Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors
Onyanserat

TV-klubben: Game of Thrones säsong 5 – Avsnitt 2

got5-klubb

Då var det dags igen för TV-klubben att hugga in på Game of Thrones. Vi har kommit fram till andra avsnittet, ”The House of Black and White” och det kommer att spoilas friskt i texten nedan så har du inte kommit ikapp ännu slutar du att läsa exakt här.

Lindman: Skulle jag behöva summera avsnitt två i ett enda ord så skulle det vara förändring, vilket jag kommer att djupa mer senare men först har vi Arya Stark som nu gör storartad comeback när hon anländer till Braavos hamninlopp, mäktigt vaktad av en krigarstaty. Det är hit alla män kommer för att dö. Hon står inför The House of Black and White. En imponerande byggnad som ser ut komma från ingenstans och tar upp hela horisonten. Här bakom den svarta och den vita dörren bor den ansiktslöse, möjligen vid namn Jaqen H’ghar. Eller jo, det är det ju men det får vi inte veta förrän i slutet. Snubben som öppnar är nämligen någon helt annan, klädd i huva och är inte det minsta imponerad av Aryas mynt som hon viftar med. ”Jaqen H’ghar is not here. You have everywhere else to go.” säger den mystiska mannen och stänger dörren. Arya sätter sig ner och rabblar sin kill list. Om första avsnitten började trevande så börjar det här precis tvärtom. Episkt, vackert och mystiskt. Jag har alltid tyckt att miljöer och kulisser ständigt blir mer och mer imponerande i GoT och det här är ännu ett bevis. Braavoos är bara början på ett av de snyggaste avsnitten hittills i serien. Nå, vad säger du? Du var inte helt sugen på en fortsättning men nu är det väl ändå annat ljud i skällan?

Gotep2
Hon sökte en mytomspunnen lönnmördare men bakom den svarta dörren bodde det en sur gubbe. Sicken osis.

Adrianna: Jovars, nu börjar det ta sig! Jon Snow har ju till exempel blivit utnämnd till befälhavare på Muren, sådär hastigt och lustigt som det kan bli när serieskaparna har mycket story att klämma in på väldigt liten bostadsyta. Vad som i böckerna är en dryg politisk process med lika mycket smutskastning och intriger som ett avsnitt av ”Days of our Lives”, får vi här i bitesize-versionen; Samwell Tarly nominerar Jon Snow, Jon Snow är motvillig eftersom han är motvillig till allt som är kul, den cirka 1000-åriga maestern fäller avgörandet och hux flux är Winterfells oäkting herre över Muren. Kanske kan han SURA sönder de vita vandrande fanskapen på andra sidan isväggen? Vi får se.

Och apropå något annat som vi nu får se – DORNE!!! Hypen kring denna heta, mystiska och lockande plats ter sig inga gränser bland GoT-fantasterna, och jag har aldrig varit den som vill skilja mig från mängden varför jag också blir åh så exalterad över att få en skymt av Vattenträdgårdarna. Om Game of Thrones var en high school-film skulle Dorne vara stället dit det coola artsyfolket går för att tjuvröka.

(King’s Landing skulle vara de populära kidsens hemmafest, som du inte är bjuden på, och Muren skulle vara kvarsittningen. Fast inte den roliga sortens kvarsittning där man blir hög och dansar med Molly Ringwald.)

Lindman: Jo visst var det så och inte nog med det, här fick vi också stifta bekantskap med Oberyns brorsa Doran Martell som dessutom spelas av en gammal Star Trek-skådis, Alexander Siddig. Han satt där i sin rullstol och blev anklagad av sin syster för att vara en mes som vägrar hämnas sin döde bror. Okej, nu fick jag kanske den här delen att låta lite mer upphetsande än vad den egentligen var men det är väl så Dorne funkar. De vackra trädgårdarna hade mig i sitt grepp och jag ville inte lämna men det hade såklart varit coolare om man gått dit för att tjuvröka. Nu hade jag förvisso inte hängt så mycket med artsykidsen utan snarare tillbringat lejonparten av tiden på muren enligt ditt resonemang.

