Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Onyanserat

TV-Klubben: Game of Thrones säsong 5 – Avsnitt 10

got5-klubb

Då var det slut, finito, till ända. Game of Thrones säsong 5 är nu officiellt stängd och det har kliat i TV-klubbens (mina) fingrar sedan sluttexterna från avsnitt 10, Mother’s Mercy långsamt rullade ut i måndags kväll. Har ni kämpat er igenom hela säsongen men ännu inte hunnit se finalen så sluta för bövelen att läsa nu. Det vore ju sjukt synd att spoila sönder upplevelsen så nära slutet.

I förra veckans analys var jag ju inne på hur misären tog över i GoT och att få karaktärer faktiskt får smaka på hämndens ljuva sötma. Jag ställde mig helt enkelt frågan, kommer det verkligen att sluta väl för någon det här? Det var sannerligen inte mycket som talade för det men vältamjat som en sista minuten-resa lagom till svensk midsommar kom då upprättelsen och det är ju så de jobbar, Weiss och Benioff. Varje litet beslut, hur trivialt det än kan verka leder till något monumentalt och avgörande längre fram och det borde man ju som inbiten GoT-tittare lärt sig nu men likt förbannat sitter jag där helt överkörd och har fler frågor än svar men känner mig ändå mer än nöjd med hur man har förvaltat säsongen. I det sista avsnittet fick lejonparten av syndare smaka på sin egen medicin och betala dyrt för de val de gjort, för de vägar de valt att vandra längs resans gång och som vanligt kan vem som helst stryka med. Just nu sitter miljoner människor och gråter, de ringer jourhavande kompis, vänner, fiender, skriver upprörda insändare och twittrar så att fingrar blöder.

GoT 5_10_1
Bye bye Johnny bye bye!

Jon Snow är död. Hur kunde de? Hur kunde de låta honom gå från hero to zero och kallblodigt mördas av sina egna? Det var ju bara två avsnitt sedan han var kommendant, slogs mot zombies, håvade in pluspoäng och var killen hela jävla dagen och nu ligger han där i en blodpöl med tomma stirrande ögon. Tidigare i avsnittet satt han ju dessutom med Sam och smidde framtidsplaner och visst, offerkoftan var på och den var väl i storlek XXL men ändå. Ingen kunde väl ana att han skulle få kniven i ryggen, bokstavligen? Ingen kan väl på fullaste allvar påstå att de hade på känn att lillpojken Olly skulle sätta in dödsstöten? Om det nu de facto är så. Vi har ju inte fått någon bekräftelse på att han verkligen är död på riktigt. Det kan ju vara så att han överlever men vi utgår från att han har vandrat vidare till de sälla jaktmarkerna. Är det då så här vi skall ha det alltså? Någon twittrade att ”GoT suger hästballe nu” och det blir väl inte tydligare än så. Vad tycker jag då? Alltså, jag älskar skiten! Det är så uppfriskande på något sätt att veta att ingen går säker. Att det inte är några som helst problem att göra sig av med en huvudperson närhelst man känner för det. GoT följer inga mallar och tycker man att det är ett problem med att kungar, blivande ståthållare och tillsynes odödliga hjältar plötsligt kan vara ett minne blott så är man nog inte av rätt virke för GoT. Då får man nog vara ärlig mot sig själv och välja något annat istället. Jon Snow är död och vart tar serien vägen nu? Högst oklart men utan tvekan ett oerhört intressant scenario.

I Braavos valde Arya att strunta i konsekvenserna och stack ut ögonen på Meryn Trant. Alla utom mannen med tusen ansikten jublade högt. Theon puttade ner Myranda till en säker död, tog Sansa i handen och tillsammans hoppade de över kanten i bästa Butch and Sundance style. Alla utan Ramsay Bolton jublade högt och i Dorne spelade Ellaria Sand ut sitt dödligaste och elakaste kort och fick därmed sin hämnd på Cersei. Ingen jublade.

GoT 5_10_3
What comes around goes around Stannis, det är sedan gammalt. Tack för inget!

Och utanför Winterfell fick han då smaka på karma. Stannis Baratheon som kallblodigt stått och sett på när hans dotter brändes på bål mötte sitt öde i form av Brienne of Tarth. Så får man väl inte säga i det här landet men glädjen jag kände i kroppen när hela hans plan föll i tusen bitar kunde inte beskrivas i ord. Hans armé förbannade den bestialiska handlingen och tog sitt pick och pack och drog. De tog med sig hästar och proviant och vände helt sonika sin befälhavare ryggen, good for you! och där stod han med fräsig sköld och klädd i stridsduglig rustning. Till ingen nytta alls. Nederlaget var ett faktum, på alla tänkbara plan. Frugan kunde inte leva med sig själv och hängde sig i närmsta träd och Melisandre, olycksfågeln bakom den ”idiotsäkra” planen smet med svansen mellan benen och lämnade Stannis åt sitt öde, ett tveeggat tvåhandssvärd som skiljde kropp och huvud åt med ett beslutsamt hugg. Det fick vi dock inte se men budskapet var tydligt. Inte ens genom att offra din dotter kunde du vinna tronen, Stannis och nu är det slut på grammatiska övningar i stearinljuset ditt elaka gamla trök.

