga sommarsemestern. Hon kontrar med att bjuda med sig ett gäng polare, med namn som Fanta och Kung-Fu till sin fasters hus, en faster hon inte har sett på år och dagar. De har kul och allt verkar bli kanon trots allt men det skall visa sig att fastern är någon form av ande och huset är hemsökt. Ingen går säker.

Jaha, det låter väl som vilken halvbeige skräckrulle från REA-korgen som helst tycker du nu. Och ja, det gör det givetvis men som jag tidigare nämnt så är det inte lätt att beskriva den här unika berättelsen för hur skall jag kunna återge de helt galna scenerna som spänner över en mängd olika genrer på ett sätt som aldrig någonsin kunnat upprepas. House är komedi, musikal, klassisk skräck och splatter i ett. Någonstans flyger tanken genom huvudet ”är regissören Nobuhiko Obayashi sjuk i huvudet på riktigt?” I House har han lyckats skapa en film som inte följer några regler, varken produktionstekniskt eller i själva berättandet.

Det som House gör magiskt bra är att, hur mörkt, skruvat och hemskt det än är så funkar den morbida humorn som en katalysator och här snackar vi alltså en film där ett avhugget kvinnohuvud kommer tillbaka från de döda och biter en annan kvinna i häcken. Eller som ni ser i den fantastiska trailern här nedan där man går från kapade fingrar som spelar piano till ett intro som kunde vara hämtat från en asiatisk Beverly Hills 90210, komplett med huvudsnurren.

Hausu3
En scen som kanske inte verkar helt solklar vid första anblicken

Obayashi har öst på med old-school-effekter och fan vet om han inte faktiskt lyckats plocka från hela paletten. Det är tydligt att House var lika kul att göra som att se. Mixen av toner och stilar är oklanderlig och visst är det experimentellt så det förslår. Jag inser nu att jag försöker sälja in House till en massa som mycket väl lika gärna kan hata filmen lika mycket som jag själv älskar den men okej, gillar du Eraserhead och Happiness of the Katakuris så tror jag att vi kan komma överens.

Filmen är av förklarliga skäl ganska okänd för den stora massan men det finns en kultliknande dyrkan bland hard-corefansen och trots att det nu är över 30 år sedan filmen släpptes är det lätt att förstå varför när man väl har sett den. Oavsett vad du tycker om filmen så lovar jag dig att du likt jag själv kommer att försöka sprida ordet vidare till dina vänner som har lika svårt att förstå varför du inte kommer att kunna förklara filmen som min vän hade i dialogen ovan.

House är dessutom en av få asiatiska skräckrullar som fortfarande har lämnats ifred i den amerikanska re-makehysterin.

 

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."