Onyanserat

Blogg om film, TV och mycket annat

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Onyanserat

TV-klubben: Game of Thrones säsong 5 – Avsnitt 8

got5-klubb

Då var det söndag igen och veckans sjunde dag. Gud han vilade som bekant men det gör inte TV-klubben även om det är en decimerad klubb den här gången. Veckans avsnitt av Game of Thrones, Hardhome avhandlas av undertecknad och det kommer i vanlig ordning att spoilas friskt i texten nedan så har du inte kommit ikapp ännu slutar du att läsa exakt här.

Jag får väl börja med att slänga hattjäveln högt upp i luften och vråla likt en brunstig brunbjörn för VILKET TRYCK vi bjöds på den här veckan. Det var som att få 13 rätt på tipset, dra in jackpot på Lotto, sätta spiken på Solvalla och ha Postkodmiljonären väntande i hallen på en och samma gång. När eftertexterna rullade så regnade det virtuell konfetti i mitt vardagsrum och tusen änglabarn sjöng lovsånger till George R.R. Martin, David Benioff, DB Weiss och Miguel Sapochnik som i och med Hardhome nu sällar sig till den exklusiva skaran upphovsmän med TV-episoder i bagaget som landar på full pott (10.0) på IMDb.

GoT 5_8_1
Birgitte Hjort Sørensen fick vara med i en spännande roll, ända tills hon sa till sina barn att allt kommer att bli bra. Då visste man direkt att det skulle skita sig.

 

Man skall vara ärlig, det har min mor lärt mig och visst har det varit lite si och så med den här säsongen. Säsong fem, som börjar närma sig slutet har haft sina toppar men den har också haft sina dalar, framför allt när det kommer till tempo. Missuppfatta mig rätt nu, GoT är fortfarande extremt underhållande och engagerande men kontrasterna är ibland väldigt stora, vilket kan vara svårt att svälja för en kräsen publik. Just därför är det extra viktigt med avsnitt som Hardhome. Hade vi bara bjudits på magnifika slagfält vecka ut och vecka in så hade vi tröttnat rätt snabbt och hade framför allt inte uppskattat avsnitt som det här på samma sätt som vi gör nu. En knapp timme fylld med briljant avvägda konfrontationer mellan Daenerys och Tyrion, Cersei och Qyburn, Sam och Olly, Theon och Sansa och så en historiskt tight zombieapokalyps som klimax. Alltså, vad mer kan man egentligen begära? Jo, just det, jättar vill vi också ha och se på fan om vi inte fick det också.

Jon Snows tomma blick när han stirrar ut över det mörka havet i slutscenen. Gåshud.

GoT 5_8_2
Ett skepp kommer lastat med utfyllnad

 

Där fick vi också rejält på fingrarna. Alla vi som har gnällt över att livets gilla gång på muren har varit både trist, kallt och fyllt av stroppiga och okarismatiska karaktärer. Ett sidospår som har kallats utfyllnad. En tunn soppa som kokats ihop på nubb men nu är det ingen som tycker att Jon Snow och hans glada (nåja) gossar borde sparkas ut ur showen. De har precis satt standarden för fortsättningen. Den oändligt trista och menlösa Jon är plötsligt en stor ledare, ja kanske till och med den enskilt största just nu.

Daenerys däremot, hon tappar fokus mer och mer och känslan är att hon nu har kommit till ett vägskäl där hon kan välja den svåra vägen eller den enkla och den enkla vägen, den där hon helt enkelt förvandlar alla som inte håller med till en barbecuefest verkar ligga närmast till hands. Hennes korståg mot slaveri och orättvisa är givetvis en nobel kamp men kanske har hatet börjat förblinda henne för hennes beslut och dödsdomar har helt klart blivit hårdare och mer frekventa ju längre in i serien vi kommit. Nej, hennes huvudsakliga uppgift verkar vara att krossa alla överhus i Westeros, avskaffa aristokratin och för evigt härska över de sju rikena utan att någonsin bli ifrågasatt. Lite osoft diktatorskänsla på den Kim Jong Dany! Man får väl hoppas på att Tyrion kan fortsätta att leverera visdomsord och dupera drakdrottningen för att sedan själv lägga beslag på tronen. Fler nersupna dvärgar i härskarposition åt folket!

GoT 5_8_3
Omslaget till Kents, Du & jag döden fick plötsligt liv

 

Sansa Stark konfronterade Theon och det var skönt att se hur hon bara gick på och inte visade någon nåd eller förståelse för hans tidigare svek. Det gav också utdelning och hon fick veta att både Bran och Rickon fortfarande lever. Den ”gamla” Sansa hade tyckt synd om karln och visat sig själv sårbar men här var det inga krusiduller. Passa dig Ramsay, Sansa är på krigsstigen, äntligen.

När hon viskade fram “If it weren’t for you I’d still have a family. If I could do what Ramsay did to you right here, right now, I would.” Gåshud.

Kan det bara bli något intressant av det där deprimerande plejset där Arya Stark hänger nu också så är vi snart helt överens, jag och Game of Thrones.

Men det jag tar med mig från Hardhome är givetvis slaget så det måste vi faktiskt prata mer om. Det var ju inte bara det att det var välgjord, välregisserad action, det var dessutom våldsamt så till den grad att de odöda i The Walking Dead skakade sina benknotor av skräck. Horder av is-zombies kastade sig ut över klipporna bara för att återuppstå och fortsätta attacken. Den fasansfulla ankomsten av odöda barn och deras hänsynslösa massaker på den intet ont anande pöbeln. Och som blodig grädde på köttmoset, en blodisande zombieledare som kör arga leken med Jon Snow innan han långsamt lyfter armen och låter sin armé av levande döda sakta resa sig och ge oss en försmak på vad som komma skall.

Någon mer än jag som är sugen på nästa avsnitt?

 

 

 

LEAVE A RESPONSE

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."