Både Stannis och Jon trodde givetvis i sin enfald att de tog de rätta besluten, for the greater good liksom men eftersom omgivningen inte köpte konceptet så var de helt enkelt tvungna att dö, det är hårda papper men det är så man rullar i Game of Thrones. Återigen, förutsatt att de faktiskt dog. Vi har inte sett någon av dem förklaras döda och i en serie som GoT vill jag gärna ha bevis innan jag helt skriver av en karaktär. Dessutom vet vi att Melisandre kan göra både gott och ont med sin magi, so all bets are off. Jag menar, hon kan säkert återuppliva folk om det skulle bli aktuellt. Vem skulle bli förvånad? Inte jag i alla fall.

GoT 5_10_2
Cersei’s smärtsamma väg till Golgata var fem minuter av ren ångest

Men GoT nöjer sig inte med att chocka publiken med ond, plötslig bråd död. Nej, här finns även utrymme för rejäl förödmjukelse och i fem långa minuter fick vi därför utstå en av seriens, undrar hur många gånger jag har behövt skriva det nu, mest påfrestande scener. Cersei’s walk of shame. En scen så provocerande att Kroatiens regering försökte stoppa inspelningen. Lena Heady’s nakna vandring längs gatorna utanför den katolska kyrkan S:t Nicholas i Dubrovnik blev helt enkelt för mycket. Efter en hektisk förhandling kom man fram till en kompromiss. Så länge hon inte var naken inne i kyrkan så var det grönt, eller ja, i alla fall gult eller åtminstone orange. Förberedelsen med tvagning och tvångsklippning var grafisk och påfrestande bara den men att få se Cersei vandra längs gatan med hela byn mot sig med en nunna i släptåg som monotont mässar ”Shame” efter varje steg är svårt att genomlida även för den mest hårdhudade. Än en gång känner jag mig överraskad. Efter allt Cersei gjort sig skyldig till så hade jag aldrig trott att jag skulle känna minsta medlidande för henne när verkligheten äntligen hann ifatt men tji fick jag. Frågan är nu hur många huvuden som kommer att rulla när hon skakat av sig förnedringen och satt sin nyfunne jätte till polare i arbete. I nästa säsong kan nog inte ens Gud Fader rädda High Sparrow.

Daenerys fick lära sig en läxa hon också. Bittert fick hon erfara att tonårsdrakar skarpt ogillar att tvingas agera taxiverksamhet. Drogon var märkbart irriterad, sket i allt och bara lade sig ner för att slagga och likt en kastrerad gammal hankatt som myser framför kaminen låg han där och snarkade på resterna av ett par fotgängare som mött sitt öde i vildmarken. Dany fick istället se sig omringad av Dothrakis och det är väl ingen vild gissning att tro att flertalet av dessa ser henne som den onda häxan som dödade Khal. Kan Ser Jorah och Daario rädda henne? Nja, hon får nog hoppas på att Drogon inte är alltför långsint och slutar sura för att istället bjuda på nygrillat.

Annars var det gött att se Varys dyka upp igen som gubben i lådan. Visst har vi saknat hans vishet och bitterhet? Tyrion erkände i alla fall att så var fallet och nu får vi äntligen se Tyrion regera även om det är som en politisk vilde.

Trots en knackig inledning är jag åter frälst. Game of Thrones är ett afrodisiak igen. En veckohändelse värd att gå över lik för. De tre senaste avsnitten har skrivit TV-historia och det finns så mycket mer som jag behöver få svar på. Nu väntar en olidlig väntan på nästa säsong och det väl bara att börja nedräkningen. April 2016. 300 dagar-ish.

 

 

 

 

 

3 COMMENTS

  1. Det har varit väldigt kul och trevligt att följa er under GoT. Nu väntar True Detective.

    Nog är Jon död alltid, om han inte Wargade sig in i Ghost. Det är nog dock ingen slump att Mellisandre är vid muren. Kanske har den Röda Guden tackat för alla offer och väntat på att den riktigt utvalde, sk Azor Ahai, behövde hjälpen. Det var ju uppenbarligen inte Stannis som var riddaren som skulle rädda Westeros.

    En annan Röd Präst dök ju för övrigt upp på bron i Volantis och gav Tyrion en lång blick. Kanske är han den utvalde? Kanske är han en Targaryen! (Tywin – ”you are not my son”). Kanske är Jon Snow en Targaryen? (vem är egentligen hans föräldrar?)

    Får Dany med sig alla Dothrakier (som omringade henne) med på tåget får hon en riktigt fet armé under nästa säsong. Då är det Westeros nästa. Troligen i slutet på säsong 6. Då lär hon får både Martells och Tyrells med sig. Och kanske även Norden om Boltons går under.

    Winter is coming 🙂

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."