Men Brienne då? Vad säger du om henne? Hon blir mer och mer lik en Westerosisk (?) Don Quixote där hon springer runt och slåss mot väderkvarnar med sin tafatte Sancho Panza vid sin sida och i en rättvis värld skulle heder och ridderlighet belönas men det här är Game of Thrones så hon får inte mycket betalt för sina smärtor. Och på tal om smärtor. Tungt är huvudet som bär kronan och stackars Deanerys huvud blir tyngre och tyngre för var dag. Nu eskalerar det hela i en offentlig avrättning och det var sannerligen ingen som tryckte ”tumme upp” på den. Nej, snarare blev hon väl rejält unfriendad efter det tilltaget och hela Meereen väste som ormar åt henne. En skrämmande utveckling i ett avsnitt som är lika delar vackert som mörkt.

Gotep2_2
Meanwhile at the pub. Happy hour!

Adrianna: Jag har älskat Brienne från första stund och även om hon trampar lite vatten för tillfället blir jag lika lycklig varje gång jag ser henne i bild. Jag förstår att de ANDRA karaktärerna tycker att hon är aspåfrestande med sin tjurskalliga lojalitet och humorlösa seriositet, men det är ju bara för att de inte har sett någon annan sida av henne, vilket vi trots allt har. Dessutom respekterar jag att hon så fullt ut kör sitt eget race och skiter i exakt allt annat och alla andra. (Utom möjligtvis Jaime då. Deras intima poolhäng way back when är fortfarande en av seriens bästa scener.) Det bevisar att man inte måste komma farandes med maracas och kastanjetter och en strid ström av puns för att vara en intressant karaktär.

Daenerys situation är onekligen på väg söderut, tydligen räcker det inte med en köpt armé och några drakar för att skapa frihet och rättvisa. Who knew? Väsandet var riktigt effektfullt, och, om jag får våga mig på en gissning, inte ett jättegott tecken för Daenerys opinionsmätningar. Kommer de att lyckas kväsa upproret? Kommer Meereen någonsin bli en trygg stad? Kommer Tyrion någonsin att bli utsläppt ur sin låda, som visserligen är något av en uppgradering jämfört med den förra, och få ta den där promenaden han så längtar efter? Som vanligt har jag fler frågor än svar.

Lindman: Frågor ja, den dagen jag slutar ställa frågor är nog GoT dött för mig. Jag gillar ovissheten och överraskningarna. Att det inte finns någon som går säker, att samtliga karaktärers agendor ständigt är höljda i mörker och att livet ständigt förändras. På tal om förändringar, nu skall jag hålla tungan rätt i mun så att jag inte trampar på några onda draktår men avslutningen var oerhört mäktig med den något spända interaktionen mellan Drogon och Daenerys där hon nu ändå verkar börja förstå att hon faktiskt inte kan vara drakdrottning utan sina barn.

Frågorna som jag tar med mig den här gången är väl annars, var det någon potentat som inte tog ett idiotiskt beslut den här veckan och hur orkar Daenerys knalla upp och ner för den där förbannade pyramiden varje gång? Det är inte konstigt att hon mest håller sig inomhus numera. Vad kan det vara, 100 trappsteg? Alltså, man fattar ju att hon trots allt valde att hugga huvudet av Mossador trots vissa tvivel. Har man gjort den ansträngningen så gäller det fan att synas i offentligheten annars hade den dagens trappflås varit förgäves. Det är som att gå och träna utan att checka in på gymmet. Helt bortkastat.

Tills nästa vecka, Valar Morghulis

 

2 COMMENTS

  1. Riktigt kul text som vanligt 🙂

    Men inte är Ellaria Sand Dorans syster, utan Oberyns älskarinna (och även mor till ett gäng av hans barn)

    🙂

  2. Syster/älskarinna. I GoT kan väl det i princip vara samma sak? Ja men kan vi inte enas om det ändå så slipper jag erkänna att jag slarvat igen? 🙂

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."