Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages
Onyanserat

Trailers som luras – Plats 1

Pearl Harbor (2001)

Man skall inte sparka på den som redan ligger ner men när ”vinnaren” nu skall koras är det givetvis omöjligt att inte välja Pearl Harbor. Detta filmhistoriska debacle har fått så mycket skit genom åren att det nästan känns trist och slentrianmässigt att åter plocka fram motorsågen för att än en gång kapa denna långdragna, tokpatriotiska och förolämpande styggelse till mastodontfilm vid fotknölarna ”Tidernas sämsta krigsfilm”, ”Ett totalhaveri”, ”Ben Affleck borde aldrig få vara med i en film igen!” Den samlade amerikanska kritikerkåren var inte nådiga när filmen hade storslagen premiär i början av 2000-talet och de hade självklart helt rätt i sin kritik. I trailern blev vi matade med falsk marknadsföring tills vi nästan sprack. Vi bjöds ett grandiost, känslofullt mästerverk fyllt med imponerande krigsscener och fasansfulla öden. Barnen som står på kullen och ser flygplanen passera, bomberna som med ohygglig precision slår ut hela den amerikanska flottan, kamikazepiloter som gör sig redo för strid och i mitten en kärlekshistoria. En kärlek till en kvinna men också en kärlek till ett fosterland och en nation, home of the brave and land of the free.

Under hela denna urladdning hör vi Hans Zimmers storvulna stråkmusik och berättarrösten som förkunnar att nu är det allvar. Håren reste sig på kroppen och tårarna tryckte på när trailern till Pearl Harbor talade till alla våra sinnen. Här skall det krigas i flera timmar! För visst var det väl en krigsfilm, eller?

En lyckad krigsfilm måste ha några ingredienser på plats för att gripa tag i sin publik, särskilt när den rullar in på dryga tre timmar. Den måste ha en intressant och spännande story att berätta, trovärdiga karaktärer som man antingen bryr sig om eller hatar. Och om den, som i Pearl Harbors fall, är verklighetsbaserad skall den givetvis vara hyfsat korrekt i sin skildring. Det är klart att vissa förändringar måste ske för att passa vita duken men årtal och avgörande fakta skall i alla fall vara säkerställda, om inte annat för att visa respekt för eventuella överlevande. Och det skall givetvis finnas slag, riktigt episka slag. Pearl Harbor lyckades pricka in ett av dessa kriterier.

Historien om Pearl Harbor är såklart intressant i sig, problemet var bara att mest utrymme ägnades åt kärlekshistorien mellan Ben Affleck och Kate Beckinsale, en kärlekshistoria som sedan dessutom utvecklades till ett krystat triangeldrama när Ben Affleck listades som död och Josh Hartnett istället fyllde luckan. En kärlekshistoria som kändes så påtvingad och stel att man riktigt kände hur skådespelarna egentligen avskydde varandra. Det hjälpte givetvis inte till att samtliga tre huvudrollsinnehavare levererade skådespeleri på en nivå som väl ungefär låg i paritet med Stefan & Kristers sommarbuskis. Och på tal om buskis så hade regissören Michael Bay och manusförfattaren Randall Wallace dessutom den dåliga smaken att blanda in lyteskomik som kände så fel i sammanhanget att jag stundtals undrade om jag råkat gå in på fel film. Det snubblades, stammades och skämtades i närmare två timmar innan kriget bröt ut och när det väl bröt ut så var det så fullt av faktafel att National Geographic Channel kände sig tvungna att ge ut en dokumentär (Beyond the Movie: Pearl Harbor) för att inte varenda unge i USA skulle torska i historia. Det enda man faktiskt lyckades någorlunda med var krigsscenerna. Det var påkostat, högljutt och blodigt. Vilket i sin tur var en ganska kraftig kontrast till det smöriga kärleksdravel med darrande underläppar och sterotypa könsroller merparten av filmen faktiskt var. Många har kallat Pearl Harbor för en Titanic med bomber vilket egentligen inte alls är alltför långsökt, dock med den stora skillnaden att Titanic faktiskt hade en intressant och spännande story, trovärdiga karaktärer som man brydde sig om, höll sig hyfsat nära sanningen och var storslagen rakt igenom men framför allt försökte inte Cameron lura sin publik genom att sälja in en helt annan film än vad visades i trailern.

 

 

LEAVE A RESPONSE

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."